Medborgerlig Samling har antagit ett marknads- och konsumentpolitiskt program som bland annat föreslår nedläggning av Konsumentverket. Men syftet är inte att försvaga konsumenternas ställning. Tvärtom vill vi ersätta en konsumentpolitik som har passerat bäst-före-datum med skarpa regler som ger ett fungerande konsumentskydd.
Sveriges konsumenter saknar inte problem. Telefonförsäljare som lurar äldre att teckna avtal de inte vill ha. SMS-lån som med Kronofogdens hjälp låser in människor i skuldfällan. Elnätsavgifter som höjs med tvåsiffriga procentsatser, utan möjlighet att protestera för den som vill få el till bostaden. Exemplen är många. Men den traditionella konsumentpolitiken har visat sig tandlös inför dessa och många andra hot mot konsumentintresset.
Konsumentverket och konsumentpolitiken har sina rötter i det tidiga 70-talets socialdemokratiska ideologi. År 1971 lämnade den av regeringen tillsatta Konsumentutredningen sitt slutbetänkande Konsumentpolitik – riktlinjer och organisation (SOU 1971:37). I betänkandet kan man bland läsa att ”hushållen har en svag ställning i det samhällsekonomiska samspelet” och att ”det är en uppgift för konsumentpolitiken att avhjälpa svagheter”. Utredningen kritiserar den tidigare synen på hushållens behov, som betecknas som ”konkurrensekonomisk”. I stället menar man att man ”i konsumentverkets arbete inte i någon avgörande grad (kan) bygga på konsumenternas anspråk, uttryckta genom efterfrågan av produkter eller på andra sätt” och att ”behoven måste här – som i annat samhällsarbete – formuleras normativt med utgångspunkt från samhällets ambitioner om individernas välbefinnande.”
Synen att staten är bättre skickad än konsumenterna själva att bedöma och styra hur de ska tillgodose sina behov framstår i våra dagar som ett eko från en svunnen tid. Ändå har 70-talets konsumentpolitik överlevt i närmare ett halvsekel, under regeringar med skiftande kulör. Men också de konsumentpolitiska verkningsmedlen speglar en förlegad syn på hur staten ska förhålla sig till samhället.
De insatser som dominerar Konsumentverkets verksamhet – då och i dag – beskrivs i termer som kunskapsuppbyggnad, upplysningsverksamhet, branschöverläggningar, stöd och samverkan. Det är ord som har en positiv laddning, men som inte ger några märkbara avtryck i den verklighet som flertalet konsumenter lever i. Däremot kostar denna ”mjuka” konsumentpolitik: 150 anställda förbrukar årligen lika många miljoner kronor i statsbudgeten.
I skarp kontrast mot Konsumentutredningens ideologi menar Medborgerlig Samling att flertalet konsumenter är kapabla att ta ansvar för vilka varor och tjänster de föredrar. När konkurrensen fungerar ska utbudet styras av efterfrågan, och inte manipuleras av en statlig agenda för en ”önskvärd” konsumtion. Den bästa konsumentpolitiken är därför tydliga och långsiktiga regler som främjar väl fungerande marknader. Staten ska inte bedriva förhandlingsverksamhet i syfte att påverka hur företagen agerar på marknaden – ansvaret för att respektera regelverket ligger på marknadsaktörerna själva.
Men när förutsättningarna för konsumenternas fria val saknas måste staten träda in – i första hand för att ge makten åter till konsumenterna och, när det inte är möjligt, för att skapa och upprätthålla regler som skyddar konsumentintresset. Vårt marknads- och konsumentpolitiska program prioriterar därför lagtillämpning som medel att undanröja allvarliga konsumentproblem. Bedrägliga telefonförsäljare, SMS-lånefällor och avgiftshöjande elnätsföretag stoppas inte av råd, riktlinjer eller uppföljning. Vi menar att regering och riksdag måste ta sitt ansvar och ingripa med lagstiftning mot det som hotar konsumentintresset och att de reglerna sedan ska tillämpas av effektiva myndigheter och domstolar.
En liten del av Konsumentverkets arbete ligger just inom området lagtillämpning, där Konsumentombudsmannen i en åklagarfunktion för talan i domstol. Vi vill behålla, och även stärka, den delen. Men vi menar att en effektivare ordning vore att samla tillämpningen av lagarna på marknadsförings-, konkurrens- och upphandlingsområdena till en ny Marknadsmyndighet med en renodlad lagtillämpande roll.
I det samhälle som Medborgerlig Samling vill bygga fokuserar staten på kärnverksamhet och civilsamhället har en framträdande roll för samhällsbygget. Vi vill därför se en mindre offentlig sektor än i dag. Människor ska vara fredade från ingrepp i sina privatliv, såväl från staten som från andra aktörer. Utgångspunkten är att marknadskrafterna ska styra resursfördelningen, med frihet för företagen att agera inom ramen för tydliga och långsiktiga regler. Myndigheter med en diffus roll måste stå tillbaka, så att resurser – såväl finansiella som personella – kan ägnas åt mer angelägna uppgifter. Konsumentverket är en sådan myndighet, i sällskap med Allmänna reklamationsnämnden, Upphandlingsmyndigheten och Fastighetsmäklarinspektionen. Konkurrensverket har viktiga lagtillämpande uppgifter, och de bör tillsammans med den marknadsrättsliga lagstiftningen bli ett ansvar för en ny Marknadsmyndighet med en renodlad åklagar- och käranderoll.
De reformer som Medborgerlig Samling föreslår ger betydande besparingar. Men än viktigare är att en halvsekelgammal diffus konsumentpolitik kan ersättas med en skarp regeltillämpning som ger Sveriges konsumenter det skydd som de förtjänar.
Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling
Lennart Göranson
Marknads- och konsumentpolitisk talesperson för Medborgerlig Samling
MED-bloggen 
Mycket bra! Synen på statens behöver verkligen förändras. Och vi som medborgare behöver också tränas på att ta eget ansvar.
GillaGilla
”… hur staten ska förhålla sig till samhället.” En nyckelmening inte bara i detta sammanhang utan i varje aspekt av politiken.
GillaGilla
Inte mycket, om ens något, att invända emot här! En av de bra sakerna med Konsumentverket har varit tidningen Råd & Rön, så kanske var det ett dåligt tecken att man gjorde sig av med den för elva år sedan. (Tidningen finns kvar och är fortfarande bra, men med annan utgivare).
Som en riktigt dålig åtgärd har jag uppfattat flyttningen av Konsumentverket från Stockholm till Karlstad. Jag har en känsla av att den innebar extra slöseri med skattemedel, förutom att den sannolikt försämrade kompetensen inom verksamheten.
Allmänna reklamationsnämnden borde egentligen ha en viktig uppgift, men som det nu är verkar det tungrott och svårt för konsumenten att få något uträttat den vägen inom rimlig tid. De flesta företag rättar sig efter nämndens utlåtanden, så kanske borde den verksamheten finnas kvar, men organiseras om och effektiviseras.
GillaGilla
@Gunnar Karlén När det gäller Allmänna reklamationsnämnden säger programmet följande: ”Konsumenternas behov av avgöranden i tvister med leverantörer kan bättre lösas genom ett reklamationsförfarande i allmän domstol till överkomlig kostnad. En sådan lösning ger också konsumenterna fördelen av en dom med rättsverkan.”
GillaGilla
Ok, borde fungera! Särskilt om den specialistkompetens, som jag föreställer mig torde finnas hos ARN, flyttas med till allmän domstol. Jag vet förstås att många uppgifter finns att läsa i partiprogrammet, men denna gång läste jag enbart textinlägget. Blir ”andra bullar” närmare valdagen.
GillaGilla
Hej.
Ett förslag:
Överväg att föra över granskningsansvar av standard på hyrda bostäder till er motsvarighet till KO. Hyresnämnden fungerar tämligen dåligt, och man kan lätt bli sittande i en sliten hyreslägenhet med otäta fönster, fuktskador, spruckna mattor och tapeter med mera utan att detta räknas som under den standard man betalar för.
Kombinera med ett utökat ansvar för hyresgästen att ha erforderlig försäkring för slitage och skador i syfte att i förväg stävja missbruk.
Använd brukshyran som likriktare – en felfri hyreslägenhet eller fastighet renderar uthyraren rätt att ta ut fulla bruksvärdet, och alla skavanker renderar lägre hyra tills dessa åtgärdats.
Tror nog både det privata och allmännyttan skulle skärpa till sig då, för när det gäller slarv, fusk, eftersatt underhåll och fejk-renoveringar i syfte att höja hyran är det f*n ingen skillnad dem emellan.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
GillaGilla
Hej Rikard,
Som jag ser det hänger ditt förslag samman med att vi inte har en fungerande bostadsmarknad. Hade vi det skulle den som är missnöjd med standarden på sin lägenhet flytta till en bättre och mer prisvärd lägenhet. Regleringar skapar behov av nya regleringar, så skapas en ond cirkel. Lösningen handlar mer om bostadspolitik än om konsumentpolitik.
Lennart
GillaGilla
Hej.
Nej, det gör det inte.
Du resonerar som så många andra om bostäder: det är ju bara att flytta, precis som man kan gå till ICA istället för Konsum.
Jomentjenare, precis så lätt är det att flytta.
Bostadspolitik kräver en längre utläggning, så jag exemplifierar: om det hade känts i plånkan hos värden, oavsett privat eller ej, så hade man som jag sluppit sitta i en kvart där köksskåpen saknar luckor, där golvet i ett rum är brädor, och där plastmattan i ett annat är från Erlanders dagar – och värden obstruerar det bästa han kan.
Och nej, socialdemokraternas ‘Hyresgästföreningen’ är inte till någon hjälp. Den som är skiljedomare kan ju inte vara part själv, om man säger så.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, fd lärare
GillaGilla
Rikard, för att förtydliga: Jag säger inte att det är lätt att flytta som det fungerar nu. Det är det som är skillnaden mellan livsmedelsmarknaden och bostadsmarknaden – den förra fungerar men inte den senare. Och när en marknad inte fungerar är konsumenten maktlös. Men om du hade kunnat flytta lika lätt som att gå till ICA när Konsum missköter sig, då hade det verkligen känts i värdens plånbok för han hade inte fått någon hyra.
GillaGilla