DEBATT. Under tiden som väljarmassan reflexmässigt reagerat på allt som slängts dem, ofta av goda anledningar, har två ovanligt skadliga idéer, härstammande från marxismen och diverse rasteorier, smugit sig in i vårt samhälle. Jag menar att dessa två idéer är rotorsaken till mycket av den politiskt negativa utveckling som vi har sett under de senaste årtiondena.

Den första idén framställer människan blott som summan av sin miljö, och den andra idén grupperar och rangordnar människor utifrån biologiska egenskaper. Att perspektiven endast delvis tangerar verkligheten spelar dessvärre föga roll när idéerna förvandlas till religiöst oantastliga föreställningar som i slutändan producerar socialt förtryck och mer socialism.

Föreställningen att vi är tomma ark som fylls av vår miljö är farlig av flera skäl. De faktiska orsakerna till människors beteenden göms under en matta av miljöförhållanden. Om exempelvis brottsligt beteende är särskilt förekommande i en stadsdel används yttre omständigheter, såsom socioekonomiska faktorer, som förklaringsmodell, och eftersom staten anses ansvara för vår miljö blir den direkta följden mer statlig inblandning och därav mer socialism. Idén skapar därför ett naivt perspektiv på människan som i grunden god och felfri, och att allt som behövs är mer socialistisk fördelningspolitik. Att fritidsgårdar anses vara en adekvat metod för att bekämpa ungdomsbrottslighet är därför inte det minsta märkligt. Det är inte heller särskilt anmärkningsvärt att våra straffskalor är så slappa. En brottsling är ju bara produkten av sin miljö, och det är därför inte rättfärdigt att straffa honom hårt för något han inte ansvarar för.

Den andra föreställningen är också farlig, men av helt andra orsaker. När människor delas in i grupper med biologiska förtecken, och dessa grupper tillskrivs såväl privilegier som handikapp, förpassas gruppöverskridande dialog till en nivå där samtalet som socialt verktyg för att lösa problem kollapsar. Jag kan som vit man exempelvis inte förstå hur det är att vara mörkhyad, och därför kan jag inte heller yttra mig om ting som enligt rasteorierna enbart rör mörkhyade. Detta fenomen kallas för ”tolkningsföreträde”, och i korta drag innebär det att samtalets innehåll blir meningslöst, det enda som spelar roll är vem som uttalar sig. För att minska de problem som grupper, ofta minoritetsgrupper, lider av så anser dessa teorier att maktbrytande åtgärder krävs. I praktiken leder det till direkt rasistiska beteenden, såsom kvotering av människor mot bakgrund av etnicitet, sammankomster där människor med bara en viss hudton är tillåtna, eller att bara personer med en auktoriserad hudfärg får uttala sig om särskilda ämnen. Det är förvånansvärt likt en uppochnedvänd nazistisk hierarkikarta över raser. Det tycks dock inte hämma spridningen av dessa idéer bland just de grupper som ofta gärna brännmärker andra som nazister. Tvärtom används denna maktkarta med syfte att fjättra biologiska grupper i någon slags arvsynd.

Detta bör givetvis ses som ett alarmerande varningstecken. Likt en löpeld sprider sig idéerna – i olika former och konstellationer – genom politiken, såväl som inom våra akademiska institutioner. Historien visar hur lätt det är att omvandla hat, tortyr och våld till fullt rimliga lösningar, som även den mest välmenande människan skulle kunna utföra. Sexistiska, rasistiska, och socialt orättvisa åtgärder är därför fullt rimligt att vänta sig. Allt givetvis under godhetens fälttecken.

Detta sekteristiska intåg av direkt antagonistiska idéer måste därför bekämpas. Kontrabildning, dialog, argumentation, organisatoriskt motstånd från de berörda institutionerna, och genom att inte finna sig i den verklighetsskildring som dessa idéer erbjuder, är alla adekvata motangrepp. Ty friskrivning från personligt ansvar samt (ras)biologiska uppdelningar av människor bådar inte särskilt gott för framtidens generationer. Jag skulle exempelvis inte vilja befinna mig i en situation där jag tvingas anställa någon utifrån hudtoner som på en tapetkarta. Jag tror inte heller det är önskvärt att människor, oavsett kön eller ras, begränsas till att fylla någon slags gudomlig fördelningskvot. För ett land som så uttalat ser sig som en välvillig nation vore det synnerligen beklagligt om vi inte tog lärdom av de mordiska ideologier som faktiskt förekommit i modern tid.

Tom Wintenstråle

Medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
I MEDs idéprogram står:
Medborgerlig Samling förkastar identitetspolitiken eftersom den bryter ned den framgångsrika västerländska samhällsmodellen till förmån för en ny variant av det gamla klansamhället. Vi står för jämlikhet, lika rättigheter och meritokrati, inte för särrättigheter för grupper. Kvotering till utbildningar och tjänster ska inte förekomma. Om diskriminering förekommer ska den bekämpas, inte anammas som metod för korrigeringar. Medborgerlig Samling ser i grunden människan som stark, med förmåga att ta ansvar och råda över sig själv. Hon är inget offer som måste omhändertas av överheten.

2 thoughts on “Rotorsakerna till vårt tillstånd | del 2

  1. Det finns en stor studie på Nya Zeeland där man har följt över 1 000 personer i över 40 år. Flera av resultaten man har kommit fram till har också bekräftats i andra mindre studier. Det har visat sig att biologin har större inverkan på våra personligheter än vad miljön har. Redan vid 4 års ålder är våra personligheter så pass färdiga att forskarna med stor säkerhet kan peka ut vilka som får problem med rättvisan och så vidare. Det här går helt emot den skandinaviska genusforskningen där biologin inte har någon inverkan alls.
    Det finns en norsk TV-serie där man har konfronterat olika saker som vi tar för givna och i episod 7 konfronterar man genusforskare med forskare i USA och England som har gjort empiriska studier som gett andra resultat. Trots att genusforskarna konfronteras med bevis för att de har fel så vägrar de att erkänna det och kommer med olika krystade förklaringar. Genusforskningen är inget annat än en politisk ideologi i förklädnad för att ta över universiteten och kontrollera utbildningarna. En väg mot ett totalitärt samhälle.

    Jag har själv under många år varit invandrare i ett annat land och kom tillbaka till Sverige under 2016. Jag var den enda västerlänningen i det område jag bodde. Jag har lärt mig en hel del och ser saker på ett lite annorlunda sätt än vad man gör här. Det här landet är ett av de få som har lyckats väl med integration och det tar tid att integrera folk, minst två generationer. Den viktigaste biten är bostadspolitiken, det måste finnas bostäder och man måste blanda folk vare sig de vill eller inte. Till exempel i ett bostadsområde ska det finnas 60% svenskar sen olika invandrargrupper i varierande procenttal utifrån hur många de är. Om kvoterna inte blir fyllda så får lägenheterna stå tomma. Hus måste byggas för större interaktion, inte som idag där man i Sverige har byggt för att man ska se så lite av varandra som möjligt.

    Det andra är religionen, den ska hållas kort. Religiösa förkunnare får inte kritisera andra religioner, det ger fängelsestraff. Religiösa ceremonier får inte heller hållas hemma, stör man andra så kommer polisen, de är en slags störningsjour. Det finns en hel del muslimer och en del använder sjal men ingen använder burka. Sjal är förbjudet i uniformerade yrken och inom sjukvården. Jag hade grannar av alla möjliga religioner och har ännu många vänner som är muslimer, hinduer, katoliker och allt vad det heter. Bjöd man hem någon så såg man till att det fanns mat som alla kunde äta och det var inget konstigt. För min del när jag var bortbjuden så blev det oftast spaghetti eller pizza. Vad jag vill ha sagt är att det är otroligt viktigt att man behandlar alla lika, lika inför lagen och lika inför möjligheter. Vi är alla en ras det enda som skiljer är pigmentskillnader och kultur. När alla behandlas lika så kan man också ställa krav på språkkunskaper och andra skyldigheter. Har man bott i ett land i 10 år så måste man behärska språket flytande, en accent ja, men om man inte har lärt sig språket efter 10 år så vill man inte bli integrerad.

    Först efter det här så kommer arbete och sysselsättning som grund för integration. Det man gör i Sverige i dag är så bakvänt och okunnigt. Vi kommer att få stora problem framöver om man inte tar tag i det här. Vi är så sekulariserade att vi inte förstår religionens vikt och betydelse i andra kulturer och kommer att få betala dyrt för det. Jag har sett sekter som lätt får ihop 10 000 – 15 000 personer på en religiös sammankomst. Trots att det har förekommit i mer än 25 år i Sverige så förstår man ännu inte att de största problemen är mellan olika invandrargrupper och religioner där man kastar bomber på varandra för att skapa rasrena bostadsområden. Sen slåss man inom religionerna också och det har redan börjat i Sverige mellan olika muslimska grupper.

    Man kan inte lösa problem med samma tankesätt och metoder man använde när man skapade dom.

    Religionsfrihet, ja. Men med varje frihet kommer också ansvar att ge samma frihet till andra, inte bara vissa. Det måste lagstiftaren se till

    En sak jag har funderat mycket på är om de invandrare som kommer vill bli integrerade. Svenskar har nog de flesta inte alltför stora problem med integration men när det är två parter så måste bägge vilja det samma. Och man kan fråga sig om de som kommer verkligen vill integrera sig eller om de vill skapa egna samhällen i samhället.

    Gilla

  2. Hej Tom,

    Enligt mitt sätt att se beskriver endast ytliga symptom. Du är inte är inte ens nära att börjat nudda vid grundorsakerna. Du har därför ett antal följdfrågågenivåer kvar innan du kommer till problemets kärna.

    För min egen del har jag nått till de nivåer där tex. Haidt, Freud, Jung, och Nietzsche härskar. Deras handledning lär behövas med avseende på dom du resonerar kring och deras mentala tillstånd.

    På makroperspektivet är grundorsaken att staten och ”det övriga offentliga” helt enkelt är är för stora. Det ger en osund grogrund med följdeffekter som leder till nepotism, korruption och maktfullkomlighet med totalitära drag. Den undergrävande effekten av detta på näringsliv, entreprenörskap, i novationer och övrig samhällsekonomi får inte underskattas, och har varit kända sedan 60-talet och överbevisades i början på åttiotalet.
    Med facit i hand kan inget relativt bättre välstånd noteras i paritet med kostnaderna, jämförd med våra grannar. Tvärtom, i takt med att det offentliga växte., har vi konstant tappat placeringar på samtliga samhälllsområden sedan början på 1970-talet.
    På det senare bör man därför ställa följdfrågorna; varför har det offentliga (och skatterna) tillåtits växa så ohämmat?
    Och, hur det det kunnat vara tillåtet att kränka svenska folket privatekonomi så till den grad, så att majoriteten av den arbetade befolkningen har blivit helt beroende av offentliga medel?

    Gustav H

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s