DEBATT. Den förvirrade väljarbasen är ett hot mot adekvat problemlösning. Parallellt med att samhället riktar blicken mot det allra senaste äpplet som fallit till marken, istället för att betrakta trädets fruktlöshet i sin helhet, står vi inför vår tids kanske största samhällsproblem.

Hur ska vi hantera den allt mer lamslående polariseringen, som fullständigt omöjliggör gränsöverskridande dialog? Hur ska vi bemöta den extremism som frodas i vänster- och högerled, såväl som inom vissa religiösa domäner? Hur ska vi bemöta den orala och intellektuella frihetsinskränkningen? Hur ska vi hantera det faktum att våra akademiska institutioner i allt större utsträckning tycks paralyseras genom inskränkningar av den akademiska friheten; att söka sanningen, vad den än må vara?

Det som måhända skrämmer mest är att varje enskild fråga i sig själv skulle kunna betraktas som en kulturell, tillika nationell kris; och då har vi inte ens börjat nysta i de problem som utgör ett direkt fysiskt hot mot alla medborgare, exempelvis att sexualbrotten tycks öka lavinartat.

Dessvärre har jag svårt att se hur dessa frågor kommer att kunna hanteras på ett adekvat sätt om inte väljarkåren slutar att reflexmässigt vända blicken mot det allra senaste brödet som kastas till dem. Ena dagen är det migrationskrisen, andra dagen är det Stefan Löfvens senaste groda, tredje dagen är det Jimmie Åkessons senaste organisatoriska huvudvärk och fjärde dagen är det Ebba Busch Thors – enligt många – bristande allmänbildning; och sen övergår huvudbryet till nästa lockelse. Men allt detta är inte problem vi borde lägga vikt vid, de är symptom på något vi ännu inte lyckats upptäcka, och/eller hantera.

Rotorsaksproblem kommer från rotorsaksanalys och är en frekvent använd term inom exempelvis kvalitetsteknik: det är en metod för att hålla isär symptom från faktiska problem, där du – likt hur du skalar en lök – söker efter orsaken till symptomens förekomst genom att ta bort lager av symptom för att slutligen blotta rotorsaken. Ökad sexualbrottslighet är exempelvis inte ett problem som existerar av sig självt, det inträffar som en produkt av något annat. Detta (”något annat”) är vad som är den ökade sexualbrottslighetens rotorsak, d.v.s. rotorsaksproblemet.

Att vi inte får bukt med våra samhällsproblem beror kort och gott på att vi inte lyckas rotorsaksanalysera symptomen. Inte sällan nöjer vi oss istället med enkla skildringar, kanske för att det just är enkelt, i hopp om att någon annan, våra politiker, skall lösa problemet.

Problemet är bara det att våra politiker är derivatan av befolkningen, eller extraktet om man så vill. Om vi inte klarar av att rotorsaksanalysera samhället, hur skall vi då veta vems synsätt som är rimligt? Politiker är företrädare för folket, ett slags retoriskt kunnigt axplock av väljarkåren, men det betyder inte per se att de besitter någon enastående förmåga till samhällsanalys. Det enda som egentligen gör politiker till politiker är deras förmåga att samla folk bakom sig och sin världsbild. Det är också därför som bollen ligger på folkets planhalva, det är upp till oss att förse oss själva med adekvata problembeskrivningar så att vi sedan kan skicka fram den person som företräder rätt verktygslåda.

Det första vi måste göra är att bilda oss, ta oss an problemformuleringar, idéer och lösningsförslag, både av den sort som befinner sig i paritet med våra existerande föreställningar, och som befinner sig i konflikt med dem. Därefter måste vi börja undersöka varför ett symptom förekommer, och sedan ställa frågan varför om och om igen. När vi har kokat ner symptomet till sin rotorsak kommer vi veta vad vi behöver göra.

Det är inte alls så lätt som det låter, och jag har ännu inte själv kommit fram till vad jag tror är alla problemens rotorsaker, men det är helt klart en mycket bättre övning än att sätta på sig en ignoransens ögonbindel och hoppas att någon skjuter rätt. Vi visar nämligen ansatser till att då skjuta oss själva i foten.

Tom Wintenstråle

Medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
I MEDs idéprogram står: Medborgerlig Samling har tillkommit som ett svar på såväl akuta som långsiktiga samhällsproblem som det politiska etablissemanget i Sverige inte har lyckats ta sig an. Det saknas både idéer och politiskt ledarskap för att vi som land ska kunna hantera dessa problem.
Medborgerlig Samling är ett konstruktivt svar på de missförhållanden som behöver rättas till i Sverige.

12 thoughts on “Rotorsakerna till vårt tillstånd | del 1

  1. För att undvika missförstånd kanske det hade varit passande att använda det mer etablerade ordet ”grundorsak”. Rotorsak får mig att tänka på glidlager och liknande. 😉

    Gilla

  2. Samma straffsatser på mutor som vi har på spioneri.
    Politiker är inte omutbara, idag är det väl mer eller mindre riskfritt att muta någon bara man inte ger pengarna rätt i handen. Ges mutan i annat sammanhang, kanske efter avslutad politikerkarriär, trevlig jobb efteråt eller på annat sätt där tiden från att politikern anpassat sig till att mutan utbetalas.
    Finns det någon som åkt dit för det?

    Det är alldeles för lönsamt att påverka för de som har tillräckligt med pengar.

    Enligt mig är mutor dessutom allvarligare än spioneri

    Gilla

  3. Polarisering är en strategi som vänstern (tillsammans med ”det globaliserade storkapitalet”) har börjat använda i takt med att deras hegemoni håller på att krackelera. ”Söndra och härska” är en strategi som inte är särskilt begåvad att använda om man har en majoritet bakom sig (läs Sverige från 1935 till cirka 2010). Men då detta tolkningsföreträde börjar fallera, av många olika skäl, bland annat den allt friare informationen men också förändrade värderingar och förutsättningar i samhället, så ägnar man sig åt att svartmåla och stämpla meningsmotståndare, hellre än att förändra sig. Det är också så att både den traditionella vänstern och identitetsvänstern har avvisats av väljarna i många fria val i olika länder, och de känner sig därför hotade. Och de saknar idéer till förnyelse. Men splittringen är mycket oroande och skadligt för alla samhällen. En demokrati bygger på oenighet i samförstånd och respekt, samt respekt fört fakta och sanning.

    Gilla

  4. Mycket välformulerat inlägg. Jag tänker ofta på hur ytligt problemområden behandlas i media och hur lite prime time som läggs på riktigt bra debattprogram, där man främjar en intellektuell debatt utan känslokorten. Det pratas men leder inte till något konkret. Våra etablerade politiker som vi förväntar oss ansvar och statsmannaskap av, är ängsliga, medietränade och verkar sakna förmåga till analys. Just det du nämner av polariseringen i samhället är verkligen allvarligt, men ingen av de etablerade partierna tar tag i det. Man visar inte ens vilja. I stället ägnar man sig fegt åt att följa senaste trenden i media och anpassar sina uttalanden därefter. Det är ett stort svek mot Sveriges medborgare som väljer sina företrädare vart fjärde år och förlitar sig på att dessa ska bära ansvaret för vår gemensamma framtid, medan vi ägnar oss åt det som är vårt ansvar, nämligen att försörja oss själva, betala skatt och ge förutsättningar för det gemensamma.

    Gilla

  5. Tom!
    Genom att använda det för mig nya begreppet ”rot-orsak” inleder du förhoppningsvis en ny typ och en mycket angelägen diskussion oss vanliga MED-borgare emellan. Jag är mycket nyfiken vad inlägg II kommer att handla om.

    De som känner mig vet att jag före sommaren kommer ut med en nytänkande analys av ”rot-orsakerna” till sjukvårdens pågående och allt djupare kris. Eftersom jag grävt ner till problemens rötter kommer jag också presentera lösningar som förutsätter att problemens rot-trådar är uppgrävda och avlägsnade.

    Kontakta mig gärna på erik@care2care.org om du vill veta mer!

    Gilla

  6. Det är just detta som tilltalar mig med MED Att flrsöka hitta gemensamma lösningarnpå problem som på olika sätt drabbar många oavsett om vi befinner oss på en skala ’Vänster/Höger’.

    Gilla

  7. En bekant som jag ofta diskuterar med är lite irriterad över att MED inte är ett enfrågeparti. Hon anser att alla landets problem bottnar i för stor och illa skött invandring och tycker att MED fegar som inte säger det rakt av. – Nu är jag intresserad av din fortsättning Tom! Jag behöver bra formulerade argument för min känsla av att ”rotorsaken” är något annat. Varför har till exempel just Sverige en så illa skött asylinvandring, för att nu gå längre ner mot roten?

    Gilla

    1. Marianne, jag tycker att din vän är helt omotiverat irriterad. Ett enfrågeparti blir väl sällan eller aldrig något annat än en dagslända. Där ser jag MED som raka motsatsen, vilket är en påtaglig fördel!

      Vad jag kan se har MED den mest förtroendeingivande migrationspolitiken, kännetecknad av en reglering med ordning och reda. Det är således feltänkt att MED fegar när det gäller invandringen.

      Hittills har invandringen varit mer eller mindre oreglerad eller kanske till och med felreglerad: Inte sällan leder minsta betydelselösa formella småfel till utvisning av invandrare som representerar en kompetent och efterfrågad arbetskraft och som lämnar ett positivt bidrag till vårt land och som vill integreras. Samtidigt tar Sverige emot stora mängder lågutbildade eller felutbildade och därmed numera oanställningsbara personer från kulturer där man ofta uttryckligen är motståndare till att låta sig integreras i vår kultur. Som ”kronan på verket” tycks knappast något göras för att sätta stopp för kampanjer och demonstrationer till förmån för personer som inte vill förstå innebörden av (ett eller flera) NEJ när det gäller att få uppehållstillstånd och därmed få vistas i landet.

      Min övertygelse är att dessa missförhållanden finns det störst möjligheter att varaktigt sätta stopp för när MED har vuxit och blivit tillräckligt stora för Riksdagen, varvid övriga partier bör inse att det är hos MED den varaktiga problemlösningen finns.

      Gilla

  8. Fick denna sida länkad till mig…och det du skriver är ju rätt. För att kunna göra en korrekt grundorsaksanalys definierar man problemet, när man sen samlar in fakta stödjer de eller stjälper problemet, då kan man omdefiniera eller konstatera att problemet är något annat eller bara gnäll. Man måste dessutom få ”alla” att hålla med om problemdefinitionen. Vår politiska miljö tillåter inte att man samlar in fakta och den tillåter inte att vissa problem definieras…så detta är minst sagt svårlöst.

    Gilla

  9. Polariseringen har uppstått tack vare att vi inte har politiker som har kontakt med verkligheten och som jagar första bästa nyhetsrubrik i stället för att skaffa sig kunskap och agera på ett kraftfullt sätt. Det finns många röster som är värda att lyssna på, även extrema, men de har blivit stämplade som icke Politiskt Korrekta och ska därför inte får höras. Så fler och fler får extremstämpeln i pannan och polariseringen ökar.

    Jag såg några Hasse & Tage-revyer på SVT Play och de hade sketcher om dålig sjukvård och andra samhällsproblem. De problem vi har i dag har funnits länge, 50 år, och ingenting har gjorts. Man har pytsat in pengar och skaffat fler chefer, skapat mer byråkrati och förvärrat problemen. Alla partier är lika odugliga och ingen reagerar.

    När man gjorde om pensionssystemet så räknade man fel på en massa miljarder. Det har gjort att bromsen har slagit till och att pensionerna inte har ökat. Till på det så har Reinfeldt ändrat i procenttalen på arbetsgivaravgifterna så att mindre går till pension och mer till statsbudgeten, allt för att finansiera skattesänkningar. Varje år försvinner 50 – 60 miljarder in i statsbudgeten som skulle ha gått till våra pensioner. Det här sammanlagt innebär att pensionssystemet har till dags datum tömts på 500 – 600 miljarder kronor. Och sossarna har inte ändrat tillbaka utan använder i stället de här pengarna till valfläsk. I stället höjer man pensionsåldern vilket är meningslöst då den här tömningen av pengar som ska tillföras pensionssystemet fortgår. Så det kommer att bli värre för de som ännu ska gå i pension. Vi arbetar längst inom OECD och har en av de sämsta pensionerna. Men det här talas det tyst om, inte ens pensionärsorganisationerna för fram kritik i någon större omfattning.

    Problemen är flera och i grunden att politikerna har för lite kontakt med sina väljare. Jag har sett i ett land där politikerna måste ha kontakt med sina väljare i sin valkrets minst en gång i veckan. Överfört till Sverige så skulle riksdagspolitiker själva ha ett kontor i sin valkrets där de minst en gång i månaden möter väljare. De på kommunnivå ska ha det samma men minst en gång i veckan. Det här blir ingen succé utan måste byggas över tid. Sen bör det vara ett visst kunskapskrav på riksdagspolitiker. Tänk om Mona Sahlin blivit statsminister som inte ens klarar sin egen ekonomi.

    För min del som väljare så vill jag avkräva varje parti deras vision om ett framtida samhälle och hur de vill agera för att nå dit. Men i dagsläget kommer jag inte att rösta då det inte finns kvalificerade politiker som har en bild av vad de vill göra. Sverige är som ett sjunkande skepp och alla käbblar om vem som ska styra istället för att göra det. Sen tar man inget ansvar utan skyller allt på väljarna som man säger röstar fel. I ett patriarkalt samhälle tar man ansvar och styr framåt, i ett matriarkalt feministiskt samhälle undviker man ansvar och skyller ifrån sig.

    Sverige är ett land där alla skriker och försöker överrösta varandra och allt blir mycket extremare då man vill ha uppmärksamhet. Men ingen lyssnar.

    Gilla

    1. Det mesta som har drabbat pensionärer negativt förefaller ha gjorts helt medvetet. Detta verkar vara en för många politiker näraliggande åtgärd när det saknas pengar på olika håll, vilket det kommer att fortsätta att göra. Om inte förr, så kan väljare med avvikande åsikt med fördel visa den senast på valdagen!

      Gilla

      1. Dels så tror jag att det är en lite för svår fråga för många att tänka sig in i så att det avgör vilket parti man röstar på. Det andra är att de flesta av riksdagspartierna står bakom pensionsöverenskommelsen. Arbetsgivaravgiften är en del av ens egen lön så det är våra pengar som vi bland annat ska spara till en pension. Många kommer att bli förvånade på pensionsdagen när de upptäcker hur lite de får. För ens egna pensionspengar gick till att finansiera annat.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s