Den svenska skolan präglas av en paradox: Till vissa skolor anmäls barnen redan på BB, på andra våldtas elever och lärare misshandlas. Varför misslyckas den ena när den andra fungerar så bra? Kan det vara så att vi har lösningen framför ögonen om vi vågar titta efter?

Den som lyssnade på Gustav Fridolin i Agenda fick lära sig att skolans problem skulle åtgärdas genom lagändring. Det fria skolvalet pekades ut som boven i dramat. Utanförskapets elever ska in i de åtråvärda skolorna, kosta vad det kosta vill. ”De bra skolorna får helt enkelt byggas ut” var Fridolins lakoniska svar på Karin Hübinettes enträgna frågor om hur det hela skulle lösas. Tack för svaret Fridolin, men lösningen av problemet sitter inte i bjälklagen och väggarna.

Verkligheten bjuder dessutom ibland på överraskningar. Som att en populär skola med långa köer, som Internationella Engelska Skolan, IES i Göteborg, redan har högre andel elever med utländsk bakgrund än vissa kommunala skolor. Kan det då möjligen vara så att skolor som IES visar på en lösning av det svenska skolproblemet?

Skolplikten handlar om att man ska gå i skolan, men den säger ingenting om vilken skola man ska gå i. Märk väl – den säger heller ingenting om vilka skolor man får gå i. Kanske är det i den detaljen man kan finna en lösning på de kommunala skolornas problem?

Låt oss leka med tanken att en kommunal skola töms på elever och lärare och startas om på nytt. En rektor rekryteras som får full frihet att välja personal, pedagogik, ordningsregler och undervisningsformer. Vi kan säga att skolan blir en frizon inom gängse regelverk för den kommunala skolan. På den här skolan är det rektorn som bestämmer.

Erbjudandet till eleverna i upptagningsområdet lyder: Vi kommer att göra allt i vår makt för att du som elev ska få en solid grundutbildning som kommer att öppna dörrarna för dig att gå vidare till högre utbildning och välbetalda jobb. Vi ger dig verktyget att ta makten över din framtid, för att du själv ska kunna forma ditt liv så som du önskar. Men vårt erbjudande är inte villkorslöst. Vi kräver av dig att du underkastar dig skolans regelverk och medverkar till att alla får samma fina förutsättningar som du själv – om inte, så åker du ut.

Är det möjligen själva den psykologiska poängen med skolor som IES, att man går där på nåder och faktiskt kan förlora sin plats om man inte gör det man ska? Att den lilla men påtagliga förskjutningen i maktbalansen mellan lärare och elever skapar just det utrymme av lugn som är förutsättningen för en framgångsrik utbildning?

Jag är fullt medveten om att man inte löser alla problem med den här modellen. Hur hanterar vi till exempel de elever som faktiskt inte vill lägga två strån i kors överhuvudtaget? Det är här som Medborgerlig Samlings förslag om en differentierad skola kommer in. Vi måste inse att många skulle må bättre i en annan typ av skola med mindre teori, men med större andel av praktiska inslag i undervisningen.

När skolor som IES gång på gång bekräftar sitt framgångskoncept, är det märkligt att se landets skolminister gå omvägar över lagstiftning och propåer om utbyggda skolor för att lösa problemet. Svaret sitter inte i väggarna, det sitter i vår föreställningsvärld.

I utanförskapsområdena, precis som i resten av landet, har vi hundratusentals unga med synnerligen goda förutsättningar att utbilda sig och ta kontrollen över sina liv – om de bara får chansen. Idag kan vi se hur generation efter generation offras. Att eleverna erbjuds lugn och ro och strukturerad undervisning är självklarheter i en väl fungerande skola. Men ibland fungerar det bäst om erbjudandet är villkorat.

Camilla Grepe

Medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
MED sätter i sin skolpolitik kunskap och bildning högt. Styrdokumenten för skolan måste skärpas, i det att läro- och kursplaner blir mer specificerade vad gäller undervisningsinnehåll. Det skall inom samma skolform inte finnas stora variationer, som beror på vilken lärare man haft eller på vilken skola man gått. Därutöver vill MED bemöta det faktum att elever är olika och har olika förutsättningar och fallenhet genom att differentiera skolväsendet. Från årskurs 7 föreslås således en förgrening av högstadiet på två inriktningar, en med mer praktiskt och en med mer teoretiskt fokus. Fristående skolor berikar skolväsendet. Genom tydliga kurs- och läroplaner motverkas oseriösa aktörer. Däremot är de med högre ambitioner en viktig tillgång för att Sveriges återigen skall få en utbildning värd namnet.
Läs mer om MEDs skolpolitik i vårt skolpolitiska program.

5 thoughts on “Skolparadoxen

  1. Visst finns det en poäng med att förskjuta maktbalansen mellan elev och skola men idén innehåller ett problem. IES bygger på att de är få och åtråvärda; svenska skolor finns i mångfald. Du kan väl inte mena att det ska finnas öar av kommunala skolor som är åtråvärda och andra som ska fungera sämre? Så måste det ju vara om ”fallet” för eleven, ska som utesluts, ska kännas. Det här kan ju inte vara en lösning för hela Sveriges skolproblem.
    Jag ser stök- och våldsproblemen i skolan som en del av hela samhällets problem: det sociala sönderfallet som pågår, där underförstådda gemensamma koder faller samman och ”survival of the fittest” börjar härska. Detta tar eleverna med sig in i skolorna också och det avspeglar bara civilsamhället i stort. Det kommer att bli värre hur man flyttar schackpjäserna.
    I min svartaste stund ser jag vakter på varje skola som enda lösning för att ändå freda den sektorn så gott det går tills barnen lämnat skolan för gott. Civilsamhället har ju sina poliser så varför inte skolan.

    Gilla

    1. IES framgång bygger inte på att de är få och åtråvärda utan på att de erbjuder en kvalitet som många kommunala skolor inte gör.

      Gilla

  2. En utmärkt artikel Camilla! Visst är det så att krav på elever vad gäller ordning och reda är nödvändiga för att skolan skall fungera.
    Kommunala skolor har precis lika stora möjligheter att bli framgångsrika som exempelvis IES om skolledningarna på dessa skolor får mandat att styra, makten över verksamheten och reellt ansvar för resultaten. Föräldrar och elever skall inte ha makten.

    En friskola som inte lyckas med sitt uppdrag går naturligt i konkurs. I en kommunal skola som inte fungerar byts lämpligen ledningen ut.

    Skolans uppdrag skall vara att ge alla möjligheter att odla sina talanger – samhället behöver människor inom både praktiska och teoretiska områden. Att som nu maka ihop undervisningen så att alla skall klara den är lika orättvist mot dem med lägsta som dem med största studieförmågorna. Samhällets behov av allt från städare till raketforskare måste ju avspeglas i skolornas struktur. Ungdomar som av olika anledningar inte klarar av en teoretisk utbildning skall inte tvingas in i en sådan. Det blir en loose-loose-situation. Alla förlorar.

    En absolut paradox i sammanhanget är att arbetarrörelsen ser ner på sig själv, sitt ursprung. Det är inte fint nog att bli bilmekaniker. Redan på högstadiet bör det finnas möjlighet att välja mellan yrkesinriktade och teoretiska linjer. Lärlingssystemet bör återinföras (kan utformas på ett bättre sätt än fiaskot för några år sedan).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s