Medborgerlig Samlings riksstyrelse har antagit ett nytt Marknads- och konsumentpolitiskt program (här).

På marknader där konsumenter fritt kan välja de varor och tjänster som bäst svarar mot deras behov styrs produktionen och distributionen i den riktning som ger den största konsumentnyttan. Den bästa konsumentpolitiken är därför en politik som främjar väl fungerande marknader. Men när förutsättningarna för konsumenternas fria val saknas måste staten träda in – i första hand för att ge makten åter till konsumenterna och, när det inte är möjligt, skapa och upprätthålla regler som skyddar konsumentintresset.

Den nuvarande konsumentpolitiken är en produkt av det tidiga 1970-talet, och utgår från att konsumenterna generellt är svaga och kräver statens stöd. Den ideologi som ligger till grund för konsumentpolitiken innebär bland annat att stödet inte ska utgå från konsumenternas egna önskemål, som de kommer till uttryck genom efterfrågan, utan i stället formuleras normativt med utgångspunkt i samhällets ambitioner om individernas välbefinnande. Det marknads- och konsumentpolitiska programmet tar helt avstånd från det synsättet och menar i stället att flertalet konsumenter är kapabla att ta ansvar för vilka varor och tjänster de föredrar.

Medborgerlig Samling anser att marknads- och konsumentpolitiken i första hand ska inriktas på att främja effektivt fungerande marknader. Hinder för en fungerande konkurrens ska avlägsnas och hot mot marknadens funktionssätt ska motverkas. Det viktigaste medlet för att säkerställa att marknaderna fungerar i konsumenternas intresse är tydliga och långsiktiga regler som tillämpas effektivt med verkningsfulla sanktioner. Staten ska inte bedriva förhandlingsverksamhet i syfte att påverka hur företagen agerar på marknaden – ansvaret för att respektera regelverket ligger på marknadsaktörerna själva.

När det saknas en fungerande marknad kan konsumenten inte genom sitt val uttrycka uppskattning eller missnöje med produkter och leverantörer. För Medborgerlig Samling är omvandling av monopol till en fungerande marknad en prioritet när förutsättningarna finns. Men förutsättningarna finns inte på alla områden, exempelvis kan inte vissa slag av infrastruktur dubbleras. Legala monopol kan också vara motiverade när det gäller statens kärnverksamhet och andra områden som inte styrs av efterfrågan. Sådan infrastruktur som av tekniska skäl inte kan tillhandahållas av mer än en aktör bör drivas av statliga eller kommunala monopol. Men de tekniska förutsättningarna kan förändras, och därför bör befintliga monopol fortlöpande granskas i syfte att uppmärksamma möjligheter att öppna området för konkurrens.

De främsta verkningsmedlen på det marknads- och konsumentpolitiska området är information, förhandlingar och lagtillämpning. Information är en verksamhet som i hög grad kan drivas av det civila samhället. Det kan dessutom ifrågasättas hur många konsumenter som i praktiken nås av den omfattande informationsverksamhet som i dag bedrivs. Information till de ekonomiska aktörerna – företag och upphandlande myndigheter – om vad lagstiftningen kräver är inte en uppgift för staten utan för deras egna organisationer. Förhandlingar drivna av myndigheter, utan domstolsprövning och i syfte att styra aktörernas beteende på marknaden, är inte förenliga med kravet på transparens och rättssäkerhet. Dessutom skapar de risker för samordning mellan konkurrerande företag som kan få konkurrensbegränsande effekter.

När konsumenterna drabbas av allvarliga problem är det statens ansvar att ingripa. Men informationsinsatser eller förhandlingar är sällan verkningsfulla när det krävs påtagliga förändringar och snabba resultat. Dessutom riskerar ”mjuka” åtgärder att skapa osäkerhet på marknaden om gränserna för vad som är tillåtet. Myndigheternas verksamhet på det marknads- och konsumentpolitiska området ska därför i huvudsak inriktas på en effektiv lagtillämpning. Många gånger är ändrad eller ny lagstiftning det enda verkningsfulla medlet för att undanröja hot mot konsumentintresset.

En sådan grundläggande förändring av konsumentpolitiken bör också komma till uttryck i myndighetsstrukturen. Konkurrensverkets och Konsumentverkets roll som åklagare på konkurrens-, marknadsförings- och upphandlingsområdena bör effektiviseras genom att dessa myndigheter läggs ner och den lagtillämpande verksamheten överförs till en ny Marknadsmyndighet. Samtidigt bör Allmänna reklamationsnämnden, Upphandlingsmyndigheten och Fastighetsmäklarinspektionen – som inte har några lagtillämpande uppgifter – läggas ner. Konsumenternas behov av avgöranden i tvister med leverantörer kan bättre lösas genom ett reklamationsförfarande i allmän domstol till överkomlig kostnad. Brott mot konkurrens- och upphandlingslagstiftningen ska motverkas genom skarpare sanktioner.

De reformer som föreslås i det marknads- och konsumentpolitiska programmet kommer att innebära betydande besparingar på statsbudgeten. Men den viktigaste effekten är att konsumenterna får en starkare ställning på marknaden samtidigt som allvarliga konsumentproblem kan motverkas på ett effektivare sätt än med nuvarande konsumentpolitik.

Ilan Sadé

Partiledare för Medborgerlig Samling

 

Lennart Göranson

Marknads- och konsumentpolitisk talesperson för Medborgerlig Samling

4 thoughts on “Medborgerlig Samlings Marknads- och konsumentpolitiska program

  1. Vore intressant att få MEDs uppfattning om när den fria marknaden själv skapar monopol. Som exempel kan nämnas marknaden för kaféer. Det är i stort sett en kaffekedja som med ett stort och kapitalstarkt riskkapitalbolag bakom ryggen som köper upp alla privatägda kaféer samt alla attraktiva affärslokaler och öppnar nya kaféer och på så sätt helt enkelt skapar ett monopol på marknaden. Ännu är det inte det, men detta är ett exempel som faktiskt kan bli ett monopol! Hur ska man stävja en sådan utveckling?

    Gilla

    1. MED har inga invändningar mot den nuvarande konkurrenslagstiftningen, som bland annat ger möjlighet till kontroll av sådana företagsförvärv som leder till en dominerande ställning på marknaden, eller till och med monopol.

      Gilla

      1. Bra! Tack! Svaret tolkar jag som att det skall vara möjligt för staten att ingripa vid monopolbildning för att skydda dels konsumenterna och delst själva idén med en öppen marknad!

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s