Demokratin hotas inifrån

DEBATT. När nationalsocialistiska NMR demonstrerade i Göteborg nyligen upprördes medier, etablerade politiker och allmänhet till en sådan grad att det svämmade över alla gränser. Andra blir skrämda över kommunism och andra vänsterextremistiska rörelser med en samhällsomstörtande och våldsbejakande ideologi. Det har även gjorts försök att starta ett islamiskt parti vid namn Jasin, som av vissa förväntas arbeta för sharialagar. I tider när stödet för alternativa politiska åskådningar ökar, finns det många som vill höja ett varningens finger i demokratins namn. Men sådana rörelser har under olika beteckningar försökt tippa samhället över ända i snart hundra år vid det här laget utan att lyckas, så vi borde vara vana nu. Det finns all anledning att ta avstånd från organisationer som förespråkar och i vissa fall också utövar fysiskt våld. Men det relevanta hotet mot demokratin kommer inte från dessa udda minoriteter, utan det kommer från personer som är satta att utgöra det demokratiska systemets egen kärna.

Vår demokrati är baserad på att vi har allmänna val där en lagstiftande församling, riksdagen, utses. Som det så fint heter ”all offentlig makt utgår från folket och riksdagen är folkets främsta företrädare”. Det blir en meningslös fras i takt med att samhället krackelerar och den politiska adeln främst företräder sin egen klass och inte sina väljare. Den har skapat sin egen politiska klass genom att frigöra sig från beroendet av medlemmar och sympatisörer och lever istället gott på direkta partistöd ur statens kassa som de själva förfogar över. Lojaliteten politiker emellan är större än den mellan politiker och väljare och man behöver inte längre bry sig.

Polisen tappar kontrollen över fler och fler områden. Istället styrs områden av kriminella syndikat, vars sätt att organisera sin verksamhet är allt annat än demokratiskt. De som bor i områden som Biskopsgården och Rosengård kan rösta på vad de vill, men det hjälper föga. Rädslan för att ställa upp som vittne i rättegångar paralyserar all form av lagföring och vid sidan av den urholkade demokratin växer istället annorlunda rättssystem fram, ofta baserade på klanstrukturer från invandrares hemländer.

Att brottsbenägenheten hos folk med invandrarbakgrund vida övergår den hos infödda svenskar, är känt sedan länge. I fåfänga försök att dölja dessa för politikerna obehagliga sanningar tillåter man inte längre att brottslingars ursprung studeras och rapporteras för allmänheten, däremot gärna brottsoffers. Det har också länge även funnits en politisk vilja från medlöpande och agendasättande medier att tysta ner och mörka dessa problem. De vet att en öppenhet kring dessa frågor gynnar krafter som enligt journalisternas mening inte är politiskt korrekta. Polisen har t.o.m. kritiserats av media för att gynna främlingsfientlighet genom att publicera eftersökta brottslingars signalement.

Polisen styrs av politiskt tillsatta byråkrater som Dan Eliasson, vars främsta funktion inte är att ha polisiär kompetens (sådan saknas ju uppenbarligen) utan att fungera som politruk. Poliser på lägre nivå i organisationer får inte tala öppet om problemen med allmänheten. Värdegrundsarbete med dialogpoliser, korvgrillning och ömkande av brottslingar ska gå före effektivt polisarbete. Priset som vi betalar för detta blir fortsatt brottslighet som expanderar utom kontroll, men också en duperad befolkning där framför allt många äldre lever i illusionen att Sverige fortfarande är ett tryggt land och därmed blir lätta måltavlor för åldringsrån och bostadsinbrott.

En annan av statens kärnuppgifter är försvaret. Både polisens och försvarets hemliga uppgifter förmodas nu ha läckt vind för våg av ren ekonomisk snålhet. Det förefaller finnas en korrumperande känsla inom politikeradeln och dess hantlangare av att stå över lagen. Främmande makt (eller för den delen framtida revolutionära krafter) kan få tillgång till militära topphemligheter och med militär makt kontrollera Sverige mycket lättare nu.

Skatterna höjs nu kraftigt och närmar sig nivåer som många upplever som konfiskatoriska. Långt värre kommer det att bli efter nästa val. Samtidigt fungerar samhällets centrala funktioner allt sämre med kriser inom snart sagt alla statens kärnområden. Försvaret, skolan, sjukvården, äldrevården och rättssystemet för att nämna de viktigaste. Staten, som tidigare varit en garant som folket kunnat förlita sig på, får allt mer karaktären av en enhet vars syfte är att flytta pengar från de som bidrar till samhället till de som inte gör det. I utbyte mot detta levereras återkommande samhällsförsämringar och otrygghet. Svenskar, som traditionellt blivit uppfostrade att lita på staten, kommer att få plagiera olika invandrargruppers parallella trygghetssystem. Där kan framväxten av medborgargarden som sker redan idag vara ett första steg, men i framtiden kan vi även få se sparkassor och olika folkrörelser för social trygghet växa fram. Troligen kommer skattemoralen sjunka ytterligare och stora grupper av anställda kommer kanske i framtiden kräva att få ut svarta löner för att undanhålla den dysfunktionella staten frukterna av sitt arbete.

De som sitter på toppen av hela haveriet är en politisk-medial elit, som låtit rötan äta sig in hos tjänstemän och förvaltningar. Deras främsta intressen är att behålla makten, de materiella privilegierna och sin plats i de sociala sammanhang deras karriärer bygger på. Att revolutionärer och radikaler vädrar morgonluft i ett sådant klimat är inte så anmärkningsvärt.  Den främsta drivkraften i utvecklingen är dock inte dessa överdrivna hot från samhällets periferi, utan ett etablissemang som låter den demokratiska statens kärna korrodera inifrån.

Leo Sundberg

Medlem i Medborgerlig Samling

 

MED tycker
Frågor som rör demokratins regelverk och hur goda strukturer för det demokratiska styret ska uppnås är kärnfrågor för Medborgerlig Samling. Det handlar inte bara om reglerna för allmänna val och de demokratiska församlingarna, utan även om främjande av kompetens inom den offentliga förvaltningen, motverkande av korruption och bejakande av frihet och lokalt självbestämmande. Flera av Sveriges problem har förstärkts av bristerna inom det demokratiska systemet. Medborgerlig Samling är det enda politiska partiet i Sverige som tar frågorna om hur makten ska utövas på allvar. För mer information om hur Medborgerlig Samling tänker lösa det demokratiska underskottet, läs vårt demokratipolitiska program.