För omkring 100 år sedan slog demokratin såsom vi känner den igenom på allvar i ett flertal europeiska länder, däribland i Sverige. Allmän och lika rösträtt infördes för båda könen och monarkin tog ytterligare steg mot att bli en rådgivande och ceremoniell inrättning. Från 1945 och framåt har strävan varit att konsolidera demokratierna i Europa och att bygga internationella institutioner för att säkra fred och välstånd.

Det brukar heta att demokratin hela tiden måste vinnas på nytt. Givet vad som händer i såväl Sverige som i vår omvärld har denna sentens sällan varit sannare än i dag. En stor och växande andel av befolkningen har tappat tilltron till våra politiska system och institutioner. Politikerna anses inte företräda medborgarna och den offentliga sektorns kärnverksamheter krackelerar och förfaller. Etablissemanget har hittills vägrat att visa någon förståelse för denna folkliga misstro och bemöter den på ett föraktfullt och konfrontativt sätt.

En viktig del i denna polarisering utgörs förstås av motsättningen mellan de som verkar för en mångkulturell omdaning av samhället och de som vill ha nationell sammanhållning. Men det är inte bara hanteringen av vår tids folkvandringar som utgör grogrund för folkets misstro. Det är även så att själva spelreglerna för demokratin skulle behöva genomgå de kanske största reformerna på 100 år. Om problemet är att vi har en politisk adel som i hög grad har förlorat kontaktytorna mot befolkningen och tycks ha mer gemensamt internt än med de väljare man påstår sig företräda, då är det dags att ändra demokratins spelregler för att tvinga fram bättre medborgerlig representation.

Medborgerlig Samling visar genom sitt demokratipolitiska program vägen för ett styre som präglas av folklig förankring, personligt ansvar och respekt för lag och rätt. Reformerna kan delas in i tre områden: ändringar av det politiska systemet, ändringar av den offentliga förvaltningen och ändringar av stöden till ideella föreningar och media.

När det gäller det politiska systemet – de konstitutionella frågorna – vill MED minska riksdagens storlek, ha fler valkretsar, ta bort procentspärren för personval, öka ledamöternas ekonomiska självständighet i riksdagen, införa en mindre förstakammare i riksdagen, ha skilda valdagar för riksdag och kommuner, införa direktval av borgmästare i kommunerna och skära bort stora sjok av den kommunala politiska byråkratin.

Beträffande den offentliga förvaltningen vill MED införa en fristående kommunrevision, inrätta en författningsdomstol, avsevärt minska antalet myndigheter, ta bort PR-verksamheten från myndigheterna och återinföra ett verkligt tjänstemannaansvar.

Vad slutligen gäller det allmännas förhållande till ideella föreningar och media kräver MED att bidragen till frivilligsektorn ska minskas avsevärt mot att utökade möjligheter till skatteavdrag vid privat bidragsgivning ska finnas, att partistödet ska slopas och presstödet likaså, samt att Public Service ska hålla sig till kärnuppgifterna och bli mer balanserat i samhällsrapporteringen.

Reformerna syftar till att stärka banden mellan väljarna och de förtroendevalda, att stärka det personliga ansvaret i styrningen och förvaltningen av Sverige och att sopa bort den politiska adeln från piedestalen. Sverige har alltför länge styrts och förvaltats u.p.a. – utan personligt ansvar. MED ser en tydlig koppling mellan dåliga beslut och ett dåligt regelverk för beslutsfattande. Här utgör vi det enda alternativet i svensk politik för genomgripande förändringar.

Ilan Sadé
Partiledare för Medborgerlig Samling

7 thoughts on “Nya spelregler för den svenska demokratin

  1. Jag instämmer i allt utom ” utökade möjligheter till skatteavdrag vid privat bidragsgivning ska finnas”. Direkt kommer en varningsflagg upp. Innebär inte en sådan hållning att de ekonomiskt stabila får ett övertag i debatten utifrån ekonomi istället för utifrån tankegods?

    Gilla

    1. A) Den som har mer pengar får sin vilja igenom i samtliga samhällen, jorden runt och historiskt. Det är inget vi kan ”komma åt” och inte något vi skall försöka ”lösa.”
      B) Den stora massan kan också skänka pengar till vad de vill,an och kommer att göra det om möjligheten finns. Problemet är att vi i Sverige blivit indoktrinerade att tro att allt gott kommer från staten (eller att pengarna åtminstone bör ta omvägen via samma).

      Gilla

  2. Bra tvärs igenom.

    ”myndighetskommission med uppdraget att lägga ned och slå samman statliga myndigheter.” Bravo!
    Skulle gärna se motsvarande för onödiga lagar. (Om sådana finns, har ingen aning.)

    Gilla

  3. Förslaget om att gåvor i pengar skall vara avdragsgilla är inget annat än snålhet från givaren. Att ge skattade pengar är naturligtvis dyrare än att ge skattefria pengar! Givaren som vill ge en viss summa netto måste alltså avsätta en högre summa då skatten tar sin tribut! Det är, som jag ser det inte rimligt att givaren även skall kuna ge pengar som tillhör skattebetalarna! Vilket ju blir fallet om gåvan sedan blir avdragsgill. Det räcker att han ger av sina egna pengar!

    Liked by 2 people

    1. Om gåvan går till ”allmän nyttighet” så finns det inget problem alls med det. Tvärtom, det ger mer egenmakt för var och en att bidra till det allmänna, istället för att politiker ska styra över varje skattekrona. Betydligt mer demokratiskt.

      Gilla

      1. Hur kan det vara betydligt mer demokratiskt! En stenrik person skänker en jättesumma varpå han också ”skänker” en väldigt stor summa ur statens medel genom sitt skatteavdrag. Hur kan det vara mer demokratiskt? Och för vem?

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s