Avskaffa statens grepp över medierna

DEBATT. Trots att Sverige är ett land som numera präglas av konstanta avhopp inom polis, sjukvård och räddningstjänst skänker staten bort knappt en halv miljard kronor i presstöd. Ytterligare 7,7 miljarder kronor är vad som bekostar statlig massmedia som SVT och SR/UR. Den totala kostnaden för statlig inblandning i media genom direkt och indirekt påverkan är drygt åtta miljarder kronor. Som jämförelse kostar rättsväsendet ca 40 miljarder och försvaret knappt 50 miljarder.

De skäl som framförs för presstödet är att de ska bidra till mångfalden i form av att flera tidningar kan ges ut. Det finns dock goda skäl att ifrågasätta om det egentligen föreligger något behov av ett statligt stöd för att detta ska uppnås. Staten har inga egna pengar utan kan bara dela ut pengar som kommer någonstans ifrån – nämligen skattebetalare. Ser man på allmänhetens förtroende för journalister är det mycket lågt jämfört med de flesta yrkesgrupper i samhället. Det innebär att folket via skatt betalar för en bransch och yrkeskår som man har lågt förtroende för. Samtidigt ser vi hur etablerade media hela tiden tappar mark till alternativ media – som i många fall står utan presstöd.

Det är förstås glädjande att folk har ett kritiskt förhållningssätt till media, men det hade varit ännu bättre om staten slutade stödja media med skattepengar. Syftet med statlig media sägs vara att ge oberoende information. Troligen handlar det mer om att styra informationen i enlighet med en diskurs som passar makthavarna. Bland anställda på statlig TV och radio finns en kraftig övervikt för vänstersympatier, och när Jan Josefsson granskade den militanta vänstern stötte han på motstånd inifrån statlig media.

Många företrädare för etablerad media anser att journalistik måste få kosta, men det är samma argument som yrkesgrupper har använt i alla tider när utvecklingen har sprungit ifrån dem. Tongångarna lät liknande när SAAB inte längre kunde göra kunderna nöjda. En viktig anledning till att  etablerad media förlorar läsare är att de mörkar viktiga nyheter såsom alla de sexövergrepp som skedde i samband med We are Sthlm. Att på ett organiserat sätt undanhålla viktiga nyheter om sexövergrepp som drabbade ett stort antal ungdomar visar dels på problem med så kallad agendasättande journalistik, men också hur farligt det är när massmedier har ekonomiska incitament att vinkla och mörka nyhetsrapporteringen på ett sätt som gynnar det narrativ som makthavarna önskar ge allmänheten.

Självklart kommer alltid varje nyhetsredaktion att få välja vilka nyheter de vill publicera eller inte publicera, och så skall det även förbli. Statligt stöd ska dock inte utgå till de som väljer att publicera vissa nyheter eller utifrån vissa vinklingar. Faktum är att massmedial verksamhet inte är någonting som en stat egentligen alls bör syssla med. Dels därför att ett av medias syften i ett samhälle är att granska makten, och då är det inte rimligt att samma medier står i ett ekonomiskt beroendeförhållande till makten. Ett annat skäl är dock att de etablerade medierna, trots omfattande ekonomiskt stöd från staten, ändå förlorar marknadsandelar till alternativa medier. Uppenbarligen finns det en stor efterfrågan på nyhetskanaler som inte alls får presstöd. Det sker samtidigt som de kanaler som får statsstöd har en vikande följarkrets. Att då använda skattemedel till att hjälpa icke livskraftiga aktörer på marknaden att överleva vore att kasta bra pengar efter dåliga.

I sammanhanget bör vi också minnas att Sverige numera är ett land där bristen på resurser inom centrala samhällsfunktioner blir allt mer uppenbar. Senaste veckorna var två poliser nära att bli dödade av det eskalerade våldet och laglösheten. Resurser till att låsa in gripna gärningsmän saknas – vilket leder till att kriminella som grips släpps efter en kort tid. Sverige går allt mer mot ett tillstånd av anarki fast med ett högpresterande skatteverk som fortsätter pressa ut höga skatter för att finansiera ett samhälle i fritt sönderfall. En stat som lägger allt mer energi på att upprätthålla en fin Sverigebild istället för att hantera de akuta samhällsproblemen kan liknas vid ett gäng politiker som sätter upp en Potemkinkuliss framför ett samhälle som befinner sig i en långsam men tilltagande systemkollaps. Att sprida en vinklad bild av hur bra det går för Sverige kanske gynnar regeringens egna intressen av att behålla makten, men frågan är om det gynnar de människorna som hamnar i kläm när samhällsförsämringarna rullar på? Det finns ett ordspråk som heter att ”I bra samhällen skriver man om det som är skit, i skitsamhällen skriver man om det som är bra”.

Avskaffa presstödet och statlig media!

Leo Sundberg

Medlem i Medborgerlig Samling

 

 

 

MED tycker
Presstödet innebär, precis som i fallet med bidragen till ideella föreningar, att ett osunt beroendeförhållande skapas mellan den fria pressen och staten. Senaste presstödsutredningens förslag om villkorande av stöd enligt värderingskriterier talar sitt tydliga språk. Dessutom innebär presstödet en orättvisa i förhållande till mediaföretag som inte är kvalificerade. Presstödet bör stegvis fasas ut. Villkoren för kvalitetsjournalistik är delvis beroende av den allmänna näringspolitiken, där Medborgerlig Samling har företagsvänliga förslag.
Public Service utför i teorin en mycket viktig samhällstjänst. Idag är Public Service tyvärr väldigt politiserad och de som verkar inom och som påverkar SVT och SR återspeglar inte landets politiska sammansättning som helhet. Den vinkling i nyhets- och debattprogram som förekommer utarmar det folkliga förtroendet. Medborgerlig Samling avser verka för att SVT och SR återtar en position som nyhetsförmedlare och granskare med största möjliga förtroende hos medborgarna. Framförallt SVT måste återgå till sina kärnuppgifter: nyheter, bildning och samhällsdebatt. Detta kan exempelvis åstadkommas genom att uppdraget tydliggörs i sändningstillståndet, genom att Granskningsnämnden för radio och tv organiseras om och att fällande beslut i nämnden förenas med kännbara sanktionsavgifter.