DEBATT. En del lever under illusionen att idéernas kamp, eller kulturkriget som många kallar det, handlar om kampen mellan islam och väst. Andra anser att det står mellan rasister och anti-rasister. I ett snabbt förändrat kulturellt klimat har förvirrade grupper reagerat mer eller mindre panikartat. Aktörer från olika håll har använt alla möjliga krigföringsstrategier i syfte att bekämpa idéer som upplevts vara ett hot mot deras existens. I stridens hetta har metoder som faktaresistens och karaktärsmord anammats av en hel del politiker, myndigheter, debattörer och medier. Extrema grupperingar på vänster- och högerkanten överger principerna för det rättfärdiga kriget och använder våldsamma medel för att triumfera i kampen mot sina ideologiska meningsmotståndare. Att belysa kulturkrigets sanna sidor avslöjar hur kampen står mellan västerländsk modernism och en fientlig filosofisk tradition som vill tillintetgöra västerländska samhällsinstitutioner.

Modernism är ett samlingsbegrepp för de filosofiska principer som varit drivkraften bakom den västerländska framgången. Individualismen och liberalismens grundsatser producerade välstånd i form av liberala demokratier, marknadsekonomier och allmän rösträtt. Rationalismen låg till grund för den vetenskapliga utvecklingen i form av medicin, teknologi och kunskap. Människors levnadsstandard nådde en unikt hög historisk nivå. Barnadödligheten sjönk, slaveriet förbjöds och det materiella välståndet nådde succénivåer. Modernismen bygger på viktiga etiska principer som inte bör överges eller kompromissas bort av västerlandet, utan istället skyddas och bevaras. Men dessa ideal hotas nu. Trots det västerländska succéprojektet har oförnuft, vetenskapligt förakt och giftig identitetskollektivism infiltrerat vårt samhälle i form av postmodern filosofisk teori.

Postmodernism är motorn bakom den moderna tidens intellektuella revolution, och är antitesen till modernism. Den har nästlat in sig in i humaniora och i samhällsorienterande ämnen på svenska universitet och smyger sig dessutom in på grundskolenivå via olika läromedel. Stora delar av 1970-talets intellektuella elit, i form av kommunistiska tänkare, omrubricerade på 1970-talet postmarxism till postmodernism, och därifrån satte den kulturella nedsippringen igång – till medier, politiker och civilsamhället. Istället för ett objektivt förhållningssätt till fakta och sanning, utgår postmodernister ifrån sanningsrelativism och social konstruktivism. Den individuella identiteten och autonomin, byts ut mot ett kollektiviserande av människors identiteter; ras, kön, sexuell läggning etc.

Istället för debatt där olika idéer och argument prövas sakligt, handlar det om konflikt, klasskamp och censur. De ratar kapitalism, marknadsekonomi och använder anti-liberala medel för att uppnå en radikal form av jämlikhet i utfall. Eftersom västerlandet, enligt deras synsätt, står för vit dominans, rasism, kvinnohat och slaveri måste som en följd av detta alla västerländska idéer bekämpas till varje pris. Dessa postmoderna koncept har anammats av det svenska etablissemanget, radikala grupper och aktivister, men framställs ofta som en strävan efter mångfald och inkludering. Allt i syfte att rätta till historiska orättvisor.

Det som följer av postmoderna filosofiska premisser är statligt sanktionerad diskriminering. Kvotering av kvinnor och minoritetsgrupper i olika sammanhang är ett exempel på detta. Ett förakt för västerländsk historia, kultur och identitet blir följden, där monument måste rivas ner och flaggor förstöras – som vi nyligen har sett både i USA och Sverige. Den vita mannen utpekas ständigt som fienden, och förtryckta grupper klarar inte sig själva utan måste räddas. Politiker i Sverige har försvarat massinvandring på postmodern basis; ’’svenskhet är barbari’’. Postmodernism föder kulturrelativism där alla kulturer anses vara lika goda och där bristen på mångfaldsdyrkan avfärdas som blasfemi. Myndigheter håller inne med information för att man inte vill stigmatisera minoritetsgrupper och medier svartmålar kontinuerligt individer som kritiserar de rådande idéerna. Sverige är ett praktexempel på ett samhälle som har låtit postmodernismen bli den dominerande kulturella auktoriteten.

Skattebetalare ska inte längre behöva sponsra dessa giftiga kulturella idéer som propageras via svenska skolor. Den postmoderna dominansen måste möta motstånd i form en ny intellektuell revolution där alla, oavsett utbildningsbakgrund, kan vara med och påverka. Vi kan inte längre stå och se på som passiva åskådare när den klassiska västerländska identiteten sakta men säkert suddas ut. Vi har ett ansvar att se till att våra barn och barnbarn får leva i ett Sverige där individuella rättigheter och skyldigheter står i centrum, och där rationalism är utgångspunkten för vårt kulturella idéklimat. Att vara kuvad och undvika obekväma debatter är inte längre ett alternativ. Istället bör alla vi som står för ett samhälle som utgår från modernism som grundläggande etisk princip, vara en del av lösningen, inte en del av problemet.

Emmie Mikaelsson

Medlem i Medborgerlig Samling

 

Titelbild: Av Eric Titcombe, Puppy, Guggenheim, Bilbao (28295010522), CC BY 2.0

 

MED tycker
Medborgerlig Samling värnar den västerländska medborgarstaten. I motsats till detta står försöken att medvetet splittra samhällsgemenskapen. Det främsta försöket till detta står identitetspolitiken för. Enligt identitetspolitiken ska människor primärt ses som företrädare för olika undergrupper inom den geografiska, politiska enheten. Strävan efter det gemensamma bästa och rimliga kompromisser som alla inom den större gemenskapen i längden tjänar på betraktas som en meningslös verksamhet, eftersom identitetspolitiken bygger på synen att allt är en kamp mellan olika gruppers oförenliga intressen. Denna grundsyn försöker man institutionalisera genom kvoter för grupper. Till detta läggs teorier om att skillnader i utfall mellan olika gruppers prestationer och livsval måste bero på ett strukturellt förtryck.
Den offentliga sektorn i Sverige har fyllts av denna splittrande identitetspolitik, som kan användas för att försätta människor i rollen som offer och motivera mer resurser till det offentliga för omhändertagande av dessa ”offer”.

55 thoughts on “Den postmoderna erövringen

  1. Emmie!

    Strålande!

    Jag har tagit mig friheten att sammanfatta höjdpunkterna i ditt inlägg. Nedanstående korta text som är under tusen tecken är sammansatt av direkta, konsekutiva utklipp ur ditt inlägg.

    ”Individualismen och liberalismens grundsatser producerade välstånd i form av liberala demokratier, marknadsekonomier och allmän rösträtt. [Men] vetenskapligt förakt och giftig identitetskollektivism infiltrera[de] vårt samhälle i form av postmodern filosofisk teori.

    Istället för ett objektivt förhållningssätt till fakta och sanning, utgår postmodernister ifrån sanningsrelativism och social konstruktivism. Myndigheter håller inne med information för att man inte vill stigmatisera minoritetsgrupper och medier svartmålar kontinuerligt individer som kritiserar de rådande idéerna.

    Den postmoderna dominansen måste möta motstånd i form en ny intellektuell revolution där alla, oavsett utbildningsbakgrund, kan vara med och påverka. Alla vi som står för ett samhälle som utgår från modernism som grundläggande etisk princip, [måste bli] en del av lösningen, [sluta vara] en del av problemet.”

    Min kommentar:

    Dessa ord är en garanterat verksam MED-icin mot de flesta av de sjukdomar som idag grasserar i den svenska politiska och kulturella kroppen. Jag förskriver den härmed, om Emmie tillåter mig, att intas regelbundet. Morgon och kväll. Skriv ut den. Lägg den på nattduksbordet. Lär den utantill. Använd den som ett meditationsmantra när du väntar i en bil- eller annan kö.

    Detta är den nya grunden som ALLT vårt partiarbete och strategiska partitänkande måste utgå ifrån. Om inte vi som är MED förmår komma till intellektuell hälsa. Vilket parti skall vi då vänta på ? Och hur länge?

    Alla ni MED-lemmar som under era utbildningar i olika samhällsvetenskapliga ämnen redan tagit skada: Ni behöver troligen en starkare kur.

    Här kommer receptet på den:

    Explaining Postmodernism
    Skepticism och Socialism from Rousseau to Foucault
    Stephen R. C. Hicks

    Liked by 2 people

    1. Jag vet inte hur man svarar på Emmies inlägg direkt, men låt mig bara säga att efter mina år på konstskola och 21 år som konstnär så vet jag det mesta om vänstern och deras hat mot väst etc.
      Det jag vill säga, är att de är de obegåvade, talanglösas falang – b-laget – och att all deras agenda egentligen bara är en psykologisk projektion på sin nollstatus som konstnärer, människor mm, och att de drivs av hat mot det goda för att det är det goda för att de inte tål andras färdigheter o talang!

      De är bottenskrapet av västvärlden, som skyller allt på andra, och som via medlidandets feltolkade altruism, fått göra politik av sina egna personliga brister.
      De använder folks pengar som sina egna och uppvisar noll respekt för vanligt folk, som bara ska omvandlas i den nya tiden, barn ska få killnamn som tjej och vice versa, ja ni har ju hört hur visan har låtit. De är sjuka helt enkelt, nu är det upp till bevis om svenska folket blivit insjuknade med.

      Liked by 3 people

  2. Reblogga detta på Kulturminnet och kommenterade:
    Emmie Mikaelsson beskriver idag på MED-bloggen hur postmoderna teorier riskerar att slå sönder de värderingar som utgör vårt samhälles grund. Jag önskar att jag hade skrivit detta och väljer därför att reblogga hennes text. Tack, Emmie!

    Gilla

  3. Jag försöker sätta mig in i MED:s tänkande utifrån rutan som följer med detta inlägg: ”Till detta läggs teorier om att skillnader i utfall mellan olika gruppers prestationer och livsval måste bero på ett strukturellt förtryck.”
    Förklara romernas situation i Europa utifrån denna rad så jag förstår hur ”det tänks” mer konkret inom MED.

    Gilla

    1. ”Till detta…” syftar alltså på den identitetspolitiska grundsynen. Vi vänder oss alltså emot förenklade resonemang i stil med att skillnad i utfall måste vara bevis på förtryck eller diskriminering.

      Beträffande romer är det nog särskilt svårt att förlita sig på sådana simplistiska förklaringsmodeller. Ur Romer – 500 år i Sverige Språk, kultur och identitet (Carling et al 2016):

      En fråga man ofta stöter på i den kritiska kulturforskningen kring romer är på vilket sätt deras ekonomiska, sociala och kulturella mönster egentligen är olikt majoritetsbefolkningens. Kulturforskare likställer här ofta romer med andra kringvandrande eller peripatetiska grupper (se Lucassen 1998a) och fokuserar på sociala strukturer, som marginalisering och ekonomiska förhållanden, snarare än etniskt identitetsskapande. Frågan är om olikheten är skapad av det icke-romska majoritetssamhället eller om den skapats av de romska grupperna själva. Kulturforskare är inte ense om detta och har olika perspektiv. Somliga anser att olikheterna är skapade av majoritetssamhället (Lucassen 1998b), medan andra betonar skillnaderna i positionering, både ur ett majoritetssamhälleligt och ur ett egenperspektiv (se Mayall 1988, 2004, 219ff.).

      Till att börja med är det alltså även historiskt svårt att utröna hur mycket som har varit strukturellt förtryck och hur mycket som varit, åtminstone delvis, en konsekvens av en ovilja att uppgå i den lokala majoritetskulturen. Man kan vidare trassla in sig i diskussioner om hur mycket forna tiders ev. förtryck skall motivera strukturella kompensationer idag. Vid formell likabehandling, vilket MED förordar, kan det onekligen ta ett tag innan nedärvda mönster klingar ut, men det är inte odelat negativt att ‘slå ur underläge’ heller.

      Dock visar det sig gång på gång att det är destruktivt att särbehandla människor utifrån grupptillhörighet med en given offerstatus. Det hjälper sällan de utsatta grupperna, utan skapar ofta ett fängelse av låga förväntningar och projicering. Det skiftar fokus från vad som faktiskt behöver göras, till vem som skall göra det, vilket underminerar själva motorn i det frihetliga och moderna samhället: tanken att vem som helst kan komma med en bra idé eller göra något som tjänar mänskligheten; dess värde avgörs av meriterna, inte av faktorer som börd, könstillhörighet, etc. Låt vara att detta är svårt att uppnå, men vi når inte dit genom att gå i motsatt riktning.

      Gilla

      1. @Ingvor,

        Tack för svar. MED accepterar alltså att ”strukturellt förtryck” finns,

        Klart att förtryck finns, men det faktum att det existerar verkligt förtryck betyder som sagt inte att olika utfall är bevis för att någon blivit förtryckt. Att det går att påvisa enstaka fall av diskriminering är inte heller bevis för strukturell diskrimering.

        … men vill problematisera NÄR det kan användas och anser att det överanvänds idag. Kan man se det så?

        Förtryck botas inte med annat förtryck, utan med formell likabehandling. Så, ja.

        Liked by 1 person

    2. @Ingvor,

      Det vore intressant att få en ”MED”-tolkning av följande händelse. Ett postmodernistiskt angrepp?

      Jag ser inte att det finns tillräckligt mycket information där för att en utomstående skall ha grund för att tolka och generalisera.

      Liked by 1 person

      1. Jag väntade mig inget svar. 🙂 Mitt problem som ensamstående kvinna som rör sig utomhus lite här och där är mer av arten ”en ensam kvinna utomhus är en dålig kvinna” dvs jag ifrågasätts för att jag inte rör mig ute med en barnvagn utan ibland med en kamera, ibland bara med mina tankar. Så det postmodernistiska angreppet på modernismen har gått mig fullständigt förbi.

        Gilla

      2. @Ingvor,

        Det har skett en förfärande ökning av trakasserier, och värre, samtidigt som polisen tycks fast i en nedåtgående spiral. När rättssamhället drar sig tillbaka ökar dessa problem ännu mer.

        Dessa frågor är centrala för MED. För oss är en upprustning av rätts- och ordningsmakten av högsta prioritet, liksom ett försvar av de kärnvärden som bär vårt samhälle.

        För att vara tydlig, talas det mycket om ”allas lika värde”, men man kan fråga sig vad det betyder i praktiken när otryggheten under denna paroll bara ökat och ökat. För MED innebär ”allas lika värde” i praktiken formell likabehandling, allas likhet inför lagen och ett slut på identitetspolitik som ställer grupper mot varann.

        Idioter kommer förstås alltid finnas. Någon garanti att intolerans och dumhet kommer att utrotas kan vi förstås inte ge. 😉

        Liked by 1 person

  4. Vi är ense i mycket, men ser ändå saker på olika sätt, Emmie. Som konservativ förespråkar jag snarare empirism, i kombination med sunt förnuft, än rationalism i såväl vetenskapliga som politiska sammanhang, eftersom vårt förnuft ganska lätt låter sig bedras.

    Jag är varken modernist eller postmodernist och är som idéhistoriker av uppfattningen att Västerlandets framgångar bygger på betydligt äldre och stabilare grundvalar än några filosofiska principer. I grund och botten handlar det om en långsam historisk utveckling som spänner över årtusenden. Vad som såddes igår skördas idag och vad som sås idag skördas i framtiden.

    Postmodernismen är självfallet skadlig för Västerlandet, som du så riktigt påpekar, men även modernismen har förstört mycket genom sin utopism och sin övervärdering av det mänskliga förnuftet. Sovjetunionen till exempel var ett modernistiskt och rationalistiskt projekt som slog fel. I Sverige har vi den sociala ingenjörskonsten under folkhemmets glansdagar som ett praktexempel på vad modernism och rationalism kan åstadkomma.

    Modernismens syfte var att hugga av Västerlandets historiska rötter. Det är inte det som Medborgerlig Samling vill. Vår partisymbol är eken (eklövet), vi tror på långsiktighet och hållbarhet. En ek utan rötter är en död ek.

    Vänliga hälsningar
    Anna Lindén
    medlem i Medborgerlig Samling (MED)

    Liked by 3 people

    1. Ja, det är viktigt att visa på skillnaden mellan rationalism och empirism. Kommunism är rationalistisk – man tror att det perfekta samhället kan planeras fram.
      Vetenskaplig utveckling kan per definition bara vara empirisk: teorin måste överleva kontakt med verkligheten.

      I övrigt håller jag med.

      Liked by 2 people

    2. Empirism och sunt förnuft? Alternativt modernism? Nja, det ena borde inte behöva utesluta det andra, särskilt inte för den som är liberalkonservativ! De delar som inte är bra får man ha ambitionen att välja bort!

      Gilla

      1. Saken är den att rationalism och förnuftsdyrkan à la franska revolutionen och modernismen inte alls är bra, utan leder käpprätt åt skogen. Det har bevisats historiskt många gånger sedan 1789.

        Klassisk liberalism har samma rötter som konservatismen och bygger på empirism av brittiskt märke, inte på rationalism. Ett problem är att många blandar ihop rationalism och rationalitet, vilket är två olika saker.

        Liked by 2 people

      2. All seriös vetenskap är till sin karaktär empirisk. Skillnaden är att det tar så mycket längre tid att studera resultatet av de politiska experimenten än av de naturvetenskapliga. Historisk bildning är därför en nödvändig egenskap i politiken.

        Liked by 2 people

      3. Tack Anna! Det ser inte bättre ut än att jag lyckats sätta likhetstecken mellan rationalism och rationalitet. Misstänker starkt att jag inte är ensam om detta. För mig som inte är tillräckligt filosofiskt lagd känns begreppet rationalism närmast missvisande.

        Liked by 1 person

    3. Att förespråka rationalism är ju inte att utesluta empirism.. som du precis beskrev själv ovan bör man ju använda sig utav en kombination av både…

      Den västerländska framgången bygger på väldigt mycket komplicerade grunder och historiska utvecklingar. Men det intellektuella klimat som producerades i samband med den modernistiska utvecklingen lade grunden för en ide och ett debatt klimat som var en central del av västerländsk framgång.

      Jag skulle nog inte säga att ”rationalism” var problemet i soviet unionen. Skulle snarare säga att det handlade om ett autokratiskt styre. Vet inte heller vad folkhemmets mörka sida har med modernism eller rationalism att göra riktigt…Alltså om du menar i form av experimentation?

      Är inte heller en modernist för modernism är för bred av en rörelse för att kunna karaktäriseras. Text poängen var att framhäva hur postmodernism vill krossa allt modernism som filosofisk och intellektuell rörelse har bidragit med i form av västerländsk framgång.

      Gilla

      1. Om det är mig du vänder dig till med din kommentar, Emmie, så menar jag att empirism och rationalism — men naturligtvis inte rationalitet — utesluter varandra. Det är två olika förhållningssätt, i empirismens fall utgår man ifrån det empiriska studiet av verkligheten, historisk erfarenhet med mera. I rationalismens fall från rationalistiska tankar om verkligheten. Vanligen försöker man omforma verkligheten efter dessa tankar.

        Problemet med Sovjetunionen var inte enbart att det var autokratiskt styrt. Sovjetsamhället var en produkt av en, ur liberalkonservativ synvinkel, förkastlig ideologi av rationalistisk och modernistisk typ, som är oförenlig med västerländsk demokrati. Jag har inte med ett ord nämnt Folkhemmets mörka sidor, jag talar om dess synnerligen upplysta, rationalistiska sidor i form av social ingenjörskonst och därmed statssocialism.

        Gilla

      2. Anna, kan du utveckla termen ”liberalkonservativ” för mig? Är du det genom att du skriver här på sidan? Det står på Wikipedia : ”Liberalkonservatism är en politisk filosofi som grundar sig i en blandning av liberalismens syn på marknadsekonomi och individuella rättigheter samt konservatismens respekt för traditioner och försiktig samhällsutveckling.”
        Jag har lite svårt att få ihop det när det gäller ”individuella rättigheter” och ”respekt för traditioner”. När ska individuell rättighet gå före tradition och vice versa? Om man t ex tar traditionen ”könsstympning” som funnits i 2000 år ska man då respektera denna tradition för att den är gammal och inte kunna stå för att den ska brytas NU och MEDDETSAMMA?
        Jag menar: VEM ska bestämma i ett liberalkonservativt parti vad som är värt att respekteras av gamla traditioner och inte? Ska de konservativa idéer man respekterar kanske skrivas ut i manifestet så man vet att det inte är KÖNSSTYMPNING man försvarar.

        Gilla

      3. MED är ett liberalkonservativt parti, personligen brukar jag beteckna mig som konservativ. Både konservatism och liberalkonservatism är västerländska ideologier. När vi talar om tradition menar vi naturligtvis svensk och västerländsk tradition, inte en barbarisk styggelse som könsstympning.

        Gilla

      4. Då kommer vi till den svåra frågan om traditioner ( som utgör det västerländska samhället). När ska man anse att något är en tradition? Mycket av det vi lever utifrån idag har inte ens 100 år på nacken: rösträtt, p- piller (1964), aborträtten (1974)dvs rätten att slippa åka till farliga aborter i Polen för fattigt folk, människor med ekonomi utförde dem säkert ändå i Sverige t ex på sanatoriet i Dals-Rostock, rätten till sin sexualitet ( 1979) Ska traditioner från 1800-talet ligga till grund? Först 1864 fick kvinnan rätt att gifta sig med vem hon ville. Kyrkan använde under århundraden metoden att hänga 30 kilo sten runt en otrogen kvinnas hals, ej mannens. Osv. Jag tror vi kan vara ense om arr vi alla i stort vill fortsätta att leva i det samhälle som finns NU. Eller hur ser MED på saken? Back to 1864 med horpallen i kyrkan?

        Gilla

      5. Horpallen är ingen tradition. Det är en företeelse som existerat under en tidigare historisk epok. En tradition är något som har bevarats in i vår tid. Konservatismen räknar med historisk utveckling och är reformvänlig. Att återinföra horpallen har ingenting med konservatism att göra. Trodde du det?

        Gilla

      6. Nej, horpallen var tillspetsat, men det finns ju senare tillkomna traditioner såsom aborträtten som börjar ifrågasättas så man kan ju undra hur långt tillbaka i tiden vissa vill gå idag i sin konservatism..

        Gilla

      7. Du blandar ihop att vara konservativ med att vara reaktionär. Det handlar inte om att ”gå tillbaka i tiden” utan om att uppskatta vad tidigare generationer har gjort. Utan deras arbete hade vi fortfarande varit jägare och samlare.

        Gilla

      8. Modernisten ser på historien som ett mörker av fattigdom, löss och horpallar. Den konservative ser på historien med tacksamhet och värderar det som ledde framåt. Det är skillnaden.

        Liked by 1 person

      9. För att ta ett exempel på ett liberalkonservativt förhållningssätt: Edmund Burke bejakade den amerikanska revolutionen, som utgick från frihetlig brittisk tradition, men inte den franska revolutionen, som utgick från rationalism, utopism och ett radikalt brott med historien. Historien har gett honom rätt gång på gång. Revolutioner som bygger på utopism, rationalism och ett förnekande av historien urartar snabbt i våld och förtryck, för att till sist försvinna. Medan samhällen som bejakar, förvaltar och utvecklar det goda i historien blir livskraftiga och människovänliga.

        Liked by 1 person

  5. Ett lysande debattinlägg om samhällets problem! Jag skulle vilja höra liknande ord och insikter från en kommande statsminister, tack!

    Gilla

  6. Jag känner att jag nog måste brodera lite på mitt föregående alltför korta inlägg. Där refererade jag till en bok av Huntford från 1971 som hette ”Det blinda Sverige”. En tes som han beskriver är att Sverige aldrig nåddes av renässansen utan tankemässigt stannade kvar i medeltiden. Det skulle innebära att en person inte ser sig som en individ utan som en del av en grupp t. ex. en by, ett skrå, en församling etc. Som individ kan du då inte ha en åsikt utan gruppens ledare formulerar vad som gäller.
    Tankegången är bestickande även så länge som 45 år sedan den skrevs ner. Titta på organisationssverige med fackföreningar, konsumtionsföreningar, bildningsföreningar, feministiska föreningar osv. En ledare eller ledargrupp formulerar och verkställer vad den anser vara det bästa för föreningen, eventuellt för det egna bästa. Medlemmarna slipper tänka själva och får även tydliggjort vem/vad som är problemet och som skall förklaras fiende.
    Det här är en utmärkt organisationstyp för den som söker personlig makt, opponenter kan snabbt och enkelt förklaras som fiender eftersom dom inte är solidariska med gruppen.
    Grunden i det hela skulle kunna vara att individen har accepterat sin passiva roll i utbyte mot intellektuell bekvämlighet.
    Detta resonemang leder till att problemet inte ligger i postmodernism som sådan utan snarare i prerenässans. Utan en engagerad ansvarstagande individ kommer vi ingenstans med samhällsutvecklingen.

    Liked by 2 people

    1. Intressant! Tack för tankarna. Jag har precis skrivit klart en berättelse om min mm m Maria Charlotta Petersdotter 1856-1906 vars liv blev ett vandrande runt i byn utan dess beskydd för att hon blev med barn utanför äktenskapet. Den heter ”Den grå klänningen” och titeln syftar till den grå klänningen som min mormor fick gå klädd i som liten flicka som ett varnande exempel för andra. Ligger på min blogg för intresserade.

      Liked by 1 person

      1. Jag har störtdykt i ”Det blinda Sverige” https://archive.org/stream/DetBlindaSverige/Det%20blinda%20Sverige_djvu.txt ( tipsad av Gårdö här på sidan.)
        Jag ler igenkännade och inser att jag är en renässansmänniska inkarnerad i en medeltids-värld (läs: moderniserat klansverige) styrd av en byråkrati ( med klanhövdingar) som suveränt styr bakom kulisserna. Inte undra på att jag skrattade vid orden:
        Citat: ”Brukens och de gamla bondesamfälligheternas kollektivmentalitet överfördes till städerna efterhand som urbanisationen fortskred och en ny livsstil ersatte den gamla. Svenskarna behövde inga locktoner for att ingå i korporativa organisationer emedan de kände ett naturligt tvång att göra det. En åsikt har i Sverige inget värde om den hyses av
        individen som hans egen; skall den accepteras måste den framläggas som en hel grupps representativa synpunkt. Det år som om individen saknade existensberättigande utanför ett kollektiv. ”Hur kan du hysa en egen uppfattning?” frågade en gång en socialdemokratisk intellektuell (och det var inte frågan om ironi). ”Det saknar ju all betydelse, du måste få dina idéer från en grupp.” s. 73

        Liked by 1 person

      2. Tack för länken till den svenska översättningen, Ingvor. ”Det blinda Sverige” är en intressant och välskriven bok, vars teser tål att tänka på.

        Liked by 1 person

      3. Vad Huntfords tes beträffar tror jag att det finns stora skillnader mellan olika svenska landskap. Alla svenska landskap präglas inte av den kollektivistiska bruksmentalitet som Huntford beskriver som medeltida. Det är stor skillnad mellan å ena sidan Skåne och Sörmland, där det fanns storgodsägare och statare, och å den andra Småland, Dalarna och Norrland, som befolkades av självägande bönder. De sistnämnda landskapen präglas på ett helt annat sätt av individualism.

        Liked by 1 person

      4. Jag kommer ur gruppen ”självägande bönder” och Småland men jag upplever den kyrkliga/frikyrkliga hegemonin i min uppväxt som en ”brukspatron” över bygden. I min lilla stad fanns det 11 samfund på 12 000 invånare.. Kan inte det vara lika illa som en bruksmiljö? Eller talar du om tidigare period nu, kanske?

        Gilla

  7. Citat: ”Istället för debatt där olika idéer och argument prövas sakligt, handlar det om konflikt, klasskamp och censur. De ratar kapitalism, marknadsekonomi och använder anti-liberala medel för att uppnå en radikal form av jämlikhet i utfall.”

    Troligen finns en hel del starka ekonomiska intressen med som underhåller de här ibland påhittade konfliktena i samhället.
    Det pratas mycket om hur robotar kommer ta över, hur olika typer av tjänster automatiseras bort. Förutom de som jobbar inom hotade sektorer finns även de som investerat kapital där.

    Har kapitalstarka ägare intresse av att folk blir duktigare och duktigare och därmed klarar sig bättre själva? Vem skall då köpa från de områden kapitalstarka ägare investerat inom.

    Det finns i alla fall två mycket stora inflytelserika grupper som inte vill att samhället utvecklas, det är politiker och kapitalister. Om de gör något för att förhindra utvecklingen överlåter jag till läsaren och fundera över men det finns ingen som vill rationalisera bort sig själv

    Gilla

  8. Väldigt bra text! Första kampen står om att få in rationalismen i samhället igen. Den andra kampen om att hitta tillbaka till de värderingar som Postmodernismen upplöst.

    Gilla

  9. Det står felaktigt ”Modernism är ett samlingsbegrepp för de filosofiska principer som varit drivkraften bakom den västerländska framgången. Individualismen och liberalismens grundsatser producerade välstånd i form av liberala demokratier, marknadsekonomier och allmän rösträtt.”

    Modernism har ingenting med liberalism och individualism att göra, som har sina rötter mycket tidigare. Modernismen (som växte fram under 1800-talets andra hälft och blev mer och mer betydelsefull under 1900-talets första) kan i stället knytas till materialism och filosofisk naturalism, ateism, kollektivism, socialism, fascism och nationalsocialism, och olika radikala kulturella strömningar som är kopplade till dessa -ismer.

    Liked by 2 people

    1. Tack Fredrik! Äntligen nån som pekar ut att detta resonemang är mycket märkligt. Modernism är en kulturell reaktion på den rationella utvecklingen, och har ingen koppling till västvärldens framgångssaga. (Läs på innan kanske…?).

      Så trött på allt detta låtsas-intellektuella. Det konservativa bildningsidealet involverar att man läser en och annan bok, det är inte förenligt med alla-kan-sjunga-attityden som denna skribent verkar ha.

      Gilla

      1. Tack för dina trevliga kommentarer….. rationalism var en central del av modernism där kritik, med rationalism som grund, riktat mot den traditionella sociala ordningen var av vikt för att kunna frigöra från traditionella institutioner, de ideer som de länge hade haft monopol. Modernism var en komplex och oerhört bred rörelse som varade mellan början på 1900-talet fram till cirka 1965. Rörelsen bestod framförallt av människor som ifrågasatte alla traditionella sociala ordningar som styrde samhället. Traditionella former av konst, litteratur, religion, filosofi, vetenskap och annat uppfattades vara för föråldrade för att ta itu med de radikala ekonomiska och sociala förändringar som drabbade västvärlden under 1900 talet. Så jo, modernism som rörelse har haft mycket stor inverkan på västerländska samhällsutvecklingen på många olika plan!

        Tack

        Gilla

    2. Det är inte felaktigt… men det är komplicerat. Modernism menar ju att all kunskap har sin utgångspunkt hos individen, och ratar iden om att samhällsinstitutioner som; religion, tradition och kultur ska ha monopol på kunskapen om verkligheten. Modernism som rörelse var ju ett sätt för människor att ta tillbaka makten från dessa institutioner och från kollektivistiska ideer. Detta förändrade ju sättet som vi i västvärlden skaffade oss kunskap om världen där modernism spelade en central roll. Jag tror inte man kan peka på var individualism exakt började., utan det var en komplex utveckling som innefattade många rörelser under många olika tider. Men det jag menar i relation till texten är modernism till skillnad från postmodernism ser vikten av individen i relation till kunskapshantering etc. Man måste också förstås se den stora rollen som individualism spelade i den modernistiska rörelsen generellt.

      Gilla

      1. Hmm… Jag tror du blandar ihop modernism och postmodernism. De är inte nödvändigtvis helt sammanhängande.

        Modernismen menar att all kunskap har sin utgångspunkt hos individen…? Verkligen inte. Som motreaktion till människan som rationell, industriell varelse lekte modernisterna med begrepp som verklighet, skönhet, rättvisa och modernitet.

        Menar du liksom den moderna, rationella människan med grund i upplysningtiden kanske du kan referera till renässansens begrepp ”modern människa”, i bemärkelsen rationell, världslig och inte vidskeplig.

        Modernism är alltså en konstströmning, postmodernism en idéströmning, om än väldigt svårgreppbar. Du har helt rätt i din kritik mot postmodernismens världsbild, idén att allt är relativt och att hierarkier i sanning är omöjliga står i direkt kontrast till det liberalkonservativa, västerländska (men verkligen inte modernistiska) arvet.

        En sista not är att modernister föraktade den enskilda människan. Hon var svag och ängslig och behövde absorberas i en större rörelse där en ny värld kunde byggas. Bästa exemplet är brutalisterna, futuristerna och dadaisterna, som alla såg hur fri människor och liberala stater var omöjliga och snart skulle underställdas fascistiska idéer.

        Liked by 2 people

      2. Vi kanske inte kommer så mycket längre än så. Jag vidhåller att surrealister, dadaister, fururister och expressionister inte vara några förnuftsmänniskor som sökte mer rationalism utan snarare de som revolutionärt ville bryta mot den rådande ordningen – bildligt, konstnärligt, ekonomiskt och politiskt. Särskilt upplysningstiden med sin hyllning till vetenskap, historia och marknadsekonomi retade gallfeber på modernister. Antikens konst var bara gammal och dammig – vi måste beundra framtiden-ish. I det följer också en syn på konservativ kunskap som förlegad. Tänk mindre, känn mer; kunskap är bara förtryck.

        Visst är deras kritik mot ålderdomliga strukturer viktig för det moderna samhället, men märk väl att nästan alla liberala principer börjat implementeras innan modernismen tog fart. Deras kritik mot kapitalismen är stor och i stort sett alla ingick ju i diverse socialiströrelser.

        Anarkister, anarkokapitalister, leninister och kanske en och annan libertarian kan hitta inspiration i modernisternas idéer om att slita sönder samhället och den historiska arvet och bygga upp en ny, revolutionär, bättre värld. Inte helt olika Kinas kulturrevolution faktiskt. Men vi är ju liberalkonservativa och värnar arv, kunskap, bildning och inte minst måttfullhet och realism.

        En intressant referens är von Moses och Hayek i egenskap av den tidens tyngsta borgliga tänkare. De är inte nådiga mot den tidens revolutionära, modernistiska grupper som de stämplar som anarkistiska reaktionärer.

        Till ditt försvar kanske modernisterna hjälpte till att bryta med gamla strukturer och skapa en liberalare syn på människan. Synd bara att de till största del slutade som socialistiska eller fascistiska aktivister.

        Liked by 1 person

      3. Adam, det kan nog vara fara värt att du behöver läsa på. Får hålla med Emmie om att debattämnet är komplicerat och jag anar en viss begreppsförvirring. Min filosofiska läggning är visserligen begränsad, men jag har förstått att modernism och modernitet är inte samma sak!

        I vilket fall som helst, oavsett olika (i och för sig viktiga) begreppsdefinitioner tycker jag inte att det går att missförstå andemeningen i Emmie´s debattinlägg. Så där har jag samma åsikt som jag redan framfört: lysande!

        Gilla

  10. Man lär sig mycket av att följa debatten här men jag skulle gärna vilja att få förklarat följande efter att ha läst MED:s ”ruta” i samband med denna artikel: Varför är könskvotering fel om det finns två likvärdiga sökande till en post och området har en snedbalans? Är det inte att vara för optimistisk att bara tro på ”individens förmåga” när vi vet hur traditioner och indoktrinering styr in människan på vissa livsbanor. Jag läste någonstans att det är främst ”pappas flickor” som bäst kan leva upp till ”individens förmåga” i en mansdominerad värld.

    Gilla

    1. @Ingvor,

      Om en arbetsgivare har att välja mellan två likvärdiga sökande, återstår att väga in sekundära faktorer. Då kan det mycket väl väga tungt om en sökande tillhör en underrepresenterad grupp, men det borde i slutändan vara upp till arbetsgivaren att bestämma vilka saker som skall fälla avgörandet.

      Det finns för övrigt många olika faktorer som i så fall skulle förtjäna att ‘kvoteras’ in: varför inte personer med funktionshinder? Underrepresenterade etniciteter?

      Om vi tar exemplet med kvinnor i bolagsstyrelser: AllBright släppte nyss en rapport, där de t.o.m. påstår att vissa bolag ‘bojkottar’ kvinnor. De ger inga andra belägg för detta än att andelen kvinnor i deras ledningsgrupper är lägre än hos andra bolag. Men det finns massor av skäl till att det skulle kunna vara så. AllBright ger inte några bevis för att dessa bolag skulle vara ovilliga att rekrytera kvinnor; de kanske t.o.m. anstränger sig extra för att få in kvinnor i ledningen! Det vore i linje med studien Are there Glass Ceilings for Female Executives? (Gayle et al 2009), där man i en granskning av 2818 nordamerikanska bolag fann att, allt annat lika, blev kvinnor befordrade snabbare, fick högre lön, och hade större chans att nå VD-posten om de bara hängde i lika länge som sina manliga kollegor.

      Det som framkommer i sådana studier (och det finns fler) är att kvinnor konsekvent särbehandlas i prestigekarriärer, jämfört med jämbördiga manliga kollegor. Williams & Ceci 2014 fann att kvinnor hade dubbelt så stor chans som jämbördiga män att få en prestigepost på naturvetenskapliga fakulteter i USA. Det är svårt att argumentera att dessa kvinnor skulle bli diskriminerade. Den observerade könsskillnaden torde då i dessa fall snarare bero på det större antalet kvinnor som inte vill söka, och uppstår trots särbehandling av kvinnor, inte pga diskriminering.

      Frågan är om man skall välja vilka man skall särbehandla baserat på hur utfall fördelar sig på gruppnivå, eller om man skall förorda lika spelregler för alla. MED väljer det senare.

      Gilla

      1. Tack för långt svar. Jag uppskattar det verkligen för jag har inte en bestämd åsikt själv.
        När det gäller ”glasceiling rapporten” så nämner du bara kvinnor i USA. Den tar ju upp 11 länders situation och enligt FORTEs analy av rapporten så verkar situationen skilja sig åt mellan Sverige och USA. I Sverige verkar det finnas ett glastak och Forte funderar på om kvotering ändå skulle passa för Sverige.
        Citat: ”–Kvinnor tappar i lönekarriär i Sverige på ett sätt som man inte ser i USA. Man kan säga att det finns ett glastak för svenska kvinnor. De når en viss nivå i karriären och sedan är det stopp, säger Anders Björklund.”
        http://forte.se/artikel/glastaket-som-stoppar-kvinnor/

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s