Regeringsformen från 1809 har modifierats och ersattes 1974 av en ny. Ändringen var föranledd bl.a. av att tidigare tvåkammarriksdag ersattes av den nuvarande enkammarriksdagen. Ytterligare förändringar har därefter skett, bl.a. 2010. Regeringsformen bygger på parlamentarismen och den representativa demokratin, d.v.s. att folket genom val till riksdag därefter upplåtit den styrande makten till regeringen. I dessa dagar bör påminnas om att det är riksdagen som tillsätter eller avsätter regeringen, inte tvärtom.

De 349 riksdagsmandaten tillsätts naturligtvis genom valen och folket kan inte ha, och har inte, fel. Det måste anses vara en självklarhet att ingen utomstående ska ha synpunkter på vem som kandiderar eller på utfallet av valet. Det är just detta som är kärnan i demokratin som vi känner den. Det måste också anses finnas ett egenvärde i att medborgare med olika bakgrund representerar folket.

Sverige har en närmast extremt stor, men otydlig, folklig representation i riksdagen med en ledamot på 20 000 väljare. Motsvarande siffra för Tyskland är 130 000 och för amerikanska kongressens representanthus 700 000 per mandat. Bakgrunden är sannolikt kulturell. Sverige har under mer än 100 år haft starka folkrörelser och organisationer, bl.a. nykterhetsrörelser och idrottsklubbar, som i princip byggde på att dugliga och drivande personer tillsammans organiserade och genomdrev allt från byggnationer av ordenshus i byarna till mängder av idrottsarrangemang. Därmed behövdes också representanter och styrelser. Ur detta kom också någon tanke om plikt, moral och att hjälpa till. Det kan nog sägas att det fortfarande idag finns någon slags tanke att ställa upp, inta en formell post, och därmed kan maskineriet rulla på. Hela idéen om representation är nu inbyggt i det svenska politiska systemet. Behovet av kompetens hos de som skall styra Sverige idag uppvisar dock få likheter med hur det historiskt varit.

Ur det skapade behovet av representation har en omfattande reglering och arvodering av förtroendeuppdrag på alla nivåer vuxit fram. Centralt placerade politiker kan idag bestämma om arvoden och bidrag utifrån egenintresse. Allt från politiska ungdomsförbund och riksdagsmän till mängder av organ med politisk representation uppbär idag ersättningar från det allmänna. Detta har inneburit att en helt ny klass vuxit fram. Låt oss kalla den politikeradeln. Den ska inte existera. Lösningen är att ta bort såväl incitamenten som möjligheten att livslångt försörja sig på politik.

Det nationella styret av Sverige måste bygga på att de riksdagsmän som folket väljer är de mest lämpade att fullgöra uppdraget. Om inte riskeras inte bara landets bästa utan paradoxalt nog även tryggheten för väljarna som fattade beslutet. Frågan vi måste ställa oss är om vårt system idag förmår attrahera och ge landet de bäst lämpade riksdagsmännen.

Regeringsformens fokusering på partier kombinerat med det stora antalet riksdagsledamöter innebär att den naturliga persongallringen och den självklara genomlysningen av kandidater uteblir. Det är idag fullt möjligt att riksdagsledamöter som står på valbar plats i princip påbörjat sin karriär inom ett ungdomsförbund, inte haft något arbete utanför politiken och ibland är i princip okänd eller i vissa fall kanske ökänd i valkretsen. Detta är inget större problem för de etablerade partierna där partipiskan råder och riksdagsledamöter delvis förvandlats till ett fogligt transportkompani. Det är ett betydligt större problem för väljarna och för landet. Systemet producerar inte de dugligaste representanterna längre. Därmed måste systemet ändras.

I t.ex. USA har de flesta delstater en begränsning som innebär att ledamöter enbart kan väljas om ett fåtal mandatperioder.

Medborgerlig samling vill i ett första steg skära ner antalet riksdagsledamöter till 249 och utöka antalet valkretsar från dagens 29. Vid en jämförelse med Tyskland skulle antalet ledamöter snarare sänkas till 60. Genom en drastisk minskning av antalet ledamöter kombinerat med en kraftig utökning av antal valkretsar stärks lokalförankringen och konkurrensen tvingar ut kandidaterna i ljuset. 160 riksdagsledamöter skulle till exempel innebära valkretsar om ungefär 40 000 röstberättigade. Valkretsarna bör inte göras större än att kandidaterna blir kända, bokstavligen kan ställa sig på torget, propagera för sin sak, debattera och tåla en granskning. Kort sagt. Väljarna slipper anonyma och många gånger direkt okvalificerade kandidater, transparensen och ansvarsutkrävandet tydliggörs. Just granskningen och konkurrensen kommer vara spiken i kistan för politikeradeln eftersom duglighet och väljarnas val kommer kräva en helt annan bakgrund än den som dagens system producerar.

Arvodesreglerna bör ändras på så sätt att arvodena bör höjas men ingen som helst ersättning skall utgå efter uppdragets slut. Politiker får ansöka om A-kassa, om de är medlemmar, som alla andra. Därmed förhindras den mycket stötande situation som uppstått när tidigare riksdagsledamöter som Lars Ohly och Göran Hägglund helt enkelt väljer att försörjas av det allmänna, även om det skett en skärpning av reglerna.

Det kan vidare ifrågasättas om riksdagsledamotsuppdraget nödvändigtvis måste vara ett heltidsuppdrag. Genom att samla riksdagen 2-4 gånger per år skulle uppdraget kräva att annan försörjning från yrkesarbete nödvändiggörs. Rakt på sak måste därför den som är beredd att representera, bestämma och styra över landet också kunna utföra någon typ av arbete utanför riksdagen. Detta kan omöjliggöra en politikeradel som enbart försörjer sig på politiken och istället bidra till att upprätthålla en sund kontakt med samhället i övrigt.

Att detta i sin förlängning medför att den gemensamma valdagen för riksdags-, landstings- och kommunalval avskaffas tydliggör och bidrar ytterligare till transparens och meritokrati.

Behovet av direkta borgmästarval i kommunerna som skall ersätta mängder av lokala politiker får behandlas vid annat tillfälle.

Sammanfattningsvis. Genom att öka försörjningskravet, minska antalet politiker, tydliggöra ansvar samt möjliggöra transparens och medborgarinsyn kommer samhället få in helt andra typer av riksdagskandidater till de betydligt färre positioner som i framtiden kommer vara nödvändiga. Vi kommer därmed få en betydligt mer lämpad sorts politiker, vilka inte längre per definition kan utgöra en egen klass. I slutändan kommer väljarna att bestämma utifrån ett bättre urval. De kommer inte heller i framtiden att rösta fel. Svenska medborgare är kloka.

Mats Bergh

Medborgerlig Samling Dalarna

 

 

 

MED tycker
Medborgerlig Samling vill verka för färre beslutande politiska nivåer och församlingar, stärka det lokala självstyret och tydliggöra ansvarsförhållandena. Riksdagen ska vara medborgarnas främsta företrädare på nationell nivå, men är i praktiken det politiska ledarskiktets marionettdocka. För att stärka riksdagens roll i den svenska demokratin bör antalet ledamöter minskas och valkretsarna bör också bli fler, i synnerhet i de tätbefolkade regionerna.

42 thoughts on “Så avskaffar vi politikeradeln

  1. Dessutom utebliver persongallringen icke alls. De svenska politiska partierna är maktapparater, som ägnar sig åt kaninpolitik: De rensar bort alla med sneda tänder och hängande öron (det vill säga dem, som icke böjer sig för åsiktskorridorens väktares piskor).

    Liked by 1 person

    1. Detta!! Partierna måste bort. Det värsta slaget mot demokratin var när partierna tilläts rangordna kandidaterna på valsedlarn. Att hålla på att dilla om detaljer som antal riksdagsmän är trams. Kärnan är att folket inte får välja sina representanter utan att partierna gör det åt oss.

      Liked by 1 person

  2. Instämmer helt i tanken på att reducera antalet representanter. Föreslog för många år sedan att antalet fullmäktigeledamöter i region skåne skulle halveras (från 149 till 74). I tidigare val skulle den relativa representationen för varje parti vara helt oförändrad, alltså ingen förskjutning till för- eller nackdel för någon.

    Gilla

  3. En önskedröm att få en radikal förändring till stånd. Men hur skulle det gå till? Det sista politikeradeln skulle göra är att försämra sina egna villkor. Men vem vet, insikten om förändring kan bli tvingande för att återskapa tilliten till politiker.

    Gilla

  4. Hej Mats!

    Tack för dina kloka och insiktsfulla tankar och förslag. Jag har tittat bakåt i MED-bloggen och funnit en del inlägg med liknande tema. Exempelvis skrev vår ordförande Ilan Sadé strax före midsommar ”En ärorik revolution”. Kommentarer som följt inlägg på detta tema har ofta mynnat ut i frågan ”HUR?”

    Det enda jag hittar efter några minuters letande efter vår politik på hemsida är detta:

    ”För att stärka Riksdagens roll som folkets högsta företrädare, de förtroendevaldas ställning och den folkliga förankringen bör antalet ledamöter minska från 349 till 249 och antalet riksdagsvalkretsar öka, i synnerhet i de tätbefolkade områdena.”

    Jag har två frågor:

    Deltar du, eller är du villig att delta i arbetet att ta fram ett konkret förslag på ny regeringsform som kan föreläggas MED:s nästa stämma?

    Vad exakt menar du med denna din avslutande mening?

    ”De kommer inte heller i framtiden att rösta fel. Svenska medborgare är kloka.”

    Gilla

    1. Erik,
      Svarar direkt ur minnet varför jag reserverar mig ngt.
      Flera av förslagen kräver ändring av grundlag, dvs två val emellan. Skilda valdagar kan dock ändras genom enbart grundlagsändring om viljan finns.
      Gissningsvis kommer partiet och relevant talesperson att bestämma framöver hur politiken skall se ut och vilka som ska arbeta med detta. Även om det tar många år att ändra så måste detta påbörjas.
      Mats Bergh

      Gilla

  5. Sverige borde även införa personval, som i Finland. Det ger medborgarna det inflytande över riksdagen som vi skall ha enligt grundlagen: ”all makt utgår från folket”.

    Liked by 2 people

      1. I Finland tillhör varje kandidat ett parti, men de är inte bundna av partiet, utan står för sina egna åsikter. Med ett finskt system i riksdagen hade till exempel moderatväljarna kunnat rösta på Finn Bengtsson och på så sätt påverkat partiets politik.

        Liked by 1 person

    1. Nej, det är (tack och lov!) icke så, att all makt utgår från folket. Det låter som en världsomspännande anarkistisk folkrepublik. Regeringsformens portalparagraf stadgar, att all offentlig makt i Sverige utgår från [svenska] folket. Regeringsformen giver sålunda ett visst utrymme även för privat makt (det vill siga min makt över mitt liv, föreningars suveränitet, och aktieägares makt över sina företag) — ehuru vänstern arbetar hårt för att politisera och offentliggöra även den privata makten.

      Liked by 1 person

      1. En viktig korrigering, Charles, även om själva formuleringen i grundlagen leder tankarna till något slag rousseauansk allmänvilja.

        Gilla

  6. Det tåls att påpeka att både USA och Tyskland är en samling av delstater som har sina respektive parlament. I USA har de flesta delstater om jag inte minns fel ett två kammar system med representanthus samt senat. Alabama har 105 ledamöter i representanthuset och 35 i senaten. Där är 4.8 miljoner invånare. Texas har 150 respektive 31 samt 27 miljoner invånare. Så antalet ledamöter i förhållande till invånarantal spretar en del i USAs delstatsparlament.
    När det gäller Tyskland sp har Baden-Württemberg 143 platser i sitt delstatsparlamente och 10 miljoner invånare, Niedersachsen har 137 och 8 miljoner invånare, Nordrhein-Westfalen 237 och 17 miljoner invånare. Jämnare fördelning i Tyskland, kanske de har större reglering där.

    Jag tycker partiets föreslagna 249 är en bra siffra i jämförelse med övriga länders delstatsparlament. Ökar vi den regionala friheten och självstyret i Sverige tycker jag dock att vi sänker antalet ledamöter än mer.

    Gilla

    1. Andreas,
      Medveten om ovanstående men artikeln är begränsad. Diskussion glömmer dock bort att det också finns en EU nivå i Sverige liksom Landsting, totalt fyra nivåer, varför det är riskabelt att rent allmänt göra jämförelser, vilket jag är medveten om.
      Mats Bergh

      Gilla

  7. 1. Halvera antalet riksdagsledamöter till 175.
    2. Fördubbla riksdagsledamöternas lön. För att höja ledamöternas kompetens.
    3. Maximera mandattiden till 12 år – livsvarigt per ledamot. För att beivra förekomsten av yrkespolitiker.
    4. Öka riksdagens arbetsår till 45 veckor, som de flesta andra har.
    5. Lokalisera riksdagsarbetet till Stockholm, tisdag-fredag. Och till resp ledamots hemkommun lördagar. (Riksdagskiosk inrättas i alla kommuner / kommundelar).
    6. Avkräv samtliga riksdagsledamöter en veckorapport som publiceras på ledamotens hemsida, utvisande vad ledamoten uträttat den gångna veckan och planerar att uträtta kommande vecka.
    7. Fördubbla tröskeln för knattepariter till 8 %. För att tvinga större partier att samla bredare stöd.
    8. Halvera det skattefinansierade partistödet. Nuvarande partistöd synes fungera som konserveringsmedel av partier med döda ideologier.

    Liked by 1 person

      1. Håller med fabricerad. Hela systemet måste göras om. Den utveckling vi sett är ett tecken på att systemet har inbyggda brister. Makten tillbaka till folket!

        Gilla

    1. Det där duger inte. Det är att acceptera systemet. Vi måste tänka utanför lådan. Det behövs rejäla förändringar och ett helt nytt system.

      Flera av punkterna är dessutom riktigt dåliga. Framförallt punkt 7. Det leder bara till ändå mera skyddad verkstad för politikerna. Ta bort spärren så kan partier som SD komma in snabbare innan frågan bli för förbjuden.

      Den bästa lösningen är att ta bort partierna. Folket behöver inga mellanhänder som bestämmer vilka vi får rösta på.

      Gilla

      1. Håller med om att punkt 7 i förslaget från Lars Larsson är direkt olämplig. Jag skulle samtidigt vilja passa på att påminna alla som är det minsta intresserade av MED att läsa Egor Putilov, som nyligen skrivit att MED har potential att i princip utradera Alliansen. I så fall blir ju inte ens 8% något problem…:-)

        Gilla

  8. Självklarheter för oss medborgare men en utopi då den nya adeln redan säkerställt sin makt över att ändra dessa regler via valsedeln. Det behövs en medborgar rörelse som kräver att hela systemet refomeras och det är hög tid att så sker idag, men det krävs någon form av revolution för den politiska adeln släpper inte sina förmåner frivillig för politiska poster och myndigheter.

    Liked by 2 people

    1. Åh, vad jag håller med. Det gör mig väldigt glad att man ser det här från flera håll inom MED. Att systemet måste göras om helt, att det inte duger med några futtiga justeringar. Det krävs en revolution för att både konstruera ett system som inte skapar alla dessa problem igen och för att rensa ut alla oduglingar som positionerat sig i toppen av alla myndigheter m.m.

      Liked by 1 person

      1. Att avskaffa alla politiska partier är av naturliga skäl inte intressant för MED. Inte heller att höja spärren till 8 procent. Vårt mål är att snarast komma in i riksdagen och den vägen förändra Sverige till det bättre.

        Gilla

      2. @medbloggen Det där tycker jag är väldigt otrevlig inställning; att partiet på något vis ställer sin egen existens framför vad som är bra för landet. Då är man inte ett dugg bättre än de snyltare som sitter vid grytorna idag. Jag hoppas att du är rätt ensam om den åsikten inom MED.

        Gilla

  9. @Johan Karlström
    Min åsikt är att det är bra för Sverige att MED kommer i i riksdagen, så på den punkten tycker vi olika. Jag känner mig inte alls ensam om att tycka så och kommer att fortsätta att jobba för att MED ska få framgång nästa höst – inte för MED:s skull utan för Sveriges.

    Gilla

    1. Johan, det förvånar mig att du, till synes på fullt allvar, kan ha en annan åsikt än Lennart i just denna fråga!

      Får jag be om ett exempel på ett demokratiskt land som fungerar utan politiska partier?

      Gilla

      1. Schweitzarna använder sig av folkomröstningar i ganska stor omfattning. Bra eller dåligt för Sverige?

        Gilla

      2. Sverige innan 1911. Må vara att det inte var allmän rösträtt än. Partier fanns det men de hade inte makt att själva välja riksdagsmän. Jag vill inte förbjuda några grupperingar i riksdagen, jag vill bara ta tillbaka makten som de stulit från folket. En demokrati ska inte ha såna mellanhänder, då är det inte riktig demokrati.

        Gilla

    2. Antag att MED klarar knattepartigränsen 4 %, det ger 14 mandat i Riksdagen. Hur kan MED som nionde riksdagsparti påverka utvecklingen i Sverige?

      Gilla

      1. Som det ser ut i Riksdagen nu förefaller det inte otroligt att 14 mandat för MED kan komma att representera minst lika mycken klokskap som alla övriga mandat tillsammans!

        Därmed ser jag framför mig en möjlighet att MED kan fungera som en samarbetsingenjör, där politiken har företräde framför partibeteckningen. KAN leda till en ”oväntad” utveckling!

        Dessutom lär det inte finnas något förbud mot fler mandat…

        Gilla

    3. Jag tycker självklart också att det är bra om partiet kommer in. Men jag ser partiet som ett medel. Väl inne i riksdagen hoppas jag att man vill arbeta för att få bort den partidominans som finns.

      Jag tror inte det är politiskt möjligt, men likafullt är det nödvändigt om man vill bygga upp förtroendet för demokratin igen. Svenskarna har haft en allt för stor tilltro till systemet och det har snabbt raserats nu, Därför blir det nödvändigt att bevisa att det går att lösa problemen demokratiskt, annars kommer desperationen leda människor till andra lösningar.

      Gilla

      1. I MEDs ideprogram framgår tydligt att vi vill stärka kopplingen mellan ledamöter och väljarna. ”Personligt ledarskap; personligt ansvarsutkrävande.”

        Den första konkreta frågan vi driver inom detta område är att avskaffa partistödet. Vi har också förslag som skulle öka vikten av personval, liksom förslag om att förbättra maktdelningen. Målet är inte att avskaffa partierna, men tvinga dem att bli betydligt mer lyhörda både mot sina medlemmar och representanter och mot väljarna.

        Gilla

      2. @Ulf Wiger Jag betraktar partierna som korruptionsnätverk och tycker inte att det finns något värt att bevara i den kulturen. Se hur partierna kontrollerar allt, föreningar, kyrka, rättssystemet, facket (S), media, hjälporganisationer och så vidare. Ska man komma till rätta med kompiskorruptionen så måste man riva ner nätverket. Att gå med i ett parti är som att gå med i ett system av tjänster och gentjänster. Man skolas in partiets sätt att tänka kring makt, inflytande och belöningar. Hela samhället har strukturerats efter partisystemet. Rötan i samhället är de politiska partierna och allt som de kommer i kontakt med.

        Ger du någon makt så kommer de använda dem makten för att skaffa sig mer makt på din bekostnad. Det sker genom små förskjutningar. Ta t.ex. när mandatperioden ökade på 90-talet från 3 till 4 år för att politikerna tyckte att det var ”mer praktiskt för att hinna med reformer”. Det ska inte vara praktiskt för politiker! De ska lyda folket och inte betrakta demokratin som någon sort byråkratisk process där valen ingår som ett litet delmoment.

        Därför är det viktigt att ta makten från partierna, särskilt nu när samhället riskerar raseras helt eller åtminstone skadas permanent av invandring, korruption och inkompetens. Vill man rädda nationen och demokratin och bygga upp ett nytt förtroende för staten så måste man riva ut allt ruttet och göra en ordentlig omstart. Det räcker inte att måla över de värsta fläckarna.

        Gilla

      3. Johan Karlström, jag känner mig tvungen att besvara din kommentar från 8 aug kl 18.55. Du skriver en övervägande kritisk kommentar, som svar på en på en lika utmärkt som kort text av Ulf Wiger, där det framgår vilken inställning MED har och att den klart skiljer sig från andra partier.

        Johan, på detta sätt kunde man tro att du skriver om ett helt annat parti, vilket jag förstår att du inte gör. Jag finner ändå tankegången märklig.

        Vill passa på att anknyta till en tidigare fråga om vad det kan finnas för demokratiska länder som fungerar utan politiska partier. Där känner jag lite större sympati för ditt kanske något oväntade svar: ”Sverige innan 1911”. Det var alltså på den tiden både frimärken, sedlar och mynt såg ut som om de hade något värde.

        Jag tror ”ändå” inte att ditt svar kan godkännas, eftersom jag misstänker att MED föredrar att sikta framåt, snarare än att sätta sig i en tidsmaskin och förflytta sig mer än 100 år bakåt. Gör man på sistnämnda sätt, kanske det även kan uppstå något ”tekniskt” fel så att vi riskerar att hamna i medeltiden istället, med allt vad det kan medföra…

        Gilla

      4. @Johan:

        Jag betraktar partierna som korruptionsnätverk och tycker inte att det finns något värt att bevara i den kulturen. Se hur partierna kontrollerar allt, föreningar, kyrka, rättssystemet, facket (S), media, hjälporganisationer och så vidare.

        Det är en sak att observera problem med det nuvarande tillståndet, och en helt annan att beskriva omfattande reformer som faktiskt stärker och utvecklar demokratin och inte raserar den fullständigt. MEDs linje är att verka för gradvisa förändringar som går att överblicka och vars effekt går att utvärdera.

        Inkrementella reformer som stärker delegaternas makt i förhållande till partierna kan leda till olika utfall, beroende på hur partierna utvecklas. Här kan utveckling också ske på olika sätt: genom att existerande partier reformerar sig själva, eller genom att de slås ut av partier som är mer organiserade som en gemenskap av självständiga delegater. Om detta skall ske på demokratisk väg, måste nya alternativ presenteras på sådant sätt att väljarna förstår inte bara vad som suger med det gamla, utan att det nya faktiskt kommer att vara bättre.

        Gilla

      5. @ Ulf Wigers kommentar från 9 augusti, 2017 kl. 13:34

        Jag tror vi har olika syn på vad som kan kallas demokrati. För mig så krävs det att det inte finns några mellanhänder som hindrar folkets inflytande. Att bryta deras oligarki är att stärka demokratin och inte bryta ner den.

        Jag kan delvis köpa att man bör gå försiktigt fram, så länge det är ett uttalat mål att avveckla partisystemet.

        Den rent parlamentariska vägen är dock antagligen hopplös. Det som krävs är att en folkopinion väcks som kräver förändringen, att man etablerar en motberättelse. Det är så makt utövas i den decentraliserat ansvarslösa demokratur vi lever i.

        MED’s roll ska vara som alternativ på samma sätt som SD’s roll varit på det snävare området immigration. Men det stora arbetet ligger i att bygga upp en ny berättelse där det i min mening bör ingå ett avskaffande av partipolitiken. Och förstås en massa andra saker för att reparera de skador som Sjuklövern orsakat i samhällets sammanhållning.

        MED är ett verktyg för ett större projekt, att konstruera ett nytt samhälle med en ny berättelse och nya, riktiga värderingar. Vi befinner oss vid en sån historisk tidpunkt där framtiden avgörs.

        Gilla

      6. @Johan,

        Jag tror inte att det är så att vi är oense om vad demokrati är. Jag ville bara lyfta att det inte nödvändigtvis blir bättre efter stora omvälvande förändringar. Det är många faktorer som spelar in, och ett demokratiskt system behöver också vara robust mot manipulation.

        Den rent parlamentariska vägen är dock antagligen hopplös. Det som krävs är att en folkopinion väcks som kräver förändringen, att man etablerar en motberättelse. Det är så makt utövas i den decentraliserat ansvarslösa demokratur vi lever i.

        Det menar jag är den rent parlamentariska vägen. Det kan ju ske antingen genom att existerande partier utan tydliga signaler från opinionen bestämmer på eget bevåg att det behöver göras, eller genom att väljarna tydligt markerar att de vill ha en förändring. Så länge dessa krav yttrar sig så att det parti eller de partier som driver frågan får klart fler mandat för besväret, lär även andra partier lystra och söka ett brett samförstånd.

        Men det finns ju sätt att driva igenom förändringar utan att respektera de demokratiska spelreglerna (i skrivande stund kommer jag främst att tänka på exemplet Chile, även om det är lite extremt). MED har dock inga andra avsikter än att utveckla demokratin med demokratiska medel.

        Liked by 1 person

  10. Hej,

    Att diskutera riksdagsordningen är en bra början (den nuvarande är från 1971 och reviderades 2014) .
    Viktigare är dock att se i det stora perspektivet och styret av riket som sådant.

    Mats Berghs inlägg börjar med att nämna RF 1809.
    Han borde ha berättat lite mer vad denna grundlag gick ut på och på vilka principer RF 1809 vilade. Principer som idag inte längre utgör en del av vår konstitution.

    ”1809 års män” hade lärt sig att Sverige ständigt hemfaller åt totalitära tendenser. Än genom parlamentet, som under frihetstiden, eller genom kungligt envälde.
    Folket visade sig härvid alltid vara synnerligt fogligt, åtminstone till den grad då styret till sist avsattes genom revolution, statskupp eller mord.

    Det hänger i luften att det dags igen, eftersom vi ånyo befinner oss i ett totalitärt skede. Regering och riksdag har återigen tillskansat sig alldeles för mycket makt och nyttjar sin makt till att penetrera allt fler områden som borde vara frejdade från detta maktutövande. De, nästan utan diskussion, ständiga grundlagsändringar är också ett illavarslande tecken.

    RF 1809 var explicit i strävan att tygla makten enligt Montesquieu’s maktdelningsprinciper. Maktdelning är ingen motsats till ” folkstyre”, utan bygger på att makt (oaktat hur den har tilldelats) inte skall kunna missbrukas.

    Hela idén med RF 1974 och senare varianter utgår från den naiva tanken att ”Folkstyre” i sig är en garant mot maktmissbruk. Därför togs RF 1809 maktdelning bort och ersatte den med en otyglad ”Folksuveränitetsprincip”. Tvåkammarriksdagen var även den en del i kontrollmekanismen och togs bort redan 1971 som ett första steg till en ”Folkkongress”, som riksdagen därefter i praktiken blev.

    Motorn bakom allt detta var, och är, ivern att driva en planekonomisk välfärdsstat med kontroll över medborgarnas liv från vaggan till graven, i ”bästa välmening”, eller hur?
    Nu, 43 år senare ser vi resultatet.

    Utifrån detta resonemang är mitt förslag i korthet:

    1. Återinrätta en reviderat RF 1809 med förord och allt. Regeringen åläggs samma ansvar och begränsningar som kungen förr i tiden. Återinför riksrätt RF 1809 §101 och §102.
    Man kan inte sitta i regeringen samtidiga som man sitter i riksdagen (”Styrande” vs. ”Lagstiftande”). Blir man Statsråd skall riksdagsplatsen ställas till förfogande.
    Återinför tvåkammarriksdagen och ger kamrarna ömsesidig vetorätt. (antalet ledamöter kan härvid minskas). Ledamöterna i första kammaren utses liksom som förr av länen.

    2. Distribuera makten (Subsidaritetsprincip) bort från Stockholm och reducera statens beskattningsrätt i motsvarande omfattning. Detta innebär att återställa länssuveräniteten och att låta länen beskatta sig själva och sköta viktiga länsfunktioner och prioriteringar. Dela upp de moderna mastodontmyndigheter i ”länsmyndigheter” (som t.ex polis).
    Utse landshövding genom personval (som guvernörer i andra länder). Välj ett länsparlament som i sin tur utser ledamöter i första kammaren.

    3. Gör motsvarande sak med kommunerna, där borgmästare väljs genom personval vid sidan av kommunstyrelsen.
    Tillåt kommunal polis.

    4. Avveckla partistödet.
    Riksdagsledamotslönen och ämbetsmannalönen torde räcka. Tilldela varje riksdagsledamot i andra kammaren en assistent.
    Första kammarens ledamöter skall stödjas och avlönas av länen.

    5. Avveckla presstödet.

    6. Avveckla omfördelningssystemet och minska löneskatten i etapper så att folk i högre grad kan klara sig på sina inkomster.

    7. Avpolitisera sjukvården. Gör de offentliga sjukhusen till myndigheter. Subventionera all offentlig och privat ”grundsjukvård” via en nationell sjukvårdsförsäkring.

    8. Myndighetschefer skall rekryteras på meriter och nomineras av myndigheterna själva.

    9. Avpolitisera skolan: Mät resultatet av utbildningen, inte ”mäta” införandet av ”goda avsikter” och ”värdegrunder”.

    Osv.

    Gustav H

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s