Regeringen har lagt ett nytt förslag som ska göra det ännu lättare att binda arbetare vid fredsplikt. Det ska räcka med centrala kollektivavtal, utan närmare hänsyn till förhållandena på den enskilda arbetsplatsen. Förslaget skulle ytterligare skydda etablerade fack från konkurrens, och i praktiken göra arbetare rättslösa.

Lag och praxis ger en rad fördelar åt etablerade fack. Kopplingarna mellan LO och socialdemokratiska partiet är kända och på många sätt osunda. Det har förekommit att politiker fått lägenheter av facket som tack för olika gentjänster. Även andra skandaler har ägt rum, porrklubbsbesök etc. Denna situation med politiska tjänster och gentjänster har skapat en kultur där inflytande byts mot mutor. Gränsdragningen mellan fackpampar och korrupta politiker blir allt mer luddig. Fackföreningar som skyddas mot konkurrens utvecklar lätt korrupta strukturer, och många LO-fack har dessutom krav på politisk pålitlighet för valda ombud.

Fackföreningar bör inte ha monopol på att företräda arbetare, utan fackföreningar bör konkurrensutsättas. Det är orimligt att Hamnarbetarförbundets medlemmar ska vara bundna av ett kollektivavtal som är tecknat av konkurrenterna i Transport.

Det är mellan anställda och företag som varje löneförhandling bör ske, fackliga organisationer kan enbart vara ombud genom delegation. Arbetare kan vara bundna av sina valda företrädare men bara om de själva har valt dem eller i vart fall medlemskapet i en organisation. När förhandlingar decentraliseras neråt finns mindre risk för korruption och det är lättare att ersätta korrupta fackpampar som försnillar medel. Idag företräds många arbetare av företrädare som de inte har valt eller ens fått vara med om att välja. Alliansregeringen uppvisade en enorm passivitet i frågan.

Det är möjligt att en decentralisering kan leda till lönedumpning i en del fall när arbetare föredrar mer konflikträdda företrädare, men valet ska vara arbetarnas. Precis som valet ska vara arbetarnas om de vill ställa väldigt militanta krav, med risk för att något avtal inte kan ingås. Något tvång att ingå avtal finns inte, och bör inte heller finnas, då tvångsarbete inte hör hemma utanför fängelser. Det är därför inte rimligt att binda arbetare till ett avtal som de inte har godkänt. Inte heller ska facken vara regeringens förlängda arm och tvinga majoriteten att följa en liten minoritet som är politiskt lojal mot regeringen.

Rätten att strejka bör inte vara en monopolfråga. Ingen ska tvingas till en strejk men ingen ska heller (i princip) hindras från att strejka.
Problem med så kallad samhällsfarlig strejk bör helst hanteras på andra sätt. T.ex. är det rimligt att den som innehar en kritisk position antingen belönas för det eller att arbetet organiseras på ett sätt som gör att folk som ställer orimliga krav kan bytas ut. En positiv bieffekt av detta skulle även vara att organisationer får morötter att bemanna arbetet bättre. Viktiga samhällsfunktioner behöver vara förberedda och dimensionerade för extra kapacitet för att kunna möta hastigt uppkomna problematiska situationer. Det är inte rimligt att samhällsviktiga organisationer är dimensionerade efter solsken, nerförsbacke och medvind i alla lägen.

Med hjälp av dialog och långsiktiga avtal bör konflikter kunna hanteras genom förhandlingar hellre än genom tvångsarbete eller obstruktion. Det bör gälla även på arbetsplatser där det finns konkurrerande fackliga organisationer. Det ansvaret ligger såväl på arbetsgivare som på arbetstagare, och därför får det sägas vara anmärkningsvärt att socialdemokraterna nu ensidigt vill inskränka arbetstagares strejkrätt. Ett kollektivavtal är bara värt så mycket som dess parter finner det vara, och bör inte påtvingas någon.

Leo Sundberg,

Medlem i Medborgerlig Samling

 

Titelbild: I99pema, LO-borgen, 2014, CC BY-SA 3.0

——————–

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

9 thoughts on “Strejkrätten bör decentraliseras

      1. Det räcker med att säga att det är demoktrati som gäller här i landet och MED anser sig ju stå bakom demokratiska värderingar! Hur kan du då komma med nåt trams om att enskilda arbetare inte har valt eller ens fått vara med och välja företrädare o s v . De Svenska parterna på arbetsmarknaden är överens om att det skall vara en fackförening för arbetare som tecknar kollektivavtalet som då gäller för alla som är anställda som arbetare! En arbetsgivare skall inte behöva tvingas till tre fyra olika motparter som i England t ex. Att dessutom slå ner på fackföreningarnas existens bara för att någon fick en lägenhet eller att någon varit på porrklubb är ju bara så dåligt att man inte ens orkar kommentera det! Och detta var bara två exempel från dravlet! Om detta är MEDs officiella inställning till arbetsgivare och fackföreningar så kommer inte många att rösta på detta parti!

        Gilla

      2. @Heraldikern:

        En arbetsgivare skall inte behöva tvingas till tre fyra olika motparter som i England t ex.

        Menar du då att det enda acceptabla är att det finns exakt en motpart?

        ‘Nolläget’ torde väl vara att varje anställd förhandlar individuellt med arbetsgivaren. Om 3-4 parter i stället för 1 är oacceptabelt, torde det vara katastrof med individuella förhandlingar, eller?

        Om det å andra sidan vore acceptabelt att representera sig själv (vilket tycks rimligt åtminstone från en liberal utgångspunkt), är det enda acceptabla alternativet att man representeras av en part som i princip har ‘branschmonopol’ på förhandling?

        Och vari ligger tvånget, förresten (”tvingas till…”)? Är det inte så idag att åtskilliga arbetsgivare tvingas förhålla sig till det fackförbund som har lagstadgad rätt att vidta stridsåtgärder mot dem? Stridsåtgärder som vore olagliga om någon annan använde sig av dem.

        Hur kan du då komma med nåt trams …

        FWIW, har jag inte kommit med något annat än en fråga om du kunde konkretisera din kritik så att det fanns något att diskutera. Det är inte jag som har skrivit inlägget. Inlägget i sig är ett debattinlägg från en MEDlem. Partiets officiella hållning återfinns i det näringslivspolitiska programmet. Där står bl.a.

        Kollektivavtal ska vara ett frivilligt avtal. De företag som inte bryter mot lagstiftningen på arbetsmarknaden ska inte riskera att bli utsatta för stridsåtgärder från en fackförening i syfte att tvinga arbetsgivaren att teckna kollektivavtal. Sympatistrejker ska förbjudas.
        ..
        MED driver arbetsmarknadspolitik som bygger på
        – Att göra det smidigare och mer kostnadseffektivt för arbetsgivare att anställa arbetskraft,
        – Att underlätta för större flexibilitet avseende arbetstillfällens innehåll omfattning och ersättning
        – Att skapa större ekonomisk trygghet för arbetstagare som byter jobb.

        Gilla

      3. @Heraldikern

        I MED tillämpar vi öppen debatt och högt i taket. Då kan det framkomma förslag och idéer som är bra lika väl förslag som är mindre bra. Bra förslag tar MED gärna vara på omgående medan mindre bra förslag får modifieras, mogna eller läggas åt sidan. Alla förslag välkomnas för debatt, det är MEDs sätt att uppmuntra till samhällspolitiskt engagemang och samtidigt få fram så bra politiska förslag som möjligt.

        Förslaget ovan, om decentralisering av strejkrätten, är ett MEDlemsförslag som har intressanta inslag. Förslaget kommer att tas upp i diskussionerna runt vidareutvecklingen av MEDs arbetsmarknadspolitiska program. Dock är det idag alldeles för tidigt att bedöma om, och i så fall hur, ett sådant förslag kommer att kunna se i ut i en slutlig form.

        Liked by 1 person

      4. @Heraldikern:

        Demokrati kan tolkas på olika sätt. En kritisk tolkning är att demokratin kan bli ett majoritetsförtryck – två vargar och ett lamm som röstar om vad det ska bli för middag är en analogi.

        Att vi har demokrati innebär inte att allting måste fattas beslut om i allmänna val. Vilken lön jag och min arbetsgivare kommer överens om är något som lämpligen kan skötas av parterna (oss själva). Jag kan välja att låta en fackförening föra min talan åt mig precis som arbetsgivaren kan välja att låta en branschorganisation föra dess talan. Ingen bör tvinga mig att vara ansluten och bunden till en fackförening och dess avtal. Enbart de organisationer som gör sig förtjänta av parternas förtroende förtjänar att sköta förhandlingarna.

        Det finns ingen generell konsensus kring att det bara ska finnas en fackförening som en arbetsgivare förhandlar med. Lärare är organiserade i t.ex. både TCO och SACO (två konkurrerande paraplyorganisationer).

        En arbetsgivare ska givetvis inte tvingas till någon förhandling alls. Det är inte ett tvång att anställa någon och om man absolut vägrar förhandla med vissa så får man låta bli. Med en sån attityd kan man dock räkna med problem att hitta personal… och det är inte regeringens rätt att tvångsansluta arbetare till ett kollektivavtal om arbetarna själva inte tycker om avtalet.

        Att slå ner på själva fackföreningars existens är inget jag har gjort i denna text över huvud taget. Sen kan det ju vara så att om det införs fri konkurrens mellan olika fackförbund så dör de mer korrupta förbunden ut, men det är ju i så fall ett självförvållat problem. De som vill finnas kvar kan (som sagt) sluta med att bränna medlemmarnas pengar på porrklubbsbesök.

        Skandaler med korrupta fackliga företrädare är tyvärr ett återkommande fenomen, så återkommande att man måste fråga sig om det finns mekanismer som gynnar korruption. Jag menar att banden mellan socialdemokratiska partiet och diverse fackförbund inom LO gör det, och att dessa tendenser skulle stärkas ytterligare av inskränkt och centraliserad strejkrätt.

        Gilla

  1. Förbjud fackföreningar att vara kopplade till/finansiera politiska partier (detta finns mig veterligen bara i Sverige och kanske några andra länder, men i Tyskland är det exempelvis förbjudet), eftersom det tvingar medlemmar som inte stöder detta parti att finansiera det. I övrigt håller jag med artikeln. Ett sätt att minska fackföreningars makt är också att skapa en statlig minimilön. Sen tycker jag att vi ska ha en flexicurity-modell i Sverige. Det skulle öka rörligheten och ge människor bättre möjligheter att hitta rätt jobb (och företag att hitta rätt arbetskraft).

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s