Det är nu nästan 100 år sedan den allmänna, lika rösträtten infördes i Sverige. Politiska partier och folkrörelser byggdes upp underifrån för att ta tillvara dåtidens intressen och lösa dåtidens problem. Både höger och vänster (utom kommunisterna) accepterade den parlamentariska demokratin och vissa grundbultar för hur samhället skulle organiseras. Sverige gick en framgångsrik tid till mötes.

Organisationer som bildas för att främja någon viss idé – må det vara ideella föreningar, affärsdrivande företag eller statliga myndigheter och system – har i regel en livscykel. Inledningsvis jobbar man ganska handgripligt för att uppnå sitt ändamål, med stora mått av frivilliginsatser. Så småningom blir verksamheten alltmer förfinad och professionell. Man lyckas kanske rentav med att förbättra och lösa mycket av det som var det ursprungliga syftet med organisationen. Man når en storhetstid.

Men efter hand stelnar det. Många människor börjar ha ett intresse av att upprätthålla någonting som kanske inte längre är lika berättigat och anpassat efter verkliga behov som det en gång var. Om organisationen har varit framgångsrik kan den ha blivit en del av den maktapparat mot vilken den en gång stod i opposition. Nya problem har under tiden uppstått i samhället, vilka inte den förstockade, statsunderstödda organisationen längre förstår sig på. Idéer från förr kan bli en barlast och lojaliteten med systemet går först. Till slut börjar organisationen i stället skapa problem som den tror sig begripa för att rättfärdiga sin egen existens.

Därför måste vi söka nya, konstruktiva svar på samtidens problem i nya, konstruktiva organisationer. Därför är Medborgerlig Samlings tid kommen.

Vi har nu en ny, allt annat överskuggande konflikt i Västvärlden mellan, å ena sidan, starka krafter som gör samhället mer fragmenterat och skiljer makten från folket och, å andra sidan, politiska motrörelser som vill se sammanhållning och folkligt deltagande i styret. Mångfald och splittring mot enhet och demokrati. Motrörelserna har hittills dominerats av partier med främlingsfientliga rötter, vilka inte månar om medborgarnas enskilda frihet, utan tenderar att driva politiken åt vänster. Dessa krafter tycks sakna förmåga att göra upp med den obegränsade, oöverskådliga omhändertagandestaten – just den statsapparat som har lämnat kärnverksamheten och föresatt sig att gå splittringens och elitismens ärenden.

MED är i hög grad den självständige normalinkomsttagarens parti. Vi vill ha stor individuell frihet och begränsad stat, men står samtidigt upp för folklig sammanhållning, verklig demokrati och en stark statsmakt där staten behövs.

Allt fler som jag träffat på sistone talar om ett brutet samhällskontrakt. Man betalar bland de högsta skatterna i världen, men får mindre och mindre tillbaka. Och man ser inte minst med oro på framtidsprognoserna.

Omhändertagandestaten tillgodoser helt enkelt inte den skötsamme medborgarens intressen. Statsapparaten tycks medverka till att skapa problemen i stället för att lösa dem.

Men om rättsväsendet inte längre fungerar, det offentliga rummet är otryggt, skolorna är försatta i permanent kaos och vården inte levererar, då är det just de bidragande och skötsamma medborgarna med små till normala inkomster som drabbas hårdast. De riktigt förmögna klarar sig alltid. För dem är alltid exit ett alternativ.

Vi är en folkrörelse i vardande. Vi är demokrater, som vill göra rent hus med gamla politiska eliter. Vi vägrar att se samhällets splittring och växande otrygghet som någonting ödesbestämt.

Detta är verkligen att beträda ny mark och vi måste förmodligen också finna egna ord som beskriver det vi ser. Bygga upp egna debattarenor. Nya tankesmedjor. Institutioner. Men det kommer vi att klara. Tiden är kommen, och – för att återanvända det citat från Victor Hugo som min käre MED-kollega Erik Björn-Rasmussen tog upp i sin krönika på MED-bloggen – ingenting i världen är starkare än en idé vars tid är kommen.

Ilan Sadé, partiledare Medborgerlig Samling

 

 

Titelbild: Lear 21 at English Wikipedia, Thefalloftheberlinwall1989, CC BY-SA 3.0

4 thoughts on “Ingenting är starkare än en idé vars tid är kommen

  1. Tack Ilan för din vänliga referens till mitt tidigare blogginlägg. Jag är glad att du instämmer i min förmodan att vi står inför ett paradigmskifte. Mitt pågående bokprojekt gör just nu en paus. Min läsning under sommaren har nämligen fått mig att lyfta blicken och betrakta samhället i stort.

    Det jag sett har gjort mig till pessimist. Men som en reaktion på denna negativa sinnesstämning samtidigt till en obotligt envis optimist. Saker och ting kommer först under några år framåt bli sämre. I västliga demokratier i stort. Men särskilt i vårt land som dras med specifika problem. Men inom några år kommer den nedåtgående trenden att vända. Denna vändning kommer fortare och kommer gå snabbare tack vare allas vår MED-verkan.

    Jag planerar att inleda min boks tredje del – ”Framtiden” med detta lyriska citat från Lillebror Söderlund:

    ”En gång skall det varda sommar, har visorna tänkt,
    en dag skall det tornas rymd över landen.
    Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
    men mänskorna skola lyftas i anden.”

    Gilla

  2. Som av en händelse som ser ut som en tanke gick jag in DGS och läste detta:

    https://detgodasamhallet.com/2017/07/18/the-strange-death-of-europe/#more-8414.

    Jag håller med Lennart Bengtsson om allt utom sista stycket: Lösningen på våra problem kommer inte uppifrån, från etablissemanget. Den kommer från folket.
    och detta:

    https://detgodasamhallet.com/category/helena-edlund/

    Helena och Lennart är goda exempel på deltagare i en blivande tankesmedja. Låt oss börja med att referera till alla sådana röster. Låt oss sen se om och hur vi kan samla alla i samma rum. Till en futuristisk ”brainstorming”. Vi har redan många med samma inriktning och av samma kaliber i våra egna led.

    Gilla

  3. Tack Ilan Sadé för detta värdefulla inlägg och Erik Björn-Rasmussen för kommentar och länkar! Jag gick med i Medborgerlig Samling för ett år sedan, och ser nu fram mot ett intensivt och, faktiskt, livsviktigt arbete för att ”partiet” ska komma in i riksdagen. På vägen dit måste vi bli en folkrörelse, ordet ”parti” har blivit alldeles förstört av dessa politruker som missbrukat demokratin under så lång tid. Ett par citat: ”Vi har de ledare vi förtjänar” (Vaclav Havel). ”Natten är dagens mor, kaos är granne med Gud” (Erik Johan Stagnelius)

    Roland Burman
    MED Uppsala

    Gilla

  4. Aj, aj: Nils Ferlin var det som stod för de vackra orden, inte Lillebror, Erik. Ferlin avslutade med: ”…men visorna äro klena sibyllor”. Vi får se till att den store skalden hade fel just där, vänner till honom försökte få honom att ändra dessa dystra slutord men nej.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s