Tiotusenkronorsfrågan lyder: Kommer Medborgerlig Samling in i Riksdagen redan 2018? Svaret beror på hur partiet ser på sin roll. Utgångspunkten är: Ska MED-arbetares och MED-väljares skara kunna växa måste vi MEDlemmar arbeta hårt och målmedvetet. Vi vet ju att i MED är vi alla arbetare. Men det räcker inte med det. Vårt tänkande måste också ligga rätt i tiden. Jag tror det gör det. Victor Hugo lär ha skrivit: ”Inget i världen är starkare än en idé vars tid har kommit”. Jag är fast övertygad om att tiden nu har kommit för de idéer, den kunskap och det engagemang MED står för. Thomas Kuhn kunde ha uttryckt det på ett annat sätt: ”Vi står inför ett paradigmskifte. Både i samhället och i politiken”.

Allt som just nu händer i MED sker till följd av summan av alla MED-arbetares eget obetalda arbete. Samtliga etablerade riksdagspartier uppbär ett massivt skattefinansierat partistöd. Detta självbeviljade odjur vill MED tämja och ställa i samhällsnyttans tjänst. Partistödet kommer ur det mervärde alla skattebetalare skapat med sitt arbete och sin kreativitet. Men dess storlek och dess utformning gör att det tjänar makten. Inte folket som skapat resurserna. Samtliga idag etablerade riksdagspartier exploaterar villigt frukterna av folkets arbete. Därmed kan vi med rätta beteckna dem som Exploatörspartier.

Vi som beslutat oss för att vara MED står för nyskapande och nytänkande. 1776 publicerade den skotske ekonomen Adam Smith sina epokgörande tankar i boken Nationernas välstånd, vilken lade en del av grunden till västerlandets nuvarande välstånd. Nu, nära ett kvarts millennium senare är det hög tid för en ny ”Adam Smith”. En som kan skapa berättelsen om vad som bygger och formar vårt framtida välstånd. Det är i formandet av denna nya berättelse, detta nya tänkesätt som MED har en tydlig och viktig roll. Hittills – under vår korta tillvaro – har vi upplevt lyckan att ibland oss ha en stor mängd djupt tänkande och brett kunniga MED-borgare. Tillsammans skapar vi ett komplext och meritokratiskt nätverk av djupt och långvarigt samhällsengagerade människor. Utmaningen vi står inför är att gjuta samman all denna kompetens till en samlad och samlande kreativ kraft. Om vi lyckas med det har vi skapat rum för och givit oss själva möjlighet att personligen delta i det nu påbörjade paradigmskiftet.

I en nära framtid kommer alla att anse det självklart att Sveriges välstånd utgörs av summan av dess aktiva medborgares kunskap och frivilliga – därmed oegennyttiga – engagemang. Det är vi medborgare som skapar välståndet. Det är därför vi som ska ha makten över hur det används. Vi kan inte längre tolerera att okunniga men makthungriga politiker exploaterar frukterna av vårt tänkande och vår möda. Vi kan inte länge tolerera att maktens människor isolerar sig från oss och från vårt vardagsnära tänkande. Samtidigt som de systematiskt och hänsynslöst exploaterar och förslösar det vi medborgare åstadkommit – och i framtiden kommer kunna åstadkomma!

Om man bara ser på ytan och bara läser mainstream media handlar dagens politiska diskussion om kamp mellan polära idéer. Det goda mot det onda. Som i likhet med fixeringsbilder ständigt skiftar motiv. Men de bland oss som tror sig kunna läsa de djupare strömningarna uppfattar att allt fler medborgare vänder ryggen till det polariserade och missnöjesexploaterande pladdret. Inte i strida strömmar, utan pö om pö. Denna idag lilla men växande skara av tänkare och observatörer är på jakt efter ”the real thing”. Känslan och behovet av att under sitt liv göra något nyttigt. Något av bestående värde. Känslan av att behövas. För andras och för det gemensammas bästa.

Vi har under förra århundradet sett tillräckligt mycket av blod, död och förstörelse i Europa och Asien för att inse varthän ideologiskt och naivt tänkande och politiska frälsningsläror leder. Vi lägger detta bakom oss. Som en packning av erfarenhet man ställer ifrån sig som fjällvandraren sin ryggsäck. Dags att blicka ut över det politiska landskapet. Dags att planera nästa etapp. Dags att tala med våra MED-vandrare om nästa färdmål. Om hur vi gemensamt skall kunna sätta in vår och våra medmänniskors kunskap och kompetens i vår strävan att nyttiggöra de rikedomar vi äger. Nytänkande idéer. Gedigen och välgrundad pragmatisk kunskap.

Vi har länge nog vandrat i ganska sank mark uppbyggd av fluffigt tänkande som saknar bärighet. Jag ser det jag skriver här som början på ett nytt politiskt tänkande. Fråga mig inte hur detta nya tänkande kan placeras in på dagens klassiskt politiska karta. Det vi som är MED har framför oss är nämligen vare sig mer eller mindre än att bana väg i okänd terräng. Likt 1700-talets amerikanska utforskare av den nya kontinenten. Min vision är att vi tillsammans kartlägger och sätter nya namn på det vi ser framför oss. Successivt i små steg överger vi vårt vanetänkande för att tillsammans bygga en ny tankebas. Låter det för stort, kanske skrämmande? Jag anser inte det. Tänk på att en lång resa alltid börjar med det första steget.

Vår uppgift är att distansera oss från det sätt att tänka och förhålla sig som dominerar de nuvarande partierna, vars agendor bygger på att exploatera. Exploatera våra skattepengar och folkets allmänna, dåligt artikulerade och därför delvis gnälliga, missnöje. Vår uppgift är att bygga upp och sammanfoga det som idag är så hopplöst splittrat. Bygga upp Sverige och Sveriges rikedom. Nämligen det pragmatiska kunnandet och den beprövade noggrant genomtänkta erfarenheten vi som är MED alla har var sina bitar av. Det jobbet blir inte färdigt till september 2018. Det blir i själva verket aldrig färdigt. Men Riksdagen 2018 är ett bra mål och en bra första början.

Erik Björn-Rasmussen

Medlem i Medborgerlig Samling

 

———————

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

 

3 reaktioner till “Ett arbetarparti som utmanar exploatörspartier

  1. Ett intressant inlägg!

    I ett helt annat sammanhang såg jag att någon menade ungefär att det är bättre att stödja SD, eftersom MED för en undanskymd tillvaro. Det tror jag är helt fel sätt att se på saken! Jag föreställer mig att det är fullt normalt att det går mycket trögt innan ”den stora snöbollen” kan sättas i rullning.

    Svaret på den av skribenten ställda Tiotusenkronorsfrågan tror jag alltså är starkt beroende av att MED blir mer känt bland allmänheten så att snöbollen kan få upp farten. Gärna understödd av idéer som i debattinlägget.

    Sedan blir det åka av!

    Gilla

Lämna en kommentar