Idag påstår många att ideologier som kommunism, socialism, liberalism och konservatism är döda. Problemet för många är att man inte kan identifiera sig med någon av ideologierna och att man har svårt att förutse det politiska utfallet av en viss ideologi.

Så vad är problemet med ideologier i svensk politik idag? Socialdemokraternas interna stridigheter mellan höger- och vänsterfalangen är väl kända. Men frågan är om det verkligen handlar om en höger- och vänsterfalang inom partiet.

Alliansen splittras av frågan om man vill samarbeta med Sverigedemokraterna eller ej. Centerpartiet har en liberal inställning till invandring medan Moderaterna är för en större restriktivitet.

Men problemet är att vattendelaren i svensk politik i dag inte står mellan högerideologi och vänsterideologi. Svensk politik präglas istället av två andra synsätt, nämligen en ideologisk – eller visionär – ansats och ett förhållningssätt som grundas i pragmatism.

Svensk socialdemokrati har historiskt sett varit bra på realpolitik. Under stora delar av 1900-talet har man anpassat sig till en blandekonomi med både planekonomiska inslag och ren kapitalism. Detta har man gjort i samförstånd med både partiapparaten internt och näringslivet. Man såg också kommunismen som en socialistisk idé som är skadlig för Sverige och valde då att blockera kommunismens inflytande på fackföreningsrörelsen.

Men någonstans på vägen så tappade Socialdemokratin sin pragmatiska inriktning. Något hände när den tredje generationens politiker tog över. De var födda under 1900-talet, uppvuxna i Unga Örnar och SSU för att sedan gå vidare i partiorganisationen, facken, korporationerna och samhällsfunktioner som utgör en del av ”rörelsen”. Där finns en falang som drivs av den ideologiska visionen och som utgör en motkraft mot det som allmänt uppfattas som Socialdemokratins högerfalang. En inriktning som snarare handlar om pragmatisk realpolitik än om ideologi.

När det gäller Alliansen kan vi på samma sätt se en ideologi driven av visioner och en med inriktning på sakpolitiken. Centerpartiet och Liberalerna har i många avseenden en visionär inriktning medan Moderaterna och Kristdemokraterna slits mellan ideologi och realpolitik.

Sverigedemokraterna är annorlunda på så sätt att den realpolitiska falangen ganska korrekt har identifierat orsaken till många problem i samhället. Däremot lyckas man inte formulera realistiska lösningar på grund av sin socialkonservativa ideologi. Ideologin bygger delvis på icke vetenskapliga begrepp som den mänskliga essensen, som på något sätt skulle vara nedärvd i en specifik population eller nation, och grundas delvis på föreställningen att vi kan få tillbaka 1950- och 60-talets homogena Sverige i en framtida svensk population.

Resultatet av ideologiernas och identitetspolitikens skadliga inflytande på dagens svenska politik är tydlig. Vi betalar idag världens högsta eller näst högsta skatter, beroende på hur man räknar. För det borde vi ha världens bästa vård, skola, omsorg, rättssystem och försvar. Istället ser vi att en mycket liten del av skattepengarna används till det som borde vara de primära samhällstjänsterna och en allt större del av budgeten till projekt som drivs av ideologi, identitetspolitik, missriktad välvilja och ren och skär oskicklighet. Detta måste vi ändra på. Skatter är inget självändamål. De ska tjäna ett syfte och skatter ska tjäna medborgaren och dennes behov.

Det som behövs i svensk politik idag är en politisk kraft som fokuserar på de akuta och allvarliga problem som kräver politisk handlingskraft och som samtidigt har sin grund i en ideologisk kompass. Sverige behöver ett parti som både bejakar liberala frihetliga och konservativa värderingar men som ser som sin mest angelägna uppgift att tackla dagens problem.

Medborgerlig Samlings idépolitiska program gör just detta, med politisk vilja att återupprätta samhällskontraktet och att ge realpolitiken ett större utrymme i svensk politik i kontrast mot dagens ideologiska excesser på både vänster- och högerkanten.

Kai Rämö

Ledamot Riksstyrelsen Medborgerlig Samling

 

———————

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

8 thoughts on “Ideologierna lever, men i annan form

    1. Den sista raden i Andreas inlägg:

      ”Det finns idag inget samhällskontrakt så det är på tiden att vi skriver ett”

      Kai skriver:

      ”med politisk vilja att återupprätta samhällskontraktet”

      Som jag ser det så anser båda att det samhällskontrakt vi trodde vi hade inte fungerar. Skillnaden ligger i att Kai anser att vi har ett, men att politikerna glömt bort det, medans Andreas menar att det bara var en chimär eftersom det aldrig var uttalat. Båda anser att vi behöver ett.

      Gilla

  1. Ständigt denna ”essens”… Jag är verkligen ingen SD-anhängare, men är mindre imponerad av att ni också ägnar er åt leken ”missförstå SD:s principprogram”.

    ”Vi tror inte på teorin om att människor föds som blanka blad som kan fyllas med vilket innehåll som helst. Miljön har visserligen en stor betydelse för individens utveckling och samspelar ofta med det biologiska arvet och den fria viljan. Det finns dock också en nedärvd essens hos varje människa som man inte kan undertrycka i hur hög utsträckning som helst utan att det får konsekvenser. Delar av denna essens är gemensam för de flesta människor och annat är unikt för vissa grupper av
    människor eller för den enskilde individen.”

    Jag kan inte läsa detta till något annat än att de menar att varje individ har nedärvda egenskaper och att vissa av dessa egenskaper är gemensamma på gruppnivå eller för alla människor. De kopplar INTE samman ”essensen” med nationer eller etniciteters särdrag, som du beskyller dem för, utan (senare i texten) med ett allmänmänskligt drag att vilja tillhöra en gemenskap. I stället, som exempel på skillnader på gruppnivå, pratar de om medfödda skillnader mellan kvinnor och män.

    På vilket sätt är detta ”ovetenskapligt”?

    Liked by 1 person

    1. Kan inte se annat än att Kai Rämö har gjort en utomordentlig idépolitisk analys!
      Ser att ”någon” reagerar negativt mot att skribenten är kritisk till begreppet ”den mänskliga essensen”. Det tror jag är en onödig diskussion. Naturligtvis skall det vara ”högt i tak” i diskussionen, men det bör vara bättre att lägga kraft på vad man VILL åstadkomma, snarare än vad man INTE vill! Därmed underlättas diskussioner och samarbete med andra politiska partier och meningsmotståndare (inkl SD) i frågor där det finns förutsättningar för någorlunda samstämmighet. Detta betyder inte en acceptans av åsikter man inte delar.

      Gilla

      1. Låt mig då uttrycka mig så här i stället: Det är onödigt att påstå (vad det finns goda skäl att tro är) felaktigheter om motståndares ideologi när analysen skulle stå sig utmärkt ändå.

        Liked by 1 person

      2. Det är förstås en avvägning, på (minst) två plan:
        * Naturligtvis skall partiet fokusera på sin egen politik, men att helt avstå ifrån att kommentera andra partier—inte minst för att påvisa skillnader—är knappast en vinnande taktik.
        * Skribenter här författar inlägg som de (och vi) tycker är i linje med MEDs hållning, men konkreta påståenden är deras egna om inte annat anges. Partiets officiella politik återfinns i vårt partiprogram. Det skall vara kul att skriva också!

        Personligen tycker jag att ”nedärvd essens”, om än inte ett vetenskapligt begrepp, fungerar bra som en motpol till ”blank slate”, och dessutom ligger betydligt närmare den vetenskapliga förståelsen på området. Men om jag nu är beredd att acceptera det uttrycket, menar jag ändå att det fungerar lite grann som entropi: när väl entropin ökar (vilket den gör vid alla kemiska reaktioner), är processen irreversibel.

        Detta var, som med Kais inlägg, mina egna funderingar, och skall inte tolkas som partiets officiella ståndpunkt i frågan. 😉

        Gilla

  2. Denna diskussion handlar om tolkningen av vilken innebörd SD:s programskrivare velat lägga in i ordet ”essens”. Som läsare med politiskt intresse bör vi – anser jag – försöka tolka denna typ av populärvetenskapliga uttryck på ett rimligt välvilligt sätt. Dvs så som vi tror textförfattarna avsett.

    Det hade iofs varit märkligt om det i ett politiskt program hade dykt upp en vetenskaplig fackterm. Exempelvis ”fenotyp” eller ”epigenetiskt uttryck”

    Liked by 1 person

  3. Jag hittade denna text först nu, vilket förstås är dåligt av mig. Jag har ju annars lärt mig att det skrivs mycket klokt på den här bloggen, varför det är värt att titta in ofta!

    Jag vill bara nämna att jag efter att ha läst texten, men innan jag läst kommentarerna, reagerade på exakt samma sätt som ”En annan fd moderat” ovan – dvs med irritation över ännu en text som gör en avsiktlig, negativ feltolkning av SD:s ståndpunkt. Jag blev dessutom besviken, då jag trodde (och fortfarande på det stora hela tror) att MED har ett annorlunda och mer hederligt sätt att diskutera politik på än övriga partier. Gör om, gör rätt!

    Bra text i övrigt dock! Jag skall nu gå vidare och ögna igenom det länkade idéprogrammet, som ett led i min ambition att så småningom bestämma om jag skall rösta MED eller SD. (Övriga partier har alla gång på gång på gång visat att de inte förtjänar min röst – eller någon annans heller, för den delen.)

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s