Den 15 juni fick Europas konsumenter en present som för många kan visa sig kosta mer än den smakar. Då slopades nämligen de roamingavgifter som mobiloperatörer har tagit ut när en abonnent från ett EU-land har utnyttjat ett annat lands nät för att ringa, messa och surfa. Kostnaderna har främst gällt datatrafik. Semesterfirare som rest till andra EU-länder har tidigare drabbats av saftiga teleräkningar när de har skickat och tagit emot mejl, använt GPS eller surfat på nätet på samma sätt som de var vana vid hemma. Och det har i sin tur lett till att många har stängt av tillgången till datatrafik när de har befunnit sig utomlands. De nya reglerna innebär att konsumenterna betalar exakt samma pris för samtal, sms och datatrafik när de reser i EU som de skulle ha gjort om de hade varit hemma.

Slopandet av roamingavgifterna blev en het fråga redan inför EU-valet försommaren 2014. I tider då EU-fientligheten växer i hela unionen ville många politiker och partier visa på förtjänsterna med det europeiska samarbetet, och även visa väljarna att EU kunde sänka deras telefonräkningar. Sedan dess har EU:s kvarnar malt ihärdigt fram till det sista motståndsnästet i EU-parlamentet. Invändningarna kom främst från de sydliga länderna med stor turism, där mobiloperatörerna har fått stora intäkter genom roamingavgifter. Lösningen blev ett informellt avtal mellan Parlamentet och Rådet om ett pristak för de avgifter som operatörerna kan ta ut för tillgången till varandras nät. I en kommentar till Parlamentets beslut den 6 april sa rapportören Miapetra Kumpula-Natri att ”detta innebär en stor seger för europeiska konsumenter. Mobilanvändare som reser genom Europa kommer att kunna kolla sin e-mail, använda kartor, ladda upp bilder på sociala medier, ringa och skicka sms hem utan extra kostnad”.

Säkert en seger för europeisk konsumentpolitik. Men är det verkligen en seger för mobilanvändarna?

Det som nu händer är nämligen att de svenska mobiloperatörerna höjer sina priser. Ett exempel är Telenor, som för tjänsten Telenor Surfa 4G har höjt den fasta månadsavgiften med 100 kr från 199 kr till 299 kr, dvs. med 50 procent. För andra abonnemang blir kostnaden betydligt högre än så. Vissa andra operatörer har valt att behålla sina abonnemangsavgifter oförändrade och åter andra höjer med mindre belopp eller avvaktar tills vidare.

Glädjen med att kunna surfa till samma pris i Sverige som utomlands är naturligtvis begränsad för den som får en 50-procentig prishöjning för sitt mobilabonnemang. För den som ofta och långa perioder befinner sig utomlands, och som är intensiv nätsurfare, kanske den tillkommande årskostnaden med 1200 kr ändå innebär en besparing. För många andra är det inte på det sättet. Och EU-tjänstemannens ord om ”en stor seger för europeiska konsumenter” kan kännas överdrivna.

Att i konsumentpolitiskt syfte göra regleringsingrepp på konkurrensmarknader är en delikat hantering. Slutresultatet blir inte alltid det man hoppas, eftersom aktörerna på en fri marknad alltid kan anpassa sig efter förändrade förutsättningar. Det mobilabonnenterna i dag kan göra är att mer aktivt jämföra olika operatörers priser och andra villkor, att säga upp abonnemang som man inte är nöjd med och i stället gynna de företag som har ett konkurrenskraftigt erbjudande.

Konsumentpolitiska regleringar kan behövas i vissa situationer, särskilt när konsumenterna saknar möjlighet att välja det som bäst passar de egna behoven. Så är det på monopolmarknader, men också på marknader där konsumenten har ett informationsunderläge och på marknader med inlåsningseffekter, dvs. där det är svårt att byta leverantör. På mobiltelefonimarknaden fanns av olika skäl ingen som kunde erbjuda ett abonnemang utan roamingavgifter. Därför fanns det skäl att införa en reglering. Men åtgärden att förbjuda roamingavgifter hade ändå varit ett slag i luften om det inte hade funnits en fri marknad, med konkurrerande operatörer som utmanar varandra när det gäller priser och andra villkor.

Exemplet med de förbjudna roamingavgifterna visar att den viktigaste konsumentpolitiken är att skydda konsumenternas fria val mellan konkurrerande leverantörer. Därtill kan i vissa fall reglerande ingrepp behövas, men – som andra njutningsmedel – med måtta.

Lennart Göranson
Marknads- och konsumentpolitisk talesperson Medborgerlig Samling

 

3 thoughts on “En dyr present

  1. Lennart!
    För inte allt för länge sedan – om jag nu minns rätt – fanns det telecombolag där man kunde slippa (betala för) datatrafik. På den tiden använde jag min telefon som – ja just det – en telefon. På senare tid har datatrafik på minst 0,5 Gig blivit obligatorisk komponent av teleräkningen. Åtminstone för Tre som är det bolag jag använt sedan dess födelse.

    Genom att samtalsavgifter och datatrafik numera ingår i samma paket har roamingavgifter kommit i fokus för EU-resenärer. -Att roamingavgifter nu förbjudits kastar nytt ljus över frågan om vi kan hoppas på att telecombolag i konkurrenssyfte kan komma att införa abonnemang med enbart samtalsavgifter. Alltså ett billighetspaket utan datatrafik som ett basutbud.

    Vad tror du om detta?

    Gilla

    1. Erik,
      Som jag uppfattar en väl fungerande konkurrensmarknad uppstår hela tiden nya lösningar i syftet att locka kunder. Ibland reagerar marknaden snabbt, ibland går det trögt. Förutsättningen är naturligtvis att någon hoppas kunna tjäna pengar på att erbjuda något som bräcker konkurrenterna. När det gäller billiga telefonabonnemang utan datatrafik är jag inte så optimistisk, med tanke på att man alltmer sällan hör någon tala i telefonen. Och även rösttelefoni går ofta via datanätet utan samtalskostnad (Viber m.m.). Men kanske det kommer, det är svårt att spå, särskilt när det gäller framtiden.

      Liked by 1 person

  2. Det är sant att väldigt få talar i mobil idag. Men det betyder inte att vi skall ge upp konceptet. Ett enda och kort mobilsamtal kan nämligen ersätta en lång serie av SMS eller mail. Patrik Engellau kommer då och då in på detta tema och jag vet av egen erfarenhet att han har rätt. Och självklart har också du rätt.
    Den marknad på vilken fri konkurrens uppstår drivs av vinstbegär. Mobilavtal med 0 datatrafik är ingen kassako.

    I dagsläget tvingas vi slösa med tid nedlagd på oklar och därför ineffektiv kommunikation. Som t ex när A och B skall bestämma möte – tid och plats. Ett antal mail/SMS och ett helt onödigt antal minuter senare har A och B äntligen lyckats få till ett avtal. Tid som i enlighet med ekonomiska lagar måste ses som en alternativ uppoffring. ”Sunk costs!”

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s