Nej, inte som ledamöter, förstås. Det får vi vänta ett tag till på. Men som deltagare och publik vid 16 juni-stiftelsens paneldiskussion om hur de borgerliga ska vinna valet 2018. Evenemanget gick av stapeln i den äldre delen av Riksdagshuset eftermiddagen den 14 juni.

16 juni-stiftelsen grundades av Finn Bengtsson (M) och Rolf K Nilsson (f.d. M, numera MED) med syftet att stimulera till en fördjupad diskussion om medborgarnas demokratiska inflytande. Stiftelsen delar varje år ut ”Finn Bengtsson-priset” till en särskilt förtjänt person. I år gick priset till Staffan Danielsson (C) för visat politiskt civilkurage.

Efter prisutdelningen inledde Rolf K Nilsson, som har både politisk och journalistisk bakgrund, med en exposé över det aktuella ”hälsotillståndet” inom Alliansen. Han konstaterade att Allianstanken ursprungligen var sund men att samverkan mellan de borgerliga partierna borde ha utvecklats mer. I dag är det splittring som gäller: C och L vägrar låta sig stödjas av SD, inom L råder turbulens när det gäller partiledarfrågan, KD riskerar att hamna under 4 % -spärren och M utmanas av C när det gäller ledarskapet inom Alliansen. Han ifrågasatte om de större borgerliga partierna över huvud taget är intresserade av samverkan och menade att de hellre förlorar röster än underordnar sig ett gemensamt paraply.

MED:s politik och ambitioner presenterades av Ilan Sadé (ordf.) och Bo Hansson (1:e v. ordf.). Ilan underströk inledningsvis att MED består av människor som inte är en del av det politiska etablissemanget, den ”politiska adeln”. En kärnfråga för partiet är värdekampen mot statsapparaten, som i dag är genomsyrad av postmodernistisk och identitetspolitisk ideologi. Ilan underströk också att MED är det enda partiet som på allvar driver de konstitutionella frågorna. Han välkomnade alla borgerliga partier att ingå en teknisk valsamverkan med MED, som respekterar de deltagande partiernas självständiga program.

Bo pekade på att MED, i motsats till andra partier, driver en långsiktig borgerlig politik som vill tydliggöra hur Sverige kan förändras fram till 2030. Det kräver samarbete och öppen diskussion med andra politiska krafter, men också en dialog med allmänheten som präglas av ett positivt och lyssnande förhållningssätt.

16 juni-stiftelsen representerades av Marietta de Pourbaix-Lundin, Sylvia Nilsson, Andreas Björklund och grundaren Finn Bengtsson (alla M). Enlig Marietta var DÖ Alliansens självmål, som ledde till att man ännu inte har kommit tillbaka in i matchen. Både hon och Sylvia oroade sig för ”borgerlig kannibalism”, dvs. att MED skulle ta väljare från andra borgerliga partier. Anders menade att borgerligheten måste återerövra sin ryggrad, men hoppades att det skulle kunna ske inom ramen för nya Moderaterna. Och Finn gav en eloge till MED för ett imponerande partiprogram.

I den fortsatta paneldebatten erinrade representanterna för MED om att Allianspartierna har tappat väljare till SD, och att det bland de väljarna bör finnas många som skulle föredra ett bättre borgerligt alternativ. En annan väljarbas för MED kan också vara de som vill ta avstånd från en utpräglat vänsterliberal politik. Flera av deltagarna menade att marknadsföring och förtroende är avgörande för ett nytt parti som vill nå ut till väljarna och att det också är viktigt med närvaro på den kommunala nivån.

I den avslutande frågestunden med publiken berättade Kai Rämö om skälen till att han efter medlemskap i ett flertal partier slutligen hade hamnat hos MED. Han kritiserade Allianspartierna för att ha försummat realpolitiken, och ägnat sig åt snömos och triangulering, samtidigt som verkligheten har präglats av ökat våld och brottslighet. Finn Bengtsson bekräftade den bilden och frågade hur länge de etablerade partierna kan fortsätta att ljuga. MED har som borgerligt realpolitiskt alternativ en viktig funktion att fylla.

Sammanfattningsvis bekräftade paneldiskussionen bilden av de problem inom Allianspartierna som MED kritiserar. Trots den interna kritik som bl.a. 16 juni-stiftelsen står för förefaller den rådande tendensen med medlemstapp och splittring fortsätta. Alliansen ser kanske inte enbart positivt på en ny utmanare i det borgerliga lägret. Men evenemanget visade att MED nu är en samtalspart som väcker respekt.

Enligt Finn Bengtsson kan det bli aktuellt att upprepa arrangemanget i september 2017.

Lennart Göranson

Ledamot i Riksstyrelsen Medborgerlig Samling

4 reaktioner till “MED kom in i Riksdagen!

  1. Ja, kannibalism återkommer ofta som argument för att motverka MEDs framfart.

    Men, det är ju faktiskt väljarna själva som gör sitt val på vilket parti de röstar. MED kan således inte ”ta” röster utan enbart ”få” röster. Genom att göra ett bättre jobb än det gamla partiet.

    Precis så som det brukar fungera i en konkurrensutsatt marknad – som väl även den politiska marknaden bör vara? Med mångfald.

    För visst vill väl väljarna kunna få rösta på det vettigaste partiet, inte bara på ett av de trötta, mediokra partierna?

    Gillad av 1 person

    1. Självfallet, och min vinkling på politisk kannibalism är att det i detta fall är något positivt, samt att MED inte kan ta ansvar för att andra partier har valt att vara trötta istället för hungriga! Bör betyda att MED klarar sig bättre i djungeln…. Särskilt när partiet har blivit mera välkänt!

      Gillad av 1 person

  2. Positivt. När ett parti har nått sin naturliga slutpunkt är det dags att lägga ned.
    Den som sitter kvar i DÖ-skadade M får garanterat inte min röst de nästa två valen.

    Gilla

Lämna en kommentar