Vill du gifta dig borgerligt och drömmer om en vigselakt på en brygga i skärgården, eller kanske på en fjälltopp? Oavsett hur dina och din tillkommandes önskemål ser ut, så kan det komma att stanna vid en dröm.

Gifta er får ni naturligtvis. Att göra det borgerligt går också bra. Men så var det, det där med de praktiska detaljerna. För när den borgerliga vigselförrättaren ska med ut på bryggan vid havet eller upp på fjälltoppen, så betyder det kostnader i förberedelser och arbetstid.

Något som vigselförrättaren inte får ta betalt för, utan förväntas göra gratis. Lagen föreskriver nämligen att ett förordnande som vigselförrättare inte får användas som ett led i en kommersiell verksamhet.

År 2012 fick några av Stockholms borgerliga vigselförrättare ett brev från Länsstyrelsen i Stockholms län, där man erinrar om “att myndigheten enligt 4 kap 4 § äktenskapsbalken är skyldig att återkalla förordnandet för en vigselförrättare som missköter sitt uppdrag.” Att vara vigselförrättare är en myndighetsutövning och en sådan ska enligt lag vara kostnadsfri. Det betyder i praktiken att vigselförrättaren, utöver reskostnaden, inte får ta betalt för nedlagd tid och omkostnader. Nåväl, oräknat de 110 kronor som vigselförrättaren får i ersättning från staten för sitt arbete.

Mikael Göransson är en välkänd profil för humanister och har en lång erfarenhet som borgerlig vigselförrättare och humanistisk officiant. Men rättsväsendet var inte på hans sida. Mikael har drivit sitt eget fall ända till Högsta Förvaltningsdomstolen, där han förlorade.

Mikaels rätt till myndighetsutövning upphörde den 11 september 2015. Efter 900 vigslar under 15 år kom domen från Högsta Förvaltningsdomstolen (Mål nr 1462-14) som säger att det fanns en risk att han ger intryck av att företräda något annat intresse än det allmänna.

För den som ändå vill ha en mera omfattande inramning och förberedelse inför sitt bröllop händer nu något märkligt. De brudpar som vill ha en officiant – som i likhet med Mikael Göransson kan medverka i förberedelserna – måste då först vigas i kommunhuset. Vi ser därmed hur lagen tvingar fram en dubbel vigsel, liknande förhållandet i länder som Frankrike, där den civila kompletterar den kyrkliga. Men i det svenska fallet blir det istället dubbelt upp av borgerliga vigselceremonier.

Att gifta sig kyrkligt kräver som bekant ingen civil vigsel i Sverige, om man väljer något av de 36 samfund som har vigselrätt. Men hur var det nu med regeln att vigseln skulle vara gratis? Den svenskkyrkliga vigseln kräver att minst en av parterna är medlem i kyrkan. Den medlemsavgiften är ofta på ett par tusen kronor per år. Kan man då hävda att kyrkans vigslar är gratis?

För en sekulär stat är det märkligt att på detta sätt ge de religiösa vigslarna en gräddfil. Idag är det dessutom bara var tredje par som gifter sig i kyrkan. Lagen bör därför ändras, så den tillåter en vigselförrättare att tillmötesgå mot brudparens egna önskemål, även om det innebär extra kostnader för vigselförrättaren som vederbörande ska kunna ta betalt för. Lagstiftaren var säkert välvillig i sina intentioner när lagen tillkom, men med tiden har konsekvenserna blivit onödigt begränsande och rimmat illa med idén om en sekulär stat.

På många platser har detta ställt till problem då intresset att överhuvudtaget tjänstgöra som vigselförrättare har sjunkit. Ersättningen är 110 kronor för den första vigseln och 30 kronor för följande under samma dag. Den ersättningsnivån har legat stilla i trettio år. Många ser uppgiften som ett kall, men omsättningen på vigselförrättare är hög då många vigslar sker på helgerna, utanför tjänstemännens normala arbetstid. I till exempel Stockholms stadshus är kön idag fyra månader för en borgerlig vigsel.

Så hur gör man då om man vill bli vigd på en fjälltopp eller på en brygga vid havet? Jo, man får förlita sig på vigselförrättarens välvilja. Reseersättning får betalas, men inget annat. Men ur ett konsumentperspektiv bär det emot att ta en persons tid i anspråk för samtal och förberedelser utan laglig möjlighet att få betala en rimlig ersättning. Nyligen hölls en interpellation i riksdagen (2016/17:511 Borgerlig vigsel med något extra) där justitieminister Morgan Johansson (S) svarade Mikael Eskilandersson (SD). Det är märkligt att se hur den sekulära statens företrädare blundar för trossamfundens gräddfil i vigselfrågan och motarbetar de sekulära alternativen. Det enda staten egentligen skulle behöva bry sig om är att det ingångna avtalet – vigseln – bevittnas på ett rättssäkert sätt. Staten bör inte ägna sig åt onödigt förmynderi.

När efterfrågan på personligt utformade borgerliga vigslar ökar, kan det vara anledning att ifrågasätta om det inte är en otidsenlig kvarleva att vigselförrättare alltid ska förväntas stå till tjänst och ha sitt uppdrag som ett kall. Frågan om hur mycket ett bröllop ska få kosta, måste ytterst få vara en fråga för de närmast berörda. En helt kostnadsfri vigselceremoni i kommunhuset finns fortfarande kvar för den som så önskar.

Camilla Grepe
Medlem i Medborgerlig Samling

 

 

————————

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s