En alternativ historieskrivning

1 september 1939 invaderade Hitlers trupper Polen. På uppmaning av landets myndigheter höll sig polackerna lugna. De förvånade soldaterna möttes av fridsamma skaror som visade en obegriplig förståelse för deras närvaro. Frankrike och Storbritannien förklarade att de såg negativt på invasionen, men uppmanade samtidigt Tyskland och Polen till en fredlig lösning. Detsamma gjorde Sverige när Tyskland sedan ockuperade Danmark och Norge.

I maj 1940 gick Tyskland in i Belgien, Nederländerna och Luxemburg. En kort tid därefter anföll Mussolini Frankrike. General Charles de Gaulle manade till ett tolerant bemötande av de italienska trupperna när de marscherade in i Paris.

”Vi får inte låta detta sänka vår höga moral”, uttryckte han i ett tal till folket på Champs Élysées. ”Rättvisan och godheten kommer att segra, om vi bara är ståndaktiga och inte avviker från våra grundläggande värderingar. Glöm inte bort att dessa arméer består av människor. De är våra bröder och vi bör välkomna dem som sådana, även om de just nu förfäktar en ideologi vi inte förstår.”

de Gaulles tal fick Parisborna att ge sig ut på gatorna för att möta sina erövrare med blommor och nybakat bröd.

När Frankrike fallit påbörjade Tyskland terrorbombningen av Storbritannien. Premiärminister Winston Churchill vägrade samla den brittiska armén till ett motangrepp.

”Vi kan inte lösa våldets problem med ännu mer våld”, deklarerade han i ett berömt radiotal. ”Ondska kan inte besegras med ännu mer ondska. Jag ber nationen att visa tålamod. Vi vet att vi har förnuftet på vår sida och det är vårt främsta vapen.”

Churchills ord gjorde intryck och fick britterna att enas under svåra omständigheter.  Efter en bombräd samlades invånarna i Coventry – av vilka många hade förlorat både hem och anhöriga – för att manifestera sin styrka genom att hålla varandras händer och kärleksbomba Luftwaffe med hjärtformade ballonger.

1941 hade Polen, Norge, Danmark, Frankrike, Belgien, Luxemburg, Nederländerna, Tjeckoslovakien, Grekland och Jugoslavien fallit i axelmakternas händer. Samma år höll Churchill och president Roosevelt ett möte ombord på en båt, där de undertecknade Atlantdeklarationen. Denna betonade en framtid där konflikter skulle lösas utan våld, oavsett om de enbart rörde de inblandade parterna eller omvärlden. Därmed lades grunden för Storbritanniens och USA:s fortsatta förhållningssätt under kriget. Tyskland förväntade sig ett slag om Atlanten, men kunde till följd av deklarationen lägga havet under sig utan motstånd.

När Japan anslöt sig till axelmakterna och anföll Pearl Harbor valde Roosevelt att fortsätta hävda Atlantdeklarationens principer. Han bjöd in Japan till förhandlingar, men fick aldrig något svar. Istället fortsatte japanerna sitt erövringskrig och kom slutligen att dominera Stilla havet. Med hjälp av vattenvägarna kunde de effektivt transportera både trupper och materiella resurser, vilket ledde till att de snabbt annekterade stora delar av Sydostasien. På samma sätt utnyttjade tyskarna haven till att invadera Sverige, Finland och Island, där de upprättade en genomgripande administration och bildade tyska vasallstater.

På grund av det ovan beskrivna händelseförloppet finns det idag inte någon judendom öster om Atlanten. Det är också till följd av detta som homosexualitet är förbjuden i hela Europa. Hitlers segertåg har dessutom gjort att tyskan numera är vårt modersmål och att vi varje år firar hans födelsedag med storslagna parader.

***

Det som beskrivs i texten ovan har förstås aldrig hänt. Historien tog en annan väg, mot en vackrare framtid för oss alla. Det beror på att det fanns modiga människor som vågade säga ifrån. Det beror också på att man krigade med riktiga vapen och inte med kärleksbomber. Dessutom beror det på att de allierade hade arméer att sätta in mot ett växande vansinne. Men mer än något annat beror det på att man förstod att det inte går att bemöta våldsuttryck med tolerans.

Det bör vi vara tacksamma över.

Malin Kim

Medlem i Medborgerlig Samling

—————————————

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.