Att vara västerlänning är inte enbart av godo. Modernismens uppmjuknande av de traditionella strukturerna, och postmodernismens upplösande av detsamma, har gjort att många tvingas ta till konsumtion, underhållning, mat, pornografi och husrenovering för att kunna känna någon slags mening i vardagen. Trots att vi materiellt aldrig haft det bättre mår många människor dåligt. Äldre människor förtvinar i servicelägenheter medan deras vuxna avkommor färglägger bilderböcker som avslappning. Deras barn i sin tur tillbringar barndomen med utomstående, vilket leder till att de som vuxna varken har tid eller lust att hälsa på sina gamla föräldrar. Det mesta var sämre förr, men även det som faktiskt var bättre har åkt ut med samma badvatten.

Med detta i åtanke finns det goda skäl att redan i grundskolan låta barn fördjupa sig i ett av de tre ben som västerlandet vilar på, nämligen grekisk kultur. Som den schweiziske historikern Jacob Burckhardt skrev, måste vi studera grekerna, annars accepterar vi vårt eget förfall. Den klassiska grekiska kulturen genomsyrar i viss mån redan Sverige och väst, men det rör sig främst om uppgraderade versioner av diverse institutioner, som demokrati, utbildningsväsende och vetenskap. Men det finns mycket innehåll i den klassiska grekiska kulturen som är värd att lära våra barn, som på köpet gör dem till bättre och mer välmående människor. Jag talar här om konsten att leva ett gott liv.

Idag är detta förbehållet självhjälpsböckerna, men för antikens tänkare var det en viktig del av filosofin, lika väl värt att fördjupa sig i som hur kosmos fungerar. Överens var man om att det goda livet kom av att leva dygdigt, vilket enligt grekerna var svårt, men inte omöjligt. Främst handlar det om att göra dygderna till vana tills de sker omedvetet, på samma sätt som en skicklig snickare instinktivt vet vilket redskap som behövs i varje given situation. Grekerna kallade detta Arete, vilket kan översättas till excellens eller förträfflighet, och bara genom att besitta Arete inom olika områden i livet kunde man uppnå grekernas form av lycka: eudaimonia.

Främst representerad av Västerlandets fader Aristoteles är Eudaimonia en helhetsterm som det dygdiga livet strävar mot; det har med andra ord inte mycket med samtidens känslobaserade lycka att göra. Med det dygdiga livet kommer visserligen sensationer av glädje, lycka och tillfredsställelse, men det är inte huvudmålet. Eudamonia kan inte uppnås under en människas livstid, utan först efter att vi dött kan det summeras som sådant. En vink om huruvida vi ens försökt får vi i livets slutskede. Hospispersonal kan vittna om många patienter som uttryckt ånger över hur de levt sina liv – att de arbetade för mycket, att de arbetade för lite, att de inte spenderade mer tid med sina barn, att de gifte sig med fel person, att de gjorde abort, att de inte gjorde abort… Mycket ångest kan undvikas om vi redan som barn får lära oss att fatta beslut utifrån vad som är bäst för oss i det långa loppet – en förutsättning för eudaimonia.

Hur gör man då dygden till en vana hos skolbarnen? Förutom att regelbundet läsa och diskutera den grekiska filosofin bör de grekiska myterna få betydligt större utrymme i undervisningen. Myternas funktion var tudelad: de förklarade världen, och de var moraliska instruktioner. De naturorienterade filosoferna suddade med tiden ut behovet av kosmologiska förklaringar (åtminstone hos den bildade eliten), men myterna fortsatte under lång tid fungera som goda föredömen och avskräckande exempel. Barn behöver karaktärsdanande förebilder att imitera och beundra, och Perseus, Theseus och Penelope är betydligt bättre i det avseendet än Zara Larsson och Pewdiepie (eller vad ungdomarna dyrkar för tillfället).

Genom att fokusera på dygd kan man också stryka värdegrunden ur skolplanen. Då denna är anpassad efter andras behov lär barnen sig inget om sina egna – hur man hanterar konflikter, hur man bör tänka i vissa situationer, vad som går att påverka och inte, vad som är i sin ordning att känna och inte, vad som är ens plats på jorden, vad som är realistiskt och inte, vad man är skapt för – med andra ord en livsfilosofi. Det här är visserligen insikter som – förhoppningsvis – kommer med tiden, men det är ofta som ung man behöver dem som mest. Och om barnen får lära sig att behandla sig själva på ett gott vis kommer det moraliska hanterandet av andra på köpet.

Den patriotiskt lagde kanske undrar varför inte de nordiska gudasagorna skulle kunna spela samma roll? Jämfört med de klassiska grekiska myterna är de dessvärre alltför ytliga för att vara användbara. Valhalls gudar tillät människorna att agera som de själv önskade, och några moraliska lärdomar av till exempel Tors färd till Utgårdaloke är svåra att dra. Att marinera skolbarnen i det antika Grekland är däremot ett sätt att bevara och stärka medvetandet om vårt europeiska kulturarv, vilket i globaliseringens tidevarv blir allt viktigare.

Alla människor har inom sig redskapen att kunna leva ett gott liv, på samma sätt som avokadokärnan innehåller en läcker, fulländad frukt om den behandlas rätt. Det vi behöver hjälp med är att veta vilka redskapen är och hur vi bäst använder dem. Med Sokrates, Aristoteles och Epiktetos i ena handen och Hesiodos och Homeros i den andra får vi oss hjälpen tillhanda. Då krävs en reformerad skola, där bildade lärare, fria från politisk slagsida, med sträng och kärleksfull hand vallar eleverna bort från den nutida postmoderna kloaken i riktning mot den rika fruktträdgård som minnet av det antika Grekland utgör.

Daniel Estefors

Medlem Medborgerlig Samling

___________________________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

3 thoughts on “Låt Homeros krossa värdegrunden

  1. Tack Daniel för ditt bildningsupprop!
    Jag instämmer fullt ut i denna mening ”bort från den postmoderna kloaken”. Själv har jag då och då plågat MED-vänner med denna latinska sentens: ”Cetera senseo postmodernismus esse delendum.”

    När du ändå håller på att sätta MED-bildning i centrum ber jag dig ge oss fåkunniga halvbildade typer ett antal klassiska titlar som de av oss som känner hunger kan sätta våra intellektuella tänder i. Jag ser fram emot en sådan lista. Helst med med angivande(länk) var de finns att låna. Sommaren är lång och den är snart här.

    På förhand tack

    Liked by 2 people

  2. Dygdetik (socialistisk sådan) är ju just det som lett till den nuvarande situationen med postmodernism och islamisering.

    Högerprogressivitet tack – inte konservatism!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s