Vid partistämman i Göteborg i slutet av april antog Medborgerlig Samling bland annat ett program för ett effektivt och dynamiskt näringsliv. Det näringslivspolitiska programmet innehåller tre delar: Politik för företagande, Arbetsmarknadspolitik och Skattepolitik. Däremot tar programmet inte upp marknads- och konsumentpolitiska frågor. Orsaken är att de senare politikområdena syftar till andra mål än näringslivspolitiken.

Syftet med näringslivspolitiken är att stödja företagandet. Den innefattar åtgärder för att underlätta etableringen av nya företag, för att små företag ska kunna växa och utvecklas, och för att det svenska näringslivet ska ha en gynnsam miljö för framgångsrik verksamhet. Liksom är fallet med övriga politikområden vilar näringslivspolitiken på liberalkonservativ grund: Den förenar frihet att inom bestämda ramar driva näringsverksamhet på det sätt som är mest fördelaktigt för företaget med den trygghet som ligger i generella, förutsägbara och långsiktigt stabila regler som inte oproportionerligt hämmar verksamheten.

Marknads- och konsumentpolitiken skiljer sig från näringslivspolitiken genom syftet att främja medborgarnas intresse i deras egenskap av konsumenter. Medborgerlig Samling har ännu inte antagit någon marknads- och konsumentpolitik. Men partiets allmänna liberalkonservativa inriktning ger god vägledning för hur en sådan politik skulle kunna se ut.

Frihet och trygghet är naturliga utgångspunkter också för marknads- och konsumentpolitiken. Genom att konsumenterna fritt kan välja mellan de olika alternativ som marknaden erbjuder ser de till att de får de varor och tjänster som bäst svarar mot deras egna behov. Och på så sätt gynnar det fria valet de företag som bäst lyckas möta konsumenternas önskemål. Men genom att det finns olika alternativ kan konsumenten också välja bort det som inte passar, och företag som inte är uppskattade får ta konsekvenserna av det. Det är kärnan i en fri marknadsekonomi.

Men ett sådant fritt val finns inte alltid i det verkliga livet. På vissa områden råder monopol, antingen på grund av statliga beslut eller genom att ett företag skapat sig en dominerande ställning. Att gå från en leverantör man är missnöjd med till ett förhoppningsvis bättre alternativ kan försvåras av så kallade inlåsningseffekter. Och konsumenternas fria val kan också hämmas av att de befinner sig i ett informationsmässigt underläge i förhållande till säljarna.

På många sätt fungerar de svenska varu- och tjänstemarknaderna väl. Slagordet om att ”konsumenten är kung” är en realitet. Men inte överallt, inte på alla områden. Och vad värre är, de som styr vårt land och de som opponerar mot dem som har makten verkar sakna förmåga eller vilja att ta tag i de problem som är påtagliga realiteter för många konsumenter. Några exempel…

Att vi kan välja i vilken livsmedelskedja vi vill köpa våra dagligvaror är en självklarhet. Sedan några år kan vi också välja var vi vill köpa våra läkemedel, tidigare var vi hänvisade till apoteksmonopolet. När det gäller vin och starköl finns fortfarande bara en detaljhandelskedja. Vid partistämman i april fattade Medborgerlig Samling beslut om att verka för en avreglering av Systembolagets monopol på försäljning av starkare alkoholhaltiga drycker.

Principen att konsumenterna ska ha friheten att välja är ifrågasatt av många: det kan gälla skolan för våra barn, vården när vi blir sjuka eller särskilt boende när vi blir gamla. Också på de områdena gäller att den som inte har något val får stå med mössan i hand när det inte fungerar bra.

När det rent fysiskt inte går att välja mellan olika leverantörer får vi finna oss i att betjänas av ett monopol. Så är det när det gäller elnäten. I sådana fall är vi beroende av att staten skapar trygghet genom att reglera priser och andra villkor så att konsumenterna inte drabbas orättmätigt. Men det har inte staten gjort när det gäller elnätstaxorna. Det är ett politiskt ansvar att agera när det har gått fel.

Många gamla har drabbats av telefonförsäljare som genom försåtligt ställda frågor spelar in svar som sedan tolkas som juridiskt bindande avtal om köp eller abonnemang. Det är en uppenbar lucka i lagstiftningen att sådant bedrägeri kan fortsätta år efter år. Det rimliga är att ingen ska kunna bindas vid ett förfluget ord vid ett telefonsamtal. Istället borde det krävas en skriftlig bekräftelse i efterhand för att det ska handla om en bindande beställning. Trots reaktionerna mot den här allmänt kända och väldokumenterade formen av säljarens informationsövertag finns ännu inga tecken på politisk vilja att ändra lagstiftningen.

Den som är missnöjd med sin bank har i princip frihet att byta till en annan bank, och ekonomiska rådgivare påpekar ofta att fler borde utnyttja den möjligheten. Men också på det här området finns inlåsningseffekter i form av särskilda avgifter som kan göra det olönsamt att ta avsked från en etablerad bankförbindelse. Ändrad lagstiftning skulle kunna ge bankkunderna större möjlighet att ge uttryck för sitt missnöje. Det enda som saknas för att få en bättre fungerande bankmarknad, till förmån för konsumenterna, är den politiska viljan.

På vissa områden ligger valet mellan olika alternativ inte hos brukarna utan i ett tidigare led. Det handlar om offentlig upphandling, som i princip är ett sätt att låta marknadsekonomiska principer slå igenom på offentligt finansierade varu- och tjänsteområden. Men den offentliga upphandlingen präglas av stora brister, både på grund av de upphandlande enheternas oskicklighet och genom regelsystemets komplexitet. Resultatet av ineffektiv och ofta olagligt genomförd offentlig upphandling blir ömsom höga kostnader för skattebetalarna, ömsom undermålig kvalitet för brukarna. Den offentliga upphandlingen behöver reformeras i grunden, inom de ramar som sätts av EU-reglerna, för att ge de gynnsamma effekter som är syftet.

Sammanfattningsvis finns brister på området marknads- och konsumentpolitik som påkallar ett ökat politiskt engagemang. Ett sådant engagemang är en angelägen uppgift för en liberalkonservativ politik som förenar frihet för konsumenterna att välja det bästa alternativet med trygghet när sådan frihet inte går att skapa.

Lennart Göranson
Ledamot riksstyrelsen för Medborgerlig Samling

 

_______________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s