MED:s nuvarande politiska program utgår från att Sverige bör behålla sitt medlemskap i EU men verka för att Unionen reformeras. Kritiken mot EU och kraven på reformer har vuxit sig allt starkare under senare år och har ytterligare accentuerats genom Storbritanniens beslut om utträde och framgångarna för EU-kritiska partier i många medlemsländer. Den 1 mars visade det sig att även EU-kommissionen hade uppfattat åt vilket håll vinden blåser. En vitbok om EU:s framtid presenterades, som ett bidrag till toppmötet i Rom den 25 mars 2017.

Vitboken presenterar fem scenarier för EU:s framtida utveckling.

Scenario 1: Fortsätta som förut
EU-27 fortsätter förverkliga sin positiva reformagenda, i överensstämmelse med kommissionens Ny start för EU från 2014 och Bratislavaförklaringen som alla 27 medlemsländerna ställde sig bakom 2016.

Scenario 2: Enbart den inre marknaden
EU-27 skiftar gradvis fokus till den inre marknaden.

Scenario 3: De som vill ha mer gör mer
EU-27 fortsätter som vanligt, men grupper av medlemsländer kan fördjupa sitt samarbete på specifika områden, såsom försvar, inre säkerhet eller sociala frågor.

Scenario 4: Göra mindre men göra det effektivare
EU-27 satsar på att göra mer och göra det snabbare inom utvalda områden, och gör mindre där det inte medför något mervärde. Man inriktar sina begränsade resurser på utvalda politikområden.

Scenario 5: Göra mycket mer tillsammans
Medlemsländerna bestämmer sig för att i ökad utsträckning dela befogenheter, resurser och beslutsfattande inom alla områden. Besluten fattas snabbare på EU-nivå och verkställs snabbt.

Frågan är då hur Sverige, och i synnerhet MED, bör ställa sig till de fem alternativen. Debatten i vårt land om EU har dessvärre ofta varit ytlig och kategorisk. Som EU-medlem borde vi ha ett ansvar att sätta oss in i frågorna och aktivt bidra till en diskussion som handlar om hela Europas framtid, där vi kommer att vara en del oavsett vad vi tycker om formerna för samarbetet.

Scenario 1 framstår mest som ett nollalternativ som redovisas för fullständighetens skull. Men det finns en påtaglig risk för att ”business as usual” blir det faktiska utfallet om inte tillräckligt många medlemmar lyckas ena sig om något av de andra alternativen, trots den massiva kritik som finns på flera håll.

Scenario 2 är det som Storbritannien önskar sig, och – realistiskt eller ej – hoppas uppnå genom utträdesförhandlingarna. EFTA bildades för att skapa ett frihandelsområde och just inte mer, och det är vad många i före detta EFTA-länder – inklusive Sverige – vill att också EU ska bli.

Diskussionen om ett Europa ”med två hastigheter” har länge pågått i främst de ursprungliga grundarländerna. Den modellen kommer till uttryck i scenario 3. Det finns en önskan om djupare integration och en frustration över att ovilliga medlemmar fungerar som bromskloss. Genom att ställa sig utanför EMU har Sverige redan accepterat att vi kan fortsätta som EU-medlem utan att tillhöra en kärna ”som vill göra mer”.

Kritiken mot EU handlar ofta om att EU både gör för mycket och för lite. Man lägger sig i saker som borde falla under principen om subsidiaritet. Samtidigt klarar man inte att leverera på vissa områden av central betydelse för alla medlemmar. Scenario 4 förutsätter en precisering av vad som bör föras över till nationell behörighet och på vilka områden EU bör ges ”vassare tänder”.

Scenario 5, slutligen, lär knappast tilltala den EU-kritiska opinionen i något medlemsland, och finns förmodligen med i listan för fullständighetens skull.

Min egen uppfattning är i första hand att det är viktigt att förslagen i vitboken uppmärksammas och diskuteras, såväl i den svenska samhällsdebatten generellt som inom vårt parti. I den interna diskussionen skulle jag lägga min röst på scenario 4 och ser fram emot argument för och emot både det och de andra scenarierna.
lennartgoransson

Lennart Göranson,

Medlem i Medborgerlig Samling

_________________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

6 thoughts on “Vitboken om EU:s framtid

  1. Scenario 4 är väl det som är lättast att sympatisera med. Men svårigheten är att identifiera och komma överens om vilka områden som ska väljas ut och prioriteras för snabba åtgärder. Har du några förslag där?

    Gilla

    1. Inga genomtänkta men några spontana. Vassare tänder behövs när det gäller gränsskydd, revidering av asylregler, polissamarbete, och kanske också att blåsa liv i Västeuropeiska Unionen (WEU, som avvecklades 2011) om Trump försvagar NATO:s roll i försvaret av Västeuropa. Mer subsidiaritet behövs när det gäller normer och standarder som saknar betydelse för den gränsöverskridande handeln, t.ex. skydd av hotade arter, konsumentskyddsbestämmelser m.m. Det delas också ut alltför stora mängder ekonomiskt stöd till olika ändamål som har gett upphov till en hel bransch som bara hjälper företag och enskilda att söka stöd. Slutligen tror jag att reglerna på upphandlingsområdet har skapat stora problem genom att vara alltför svårgenomträngliga och genom att de appliceras på områden som medlemsländerna bör kunna reglera själva.

      Gilla

      1. Jo, från ett svenskt perspektiv är naturligtvis den gemensamma jordbrukspolitiken ett elände. Men det är viktigt att förstå bakgrunden: Frankrike fick jordbruket, Tyskland fick marknaden för industriprodukter. Om vi tar bort jordbrukssubventionerna, vad ska Frankrike få i stället för att den politiska balansen ska vidmakthållas?

        Gilla

      2. Hmm..nu är jag inte riktigt med. Fick och fick. Ja, den ene fick stora bidrag för att upprätthålla sitt olönsamma jordbruk och den andre skapade sin marknad och sin ekonomiska styrka i kraft av sin egen konkurrensförmåga på världsmarknaden. Det finns olika sätt att upprätthålla den politiska balansen, men att upprätthålla den med subsidier känns inte klockrent. Dessutom väldigt dyrt för oss andra. Men jag kanske inte har hela bilden klar för mig..?

        Gilla

      3. Knepigt det här, men jag skulle säga att det handlar om stormaktspolitik som har mer karaktär av hästhandel än ekonomisk ”engineering”. När de två dominerande grundarländerna gav sig in ett projekt som innebär att de för första gången fick släppa till en smula suveränitet var de noga med balansen, och det gällde även symbolfrågor som lokaliseringen av de olika institutionerna. För Sveriges del var det här redan på plats när vi valde att ansluta oss. Dessutom, i ett litet land som Sverige är vi inte vana att tänka i maktpolitiska termer, vi utgår från att världen inrättas på ett rationellt sätt.

        Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s