Det goda resultatet blir allt mindre viktigt i svensk politik. Istället är det den goda intentionen som räknas. Många funderar över hur man skall kunna få fler personer i arbete i Sverige. Detta leder tyvärr inte bara till att konstruktiva förslag presenteras utan även till diverse fantasifulla projekt som finansieras med skattemedel.

Göteborgs-Posten har nyligen haft en artikelserie där man granskar ”förortsmiljonerna”, dvs. de skattepengar som satsas på olika projekt i några av Göteborgs förorter. Bland annat berättar de om projektet Stadslandet Göteborg, vars slutnota förväntas landa på 32 miljoner.  Vill man läsa mer om projektet kan man med fördel ta del av förstudierapporten.

I rapporten beskrivs projektets syfte och mål såhär:

Syftet med förstudien har varit att undersöka nya möjligheter när det gäller gröna jobb, grön affärsutveckling och integration för en helare stad. Det handlar om ekologisk, kulturell, social och ekonomisk hållbarhet i samverkan mellan stad och land.

Målet har varit att ta fram en rapport med förslag, samtals- och beslutsunderlag för strategier och framtida projekt.

Studien har i praktiken också blivit en tillämpad förstudie med praktiskt stöd till lokala initiativ, bildande av arbetsgrupper och uppmuntran till näringslivsutveckling.

Vidare skriver man i rapporten:

Arbetslösheten är mycket stor bland vissa grupper och medellivslängden skiljer sig markant åt mellan olika delar av staden. Därför ingår det i stadens uppdrag att bland annat arbeta aktivt för att varje människas potential tillvaratas på arbetsmarknaden. Det är sådana obrukade potentialer och möjligheter förstudien kartlagt och analyserat.

Man förstår att de bakomliggande bevekelsegrunderna för projektet troligen är goda. Ändå blir det väldigt fel.

I rapportens sammanfattning beskrivs några exempel på resultat som förstudien lett till. I korthet kan man säga att det handlar om olika typer av ekologiskt jordbruk och djurhållning på befintliga grönområden i anslutning till förorten. Bland de mera spektakulära förslagen i förstudien är Angereds kamelcenter, andelsägande för hushåll i får och getter samt hästar som klimatsmarta dragare av gräsklippare i park- och fastighetsförvaltning.

I Sverige är jordbruket idag dessvärre en bransch med lönsamhetsproblem, vilket tidigare har skrivits om på MED-bloggen. Att man då tänker sig att Göteborgs kommun skall lyckas att skapa sysselsättning i jordbrukssektorn genom ett projekt i förorten känns mer än lovligt naivt.

En vettigare satsning skulle ha varit riktad utbildning som leder till jobb. Arbetsförmedlingen har i sin rapport Var finns jobben? Bedömning för 2017, sammanställt vilka yrken som har brist på arbetskraft. Värt att notera är att det inte bara är inom yrken som kräver högskoleutbildning utan även i yrken som till exempel undersköterska och kock. Riktade utbildningsinsatser till bristyrken för boende i de stadsdelar där man nu istället satsat på stadsodling och kamelturism, hade känts betydligt mer realistiskt för att uppnå målsättningen att ”arbeta aktivt för att varje människas potential tillvaratas på arbetsmarknaden”.

Detta leder onekligen till en annan allvarlig fråga. Finns det ens goda intentioner med projektet? Är man verkligen så naiv att man tror att detta skall leda till jobb och integration? Eller handlar detta om något annat? Skulle en alternativ förklaring till bevekelsegrunderna för projektet Stadslandet kunna vara att projekt av dylik karaktär är en jättelik arbetsmarknadspolitisk åtgärd för människor som vill ha trevliga arbetsuppgifter i lagom ”utmanande” projekt? Istället för att jobba i mindre glamorösa verksamheter som faktiskt har potential att bidra till integrationen på riktigt, som till exempel skolan.

Politikens roll måste vara att ha bästa möjliga användning av skattebetalarnas pengar för ögonen. Att det kan gå till så här tyder på en respektlös attityd hos våra folkvalda i hur de hanterar våra skattepengar. Det är självklart att resurser är ändliga och att ju fler kronor som satsas på meningslösa åtgärder, desto färre kan satsas på sådana åtgärder som verkligen skulle kunna göra nytta.

monika3x4

Monika Råberg Hellsing

Adjungerad ledamot, Medborgerlig Samling Västra Götaland – Halland

________________________________________________________________

Detta är ett debattinlägg på MED-bloggen. MED anser ämnet viktigt att diskutera men håller som parti inte nödvändigtvis med skribenten. Inlägg som är uttryck för partiets mening publiceras i kategorin ”MED tycker”.

4 thoughts on “Naiva jobbdrömmar i Göteborg

    1. Det råder nog total enighet om vi har haft kamelfarmar i Sverige. Med tanke på det geografiska läget kan man möjligen tycka att det är relativt många. År 2001 hade vi tydligen en: Ormöga kamelranch i Alböke på Öland (den är fortfarande igång). Även Kolmården och Gute Zoo erbjöd kamelridning. År 2011 började göteborgarna kunna rida kamel vid Myckleby Nedergård på Orust, endast en timme ifrån Angered där man nu tydligen tyckte att det utbudet av kamelridning i göteborgstrakten ändå var för litet.

      Gilla

  1. Jag testar en kommentar till eftersom mina tidigare kommentarer här bara förefaller försvinna i cyberspace.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s