Vilken roll kommer glesbygden ha i det framtida Sverige? Medborgerlig Samling har en uttalad positiv syn på glesbygdens möjligheter att bli en del av den framtida tillväxtmotorn Sverige behöver. Men för att klara detta behövs en nationell politik som i alla aspekter ser till helheten och som syftar till att ge förutsättningar för hela Sverige att utvecklas.
Beslut fattade av riksdag och regering ska inte bara fungera i teorin utan även i verkligheten. Tyvärr finns det allt för många exempel där rikspolitiker enbart tagit notis om teorin. Ett slående exempel är föräldraförsäkringens fyrkantiga utformning vilken är anpassad efter regeringens fyrkantiga planer, inte människors vardag. Regeringens höjning av skatten på drivmedel är ett annat exempel. Bilen är ett redskap som man i glesbygden är i behov av på ett helt annat sätt än vad man är i exempelvis centrala Stockholm eller Malmö. Eller ta utvecklingen att myndigheter mer och mer har gjort sig tillgängliga enbart via internet, något inte alla överallt kan bruka, eller några timmars resa bort. Lägg därtill den redan nämnda ökade skatten på drivmedel så ser vi att regeringens politik inte fungerar i verkligheten.
Det har uppstått en allt för stor spricka mellan centralt fattade beslut i offentliga institutioner och den verklighet de flesta människor lever i.
Medborgerlig Samling vill bygga en politik som ger goda förutsättningar för kommuner i glesbygden att växa och stå på egna ben. Vår ambition med ett stärkande av civilsamhället och det kommunala självstyret bygger på vår syn att centralt fattade detaljbeslut ofta tenderar att slå fel. I enskilda frågor blir det omöjligt för rikspolitiker att förstå eller se vilka möjligheter varje enskild kommun eller familj har.
Statens roll bör istället vara att ge bättre förutsättningar för kommuner och samhällen att växa och frodas utifrån sina egna möjligheter. Medborgerlig Samlings politik för näringsliv och arbete skulle inte bara ge positiv effekt för större städer utan även i glesare bygder.
Med rätt förutsättningar är det Medborgerlig Samlings övertygelse att glesbygden kan bli en del av den framtida tillväxtmotorn. Därför behövs en politik som bemöter framtidens utmaningar i glesbygden och som ser till möjligheterna som där ges.
Simon Sjögren
Regionalpolitisk talesperson för Medborgerlig Samling
______________________________________________
Titelbilden är av Einarspetz – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=27097331
MED-bloggen 
Det är lätt att instämma i inläggets utgångspunkt att det behövs ”förutsättningar för hela Sverige att utvecklas”. Likaså att ”centralt fattade detaljbeslut ofta tenderar att slå fel”. Däremot framstår det inte som helt klart hur MED vill åstadkomma att rikspolitiker bättre än i dag ska ”förstå eller se vilka möjligheter varje enskild kommun eller familj har”. Möjligen kan man implicit dra slutsatsen att det handlar om att decentralisera beslut och ekonomiskt ansvar till regional och/eller lokal nivå.
En komplikation som inte alltid kommer fram i debatten är att om man decentraliserar beslut, exempelvis från staten till kommunerna, så kommer det att resultera i att besluten inte blir likadana. Vore besluten identiska skulle det ju inte handla om någon decentralisering. Och med olika beslut följer skillnad i utfall. Men det uppskattas inte av alla – det finns starka röster för att saker och ting ska vara lika i alla delar av vårt land. Och så blir det bara om besluten tas centralt, dvs. av staten. Det vore därför angeläget att MED:s glesbygdspolitik preciserar vilka saker som bör beslutas lokalt – och alltså ge olika resultat i olika delar av landet – och vad som bör ge enhetlighet överallt och alltså vara statens ansvar.
I det sammanhanget är det också angeläget att fördelningen av det ekonomiska ansvaret preciseras. Med rätten att besluta bör följa ansvaret för de ekonomiska konsekvenserna. Vi ser i dag exempel på negativa konsekvenser av att kommuner inte behöver ta de ekonomiska konsekvenserna av sina beslut eftersom underskotten täcks av bidrag från andra kommuner.
I diskussionen om jämlikhet och jämställdhet brukar man skilja mellan lika förutsättningar och lika utfall. Den skillnaden bör man vara klar över också när det gäller regional- och glesbygdspolitiken. Eftersom MED är ett liberalkonservativt parti utgår jag från att det även på det här området är lika förutsättningar som gäller.
MED driver en liberal ekonomisk politik. Ekonomisk liberalism innebär bl.a. avståndstagande från statlig interventionism, subventionspolitik, protektionism och konkurrenssnedvridande regleringar. De konkreta förslag som ska leda till att Sveriges glesbygd blir en del av tillväxtmotorn bör alltså inte innefatta det slaget av åtgärder.
Glesbygd, storstad och allt däremellan har olika naturliga förutsättningar för utveckling och tillväxt. Det är viktigt att alla delar av Sverige utnyttjar sina särskilda fördelar och på det sättet bidrar till vårt gemensamma välstånd.
GillaGilla