En gång var jag i Bryssel och utvärderade en försvarsinsats som jag och många andra internationella kollegor hade deltagit i. Syftet med utvärderingen var att EU:s militära stab skulle få klart för sig hur väl insatsen hade fungerat. En brittisk kollega yttrade då följande mening:
The organization emulates the form, but not necessarily the function.
Denna mening summerade väl den verksamhet som hade bedrivits. Det såg ut som om man bedrev militär verksamhet med vapen, uniformer, fordon med mera, men man hade ingen militär effekt att tala om i insatsområdet.
Ovanstående exempel leder mig osökt till försvarsministerns anvisningar till försvarsberedningen, som ska utreda vilket totalförsvar Sverige behöver under perioden 2021–2025. Jag har ett antal invändningar mot dessa anvisningar.
För det första behöver Sverige en ökad försvarsförmåga nu, det vill säga under perioden 2017–2020, inte om fyra år. Kriget i Ukraina pågår just nu och har ökat i intensitet efter att Donald Trump blev president och började tala om normalisering av relationerna med Ryssland.
Försvarsministern vill sedan att man ska utreda konsekvenserna för krigsorganisationen i relation till de militära samarbeten som Sverige deltar i. Detta verkar meningslöst, då Sverige inte är medlem i något militärt samarbete som faktiskt garanterar bidrag till svenskt försvar. Utan garantier finns det heller ingen mening med att utreda konsekvenserna.
Att ställa krav på ”effektiviseringar” av försvaret är direkt kontraproduktivt, då många förmågor och kapaciteter i försvarsmakten redan är singulära, det vill säga om en faller bort, så faller hela funktionen. I militära termer brukar man säga att det är nödvändigt att ha reserver, helst ska dessa utgöra minst en tredjedel av den totala kapaciteten. Idag finns inga reserver alls. Att dessutom, som försvarsministern kräver, att försvarsberedningen ska beskriva finansieringen av eventuella förmågeökningar är rent oanständigt.
Det verkar som om regeringen anser att det är viktigare att det ser ut som om vi har ett nationellt försvar, än att det faktiskt fungerar som ett försvar.
Medborgerlig Samling anser att försvarsberedningen ska utreda och revidera vad som behövs för svensk försvarsförmåga från och med idag när det gäller osäkerheter i världsläget och nordöstra Europa.
Regeringen genom finansdepartementet ska uppdras att ordna med finansiering av svensk totalförsvarsförmåga. Vidare måste riksdagen fatta beslut om att lösa ut den så kallade beredskapskrediten nu, för att täcka akuta materiella och övriga brister i försvarsmakten. För att lösa den akuta bristen på försvarssamarbete där det finns säkerhetsgarantier anser vi att Sverige snarast ska söka medlemskap i NATO.
Statsbärande partier måste visa att de menar allvar med en av statens viktigaste uppgifter, försvaret av nationen. Just nu når inget av riksdagens partier upp till kravet att ta försvaret på allvar. Det blir en kameral övning där oväsentliga uppgifter får prioritet före det som är viktigast av allt för Sveriges befolkning.
Medborgerlig Samling månar om att landet ska ha ett totalförsvar som fungerar, för frihet, säkerhet och trygghet!
Kai Rämö
Försvarspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling
MED-bloggen 
Väl rutet Kai.
Grunden för att kunna kalla sig en nation är ju att man kan försvara sina gränser, själv eller i samarbete med andra. Att i detta läge kräva att ”allt skall finansieras Krona för Krona” är värre än ohederligt strutsbeteende.
Vi kräver ju INTE att migrationen skall finansieras ”Krona för Krona”, så varför då ställa det kravet här? Försvaret är det mest fundamentala regeringen skall värna om gentemot oss väljare, så länge vi är en oberoende nation. Något som faktiskt är viktigt även för de personer som valt att komma till Sverige för att söka skydd!
GillaGilla