Fram till 2012 fanns det beredskapspoliser i Sverige, när dåvarande regeringen beslutade att lägga ned organisationen. Beredskapspolisen lydde under Rikspolisstyrelsen, men bekostades av MSB (Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) mellan 1986 och 2012. Nedläggningen betingades av att man ansåg att fler platser på Polishögskolan skulle borga för fler poliser i landet i framtiden, och att säkerhetsläget i omvärlden och Sverige inte längre påkallade Beredskapspolisens existens. Syftet med Beredskapspolisen var att underlätta för Polismyndighetens uthållighet och förmåga i samband med sådana påfrestningar och kriser i samhället som utgjorde risker för den allmänna säkerheten eller ordningen.

Beredskapspolisen kunde man således sätta in som en extra förstärkning. Det är viktigt att veta att en beredskapspolis inte utförde “det dagliga och vanliga” polisarbetet, utan denne kunde i stället avlasta polisen genom uppdrag såsom bevakning, skydd av befolkningen, avspärrningar, nykterhetskontroller, eftersök av försvunna personer, osv. Man löd under ett ordinarie polisbefäl och hade samma befogenheter och skyldigheter som en ordinarie yrkespolis.

I efterhand kan vi dock se att nedläggningen utifrån ett säkerhets- och trygghetsperspektiv var fel. I dag saknas många poliser, i både yttre tjänst och i utredningsverksamhet. Trafikpolisen har krympt. Säkerheten på våra vägar minskar när kontrollerna upphör, vilket Uppdrag granskning har uppmärksammat. Konsekvensen är naturligtvis att fler människor kan åka omkring onyktra, med felaktiga fordon osv.

Från polisanställda får vi dagligen alarmerande rapporter om hur det står till inom verksamheten.  Många överväger att sluta, väljer att gå i tidig pension eller byter jobb. Åtskilliga har sagt upp sig. Orsakerna är bl.a. organisationsförändringar och dålig förståelse från polisledningens sida för arbetsmiljön, något som bl.a. Sydsvenskan har skrivit om. Många poliser har tagits i anspråk för gränsbevakning som en följd av den nuvarande regeringens asylpolitik. Som en naturlig följd innebär det naturligtvis att färre brott klaras upp. Antalet brott ökar dessutom i takt med befolkningen.

Många talar om en poliskris , förutom vår statsminister, som förnekar en kris i polisorganisationen. Förtroendet för Polisen som myndighet minskar bland befolkningen och det är en negativ utveckling som vi måste vända, och det genast.

Hur skall vi kunna skapa en solid och säker verksamhet som kan prioritera rätt saker? Den allmänna ordningen borde stå högt på listan. Utredningar skall slutföras, brottslingar skall lagföras. Förtroendet för Polismyndigheten måste öka. Poliser måste kunna utföra sina arbetsuppgifter med mer resurser och kompetens. Poliser bör återföras till kvalificerade uppgifter från arbetsuppgifter som kan skötas av andra yrkeskategorier.

Gränsbevakningen, återställande av trygghet i utsatta områden och  trafikövervakning skulle exempelvis kunna skötas av Beredskapspolisen. Ett återinförande av denna organisation skulle kunna vara en viktig pusselbit i återställandet av tryggheten i vårt land. I dagsläget måste vi använda ett nytt tankesätt och våga se nya möjligheter med att använda en funktion som man en gång lade ner p.g.a. dålig planering och bristande förståelse för omvärldens påverkan på vår interna säkerhetspolitik.

Men varför kan man inte använda Försvarsmaktens personal till sådana saker, undrar kanske du. Att utnyttja Försvarsmakten till gränskontroller och allmän ordning ger dock fel signal. Det som krävs är den myndighet som har våldsmonopolet idag, Polismyndigheten. Försvarsmakten har dessutom en helt annan huvuduppgift: att försvara våra gränser i händelse av kränkning av annan makt. Man talar ibland om att Hemvärnet skall kunna sättas in vid stora händelser som eftersök, katastrofer osv. En del har till och med gått så långt att man anser att Hemvärnet skulle kunna utföra gränskontroller. Hemvärnet, som är en del av Försvarsmakten, har emellertid inte den utbildning som krävs för att kunna evakuera vid stor kris, utföra gränskontroller osv. Dessutom är Hemvärnet och Försvarsmakten utbildade i strid och kommer att tas i anspråk för detta händelse av förhöjt säkerhetshot mot Sverige.  Hemvärnet och Försvarsmaktens stamanställda personal får heller inte utföra de uppgifter som en del föreslår, men som Beredskapspolisen kan göra med sin utbildning och erfarenhet. Vi behöver en stark och solid organisation för våra interna angelägenheter. Återigen handlar det om att avlasta Polisen, så att den kan utföra sitt huvuduppdrag.

Att återaktivera denna nationella polisreserv kan ske med kort varsel. Det finns en organisation som i stort sett står i stand-by i väntan på ett besked från regeringen, enligt Beredskapspolisföreningen.

Utnyttja denna förmåga! Skapa den trygghet som medborgarna behöver. Det är värt att försvara.

lottadahleniusLotta Dalenius

medlem i Medborgerlig Samling

 

_______________________________

Titelbilden är tagen av Max Ronnersjö.

8 thoughts on “Beredskapspolisen – en väg ur krisen?

  1. @ Lotta,

    Jag gick in och tittade på ditt twitterföde. Där skriver du:

    ”Medlöpare. Quisling. Kappvändare. Svikare. Putinister. Kollaboratörer. Femtekolonnare. Samarbetsmän. Ja, regeringen har många namn.”

    Kan du utveckla det här? Anser du att man rimligen kan hävda att hela, eller delar av, regeringen är landsförrädare?

    Gilla

    1. Jag kan mena på att vi bör ställa oss frågan hur det står till när säkerhetspolitiken står lägre i kurs än att våga säga stopp till att skapa plats för intressen som uppenbarligen kommer påverka vår framtid i händelse av ofred.

      Gilla

      1. @ treamigos,

        Att ställa frågan är ofarligt. Att erbjuda ett svar är inte lika smärtfritt.

        Om MED vill vara en seriös politisk kraft i Sverige duger det inte, enligt min uppfattning, att bara ställa frågan. MED måste ta ställning.

        Gilla

    2. Utlandssvensk:
      Det börjar bli dags för en svensk version av ”You might very well think that; I couldn’t possibly comment”. (Engelska originalversionen av ”House of Cards” med Ian Richardson.)

      Gilla

  2. Men att söka lösningar hos en resurs som inte alls är menad att vara permanent aktiverad kan väl lätt bli ett skört bygge, även om möjligheten att nyttja extra resurser mycket väl kan behöva justeras.
    Det stora problemet tror jag dock inte bara är den nya organisationen och att extra resurser ligger outnyttjade, utan snarare att polisen själva utnyttjar sina befintliga resurser fel.

    Visst borde polisen kunna avlastas i högre grad. Säkerhetsbranschen är ju te.x. brottsförebyggande i hela sin konstruktion, och skulle nog vara en mer logisk och nära lösning på vissa problem. De sköter redan i dag mycket av samhällets trygghetsskapande åtgärder och brottsförebyggande arbete. Det är också oftast dit företag och privatpersoner vänder sig. Utvecklingen lutar åt allt mer av privata utredningar och trygghetslösningar; och besöker man verkligheten ute på fältet och t.ex. följer upp bostadsinbrott så kommer man att inse att det alltsomoftast inte finns någon polis alls närvarande. Denna utveckling kommer tillslut att bli förödande, och polisen får allt mer bekymmer att på ett trovärdigt sätt hävda sin position och sin uppgift.

    Björn Eriksson har t.ex. under ett bra tag försökt bearbeta våra beslutsfattare att låta säkerhetsbranschen ta över vissa ”polisiära” uppgifter. Det har även under åratal lobbats för en kommunaliserad polis, och det kan man visserligen anse vara helt på tvärs mot dagens organisation; men det gör ju inte idén eller lösningen sämre. Den kommunala polisen kommer bli allt svårare att avfärda.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s