Alla länder har en krigsmakt, sin egen eller någon annans1.

Detta är tyvärr även sant i dagens Europa, som i Ukraina, Georgien och Moldavien. Den aggressiva aktören i dessa länder är inte så svår att identifiera. Särskilt med tanke på Rysslands krigssatsningar är det farligt att tro att aggressionen mot grannländerna skulle ha upphört.

Grunden för en försvarsmakt är att garantera nationell handlingsfrihet. I Sveriges fall ska det inte löna sig vare sig att utpressa eller hota svenska politiker med militära maktmedel för att få igenom sin politiska vilja. Som militärteoretikern von Clausewitz sa på artonhundratalet: Militärt våld är bara en fortsättning av politiken, men med andra medel.

Ryssland har efter Sovjetunionens fall utvecklats från en spirande liberal marknadsekonomi till en oligarkstyrd skendemokrati, där den högsta politiska ledningen arbetar för sin egen och sina lojala undersåtars vinning. Det finns inga ideologiska spärrar, som under kommunisttiden, utan endast iskall vinstmaximering. Ryssland övervägde på fullt allvar att invadera Ukraina 2014, sannolikt för att återinsätta president Yanukovich. Endast en total mobilisering från Ukrainas sida hindrade detta. Av detta lär vi oss att Ryssland inte ger sig ut på några militära äventyr om de kommer att kosta för mycket. Detta är också anledningen till att de baltiska staterna kan känna sig relativt trygga, då deras NATO-medlemskap gör att det skulle bli alldeles för dyrt att anfalla dem i förhållande till det skydd som NATO:s artikel 5 medför.

En anledning till att Ryssland tog Krim är att de flesta av Ukrainas oljetillgångar finns där. Kort och gott, Ryssland stal stora ekonomiska värden från Ukraina, utöver det strategiska läget som Krimhalvön utgör. Man kan anta att den ryska ledningen ansåg att oljefälten gott och väl skulle betala för det militära äventyret.

Ryssland har alltså en regering som använder sin militära makt för politisk och ekonomisk vinning. Landet har också en krigsmakt som villigt ställer upp på regeringens militära äventyr, då dess ledning ser att politikerna satsar på krigsmakten. Det som saknas för att Ryssland ska inleda ännu vidlyftigare äventyr är stödet från den ryska befolkningen. Putin bearbetar dock det egna folket, genom propaganda i form av förvrängda nyheter, förbud för organisationer att verka i Ryssland och sist men inte minst, byggandet av en ny ideologi som ska ersätta den fallna kommunismen. Den nya ideologin verkar bestå av en modern variant av panslavism, ortodoxa kyrkans konservatism och förakt för de svaga, degenererade liberala demokratiska länderna i väst.

Så fort Putin anser att han har folkets stöd, så har han uppfyllt alla tre villkoren i von Clausewitz triangel. Von Clausewitz stipulerade att man måste ha politikens, militärens och folkets stöd för att kunna påbörja militära äventyr.  Vilket kan ske redan under 2017 om Putins propaganda mot sitt eget folk är tillräckligt effektiv. Vad det vidlyftiga militära äventyret skulle vara, det finns det flera spekulationer om.

Hur som helst, det svenska försvarets syfte är att säkerställa att Sverige inte blir en del av eventuella vidlyftiga äventyr från Putins sida.

Tyvärr verkar dagens riksdagspartier inte inse allvaret. Det framgår med all tydlighet i Annika Christensens artikel i Säkerhet Idag 2017. Med visst undantag för Liberalerna vill inget riksdagsparti idag göra en relevant satsning på försvaret eller på allvar överväga NATO-medlemskap.

Medan Sovjetunionens ännu existerade tog Sveriges regering och riksdag försvarsuppgiften på allvar. 1975 var försvarsutgifterna 3,1 % av BNP, och under 80-talets början, då Sovjetkommunismen var som mäktigast, var försvarsutgifterna fortfarande kring 3 %. Sedan kom Sovjetunionens fall och Ryssland började utvecklas mot en liberal demokrati.  Då intecknades den eviga freden av i princip alla politiker i Västeuropa. Inom loppet av ett årtionde sjönk försvarets andel av BNP från 2,4 % av BNP ner till 1,6 %.

Reduktionen av försvarsbudgetarna motiverades med att det fanns möjligheter att öka dem igen under en tidsperiod på 10 år om Ryssland skulle uppvisa en negativ utveckling när det gäller politisk utveckling och utökad militär förmåga. Den första objektiva varningen kom 2008 i och med den ryska invasionen i Georgien. 2008, när invasionen skedde, var försvarsutgifterna 1,2 % av BNP.

Riksdagens politiker har under de efterföljande åtta åren inte reagerat på den negativa utvecklingen i Ryssland, utan istället sänkt försvarsutgifterna till endast 1,1 % av BNP.

Medborgerlig Samling anser att riksdagspartierna har hanterat försvarspolitiken oansvarigt efter 2008, när den negativa utvecklingen i Ryssland började.  Den har försämrats ytterligare efter detta genom aggressioner i närområdet, inklusive invasionen i Ukraina och annekteringen av Krim.

Därför anser Medborgerlig Samling att Sverige på grund av riksdagspartiernas ansvarslöshet snarast måste ansöka om medlemskap i NATO. NATO:s artikel 5 medger ett mycket bra skydd mot rysk aggression.

Medborgerlig samling anser också att Sverige omedelbart ska höja försvarsbudgeten till 2 % av BNP, så att Sverige kan bli en relevant försvarspolitisk aktör i Östersjöregionen och uppfylla NATO:s grundrekommendation för hur stor andel av BNP som en relevant försvarsbudget ska ha.

Slutligen måste Försvarsmakten själv få definiera sina behov av krigsförband och materiel för att försvara hela Sverige.

kai-ramo-3x4Kai Rämö

Försvarspolitisk talesperson för Medborgerlig Samling

______________________________________________

1 Detta citat har tillskrivits många från den kinesiske krigsteoretikern Sun Zi på femhundratalet f.Kr. till nittonhundratalsdramatikern Berthold Brecht. Men det blir ju inte sämre av att upphovsmannen är oklar.

7 thoughts on “Sverige lever farligt med eftersatt försvar

    1. Inte idag. Men vi vill att den svenska försvarsförmågan ska 1/ vara tillräckligt stark för att motståndaren ska behöva tänka efter en gång till innan man går till angrepp samt, 2/ hålla ut tillräckligt länge så att stödinsatser kan erhållas från annat håll (i vårt fall, NATO). Något annat vore tämligen orealistiskt.

      Gilla

    2. Det finns ingen anledning för NATO att anfalla Sverige. NATO är en försvarsallians.

      Vad gäller Ryssland, så är det korta svaret nej. Enkel matematik. Sen är verkligheten lite mer komplex än så.

      Med ett skydd av NATO:s artikel 5 så får vi ett väldigt gott skydd mot yttre aggression.

      Gilla

      1. En ”försvarsallians” som bl a stöttat IS och andra org. med vapen. Därför är ni inget alternativ. NATO är USA:s org. för att skrämma till underkastelse i sin strävan för världshegemoni.

        Gilla

  1. En omedelbar ökning av försvarsbudgeten till 2% av BNP är orealistiskt av flera skäl. Merkostnaden blir ca 40 miljarder. Hur ska landet få råd med det när man har ett så gigantiskt åtagande både nu och inom de närmaste åren på migrationsområdet. Dessutom måste det finnas något vettigt att satsa på. 40 miljarder extra kan inte omgående spenderas på personal och materiel. Det är en långdragen process.

    Tyvärr finns det en baksida med Natos artikel 5. Den innebär stt Sverige kan tvingas ställa upp med personal och materiel för Turkiets räkning med despoten Erdogan.

    Jag tror inte alls att Ryssland är intresserat av att anfalla Sverige. Och skulle de vara det måste Baltikum besättas först. Då finge vi se vad artikel 5 är värd utan att Sverige behöver lägga sig i.

    Gilla

    1. Om vi inte är med i Nato så tar ryssen södra Sverige innan dom slår mot baltiska
      Stater helt logiskt den som sitter på Gotland äger Östersjön

      Gilla

    2. Uppenbarligen så finns det pengar för att öka Migrationsverkets budget, så då borde det också finnas pengar till försvaret. Vi är väl medvetna om att det inte är en helt enkel ekvation, men MED anser att det finns många utgiftsområden hos staten som kan revideras/minskas.

      För övrigt så är migrationens kostnader till större delen kommunala, som inte betalar för försvaret.

      Jag förstår inte ditt resonemang med Turkiet. NATO är en försvarsallians och har ingen skyldighet att försvara en medlemsnation som BÖRJAR ett krig. Beslutet om att försvara en medlem gemensamt tas i North Atlantic Council i konsensus av alla dagens 28 medlemmar. Däremot kan enskilda medlemsnationer hjälpa varandra bilateralt, utan att det rör NATO.

      Dock måste all användning av NATO-resurser beslutas av NAC.

      Vad gäller troende om vad Ryssland eventuellt kommer att göra eller inte kommer att göra, så följer MED sin partilinje att politiken ska vara evidensbaserad.

      Med en före detta arméchef, chefen MUST och ÖB, så litar vi på att Försvarsmakten och även FOI har en mer korrekt uppfattning om rysk förmåga och ryska intentioner än gemene mans förhoppningar och troende.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s